Den mest riskabla valrörelsen i modern tid

  • Torsdag 5 Jul 2018 2018-07-05
E-post 1112

I samband med Sveriges match mot Tyskland i fotbolls-VM utsattes mittfältaren Jimmy Durmaz för hat och rasistiska kommentarer på bland annat Instagram. Detta fick stor uppmärksamhet i medier — både sociala och traditionella — och ledde till polisanmälningar och manifestationer mot rasism. Det kom att beskrivas som ”en hatstorm” mot Durmaz. Denna händelse, och gårdagen i Almedalen, ger en tydlig indikation hur resten av sommaren och valrörelsen kommer att utvecklas.

I efterhand har har bland andra Per Ödling, professor i telekommunikation vid Lunds universitet, försökt reda ut vad hatstormen egentligen bestod av. Ödling har med datorstöd gått igenom de cirka 39 000 kommentarer som publicerades och finns kvar. Han har även analyserat tillvägagångssättet bakom uppskattningsvis cirka 800—1 000 kommentarer som sedan försvann snabbt igen. Enligt vittnesmål och skärmdumpar har kommentarerna varit kränkande, hatiska och/eller rasistiska.

– De som har försvunnit är delvis kommentarer från tonåringar och andra som har insett att de gjort något olagligt — eller insett att det ser dumt ut och att de blir uthängda som årets rasist, säger han.

Ödling bedömer det som osannolikt att enskilda personer står bakom alla de borttagna kommentarerna. Det har skett för snabbt och organiserat för det, anser han. Vad Ödling menar är att det tyder på  standardförfarandet vid användningen av botnät, alltså stora mängder datorstyrda konton på sociala medier.

– Någon person eller organisation tycker att det finns en chans att sprida intrycket av att Sverige är rasistiskt. Så man har gått in och hatat — och så fort stormen fått fart och innan någon hunnit analysera det har man gått ut igen.

Händelserna kring Durmaz ser ut att vara ett exempel på hur desinformation och förstärkning av faktiska händelser ökar polariseringen i svensk politik. Det som skedde runt Durmaz resulterade i en manifestation i Kungsträdgården till stöd för Durmaz bara dygnen efteråt och där även statsministern kom att uttala sig. Motsvarande försök till polarisering i migrationsfrågan kan inte uteslutas efter att Svenska Kyrkan, genom domprosten i Visby, låtit kyrkklockorna ljuda som en varning för annalkande fara när den konservative opinionsbildaren Thomas Gür lät läsa upp sina nio och en halv teser utanför domkyrkan i Visby. En snabb genomgång av twitter efteråt visar på ett antal konton som ser ut att ha uppstådd ur tunn blå luft. Konton med ett aggresvt och polariserande språk men som saknar såväl följare, profilbild som historia.

 

Det som skiljer fallen tycks endast vara att det senare, försöket från Svenska Kyrkan att tysta det fria ordet, baseras på en faktisk händelse medan Durmaz-drevet baserades på en helt eller delvis fabricerad händelsekedja. Resultatet blev detsamma men frågan är inte om det senares syfte, att polarisera debatten ytterligare nådde målet bättre. Antje Jackelén ber inte om ursäkt för domprostens agerande, hon anser endast att det var överilat. Och kanske var det det som var tanken – att tvinga Svenska Kyrkan börja bekänna färg.

Något annat som skeendena kring Gürs och domprosten i Visbys konflikt åskådlggigjorde var hur det som kallas alternativa medier i alla väsentliga delar kan agera snabbare än motsvarande traditionella. Nyheter Idag och tidningen Dagen var först att rapportera om det inträffade som spred sig som en löpeld i Visby. Dagen är i och för sig att beteckna som en väl etablerad aktör men det sätter fingret på hur mindre redaktioner kan agera snabbare på en avgörnade händelse, som i detta fall hur en religiös aktör i form av Svenska Kyrkan vill inskränka rätten till det fria ordet, än de stora sex. 

Idag, dagen efter, har Dagens Nyheter fortfarande inte uppmärksammat det inträffade. Dagens Nyheters historia kring yttrandefrihet är speciell. DN uppmärksammade heller aldrig de inskränkningar som regeringen Löfven hade för avsikt att genomföra i Yttrandefrihetsgrundlagarna och Tryckfrihetsförordningen men som Konstitutionsutskottet hindrade i sista stund efter en upplysningskampanj som leddes av bland annat ledarsidorna.se och den fristående liberala debattören och författaren Helene Bergman.

Händelserna runt Durmaz samt internettrafiken efter domprosten i Visbys agerande är tydliga indikationer på hur resten av sommaren, valrörelsen men framför att de två veckorna direkt efter valet kommer att utvecklas. Händelser förstärks och inte sällan, som i Ärkebiskopens överslätande attityd till försöken till inskränkningar i det fria ordet, har satt tonen och takten för valrörelsen 2018.

Som kan komma att utvecklas till den vidrigaste i modern tid. Och som kommer att fortsätta efter valdagen. Historiskt, i andra demokratier som sett ett polariserat politiskt slagfält, är det inte perioden innan valdagen som är den farligaste. Det är i det vakuum som bildas efter valdagen fram tills en ny regering är vald som visat sig vara den absolut mest riskabla.

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se