Den stora pekboksutredningen

  • Måndag 23 Jul 2018 2018-07-23
E-post 2041

Svensk räddningstjänst har nedrustats under lång tid, krisberedskapen är under all kritik och lärdomar från tidigare kriser har inte tagits tillvara. Den svidande kritiken kommer från regeringens särskilda utredare för Västmanlandsbranden, Aud Sjökvist. Sjökvists kritik aktualiserar behovet av en reform av statsförvaltningen. Moderaternas Ulf Kristersson är ett exempel på dagens politiska ledarstil där utredningsformaten som regeringar har tillgång till bör ersättas med en pekböcker.

– Jag förlorade tron på krisberedskapen, om det blir en riktig kris då ska man inte räkna med att samhället fixar att hjälpa, säger Sjökvist till Expressen.

Sjökvist menar på är att både räddningstjänst och krisberedskap har utretts hur många gånger som helst – efter varje stor kris som landet har haft.

– När man läser de offentliga trycken som jag gjorde inför utredningen – det är som att de hade kopierat texterna, det är samma brister man anmärker varje gång. Det är det som är upprörande att man inte har lärt sig och tagit till sig, att synpunkterna inte får genomslag. Det är inte bara den här regeringen, det spelar ingen roll vilken färg det är på politiken, säger Aud Sjökvist. 

Sjökvists obseration, som expert, stämmer väl överens med Ledarsidorna.se resultat. Efter att Ledarsidorna.se under förra veckan gått igenom relevanta rapporter och utredningar visar det sig att på närmare 3 000 sidor av dessa kan det konstateras att experterna predestinerat och slutit sig till att det händelseförlopp som Sverige sett nu inte bara var ett troligt scenario utan ett högst sannolikt. Det visar sig att experternas bedömningar nu slagit in med en kuslig precision. Samtliga rapporter, den äldsta förutom klimatutredningen från 2007 (som förutsåg inte bara branden 2014 utan även årets), som Ledarsidorna.se granskat har samstämmigt kommit fram till att

  • Sverige står utan en egen adekvat helikopterflotta
  • Räddningstjänsten kan inte själva bekämpa större skogsbränder med egna resurser
  • MSB saknar de föreslagna samordningsmandaten som föreslagits sedan tio år tillbaka
  • Sverige förutsatte att EU skulle kunna ta en större roll
  • Det kommunala självstyret försenar alla nödvändiga operativa beslut.

Ulf Kristersson, M, kommentar av situationen till Expressen kan tjäna som ett gott exempel på varför den utredare han själv var med och utsåg, Aud Sjökvist, är så frustrerad:

– Har vi den utrustning vi behöver i Sverige. Kunde vi ha stoppat bränderna snabbare om vi hade egna svenska resurser? säger Ulf Kristersson, partiledare (M).

– Jag är inte ute efter att dra politiska slutsatser just nu. Men efter den här händelsen måste vi dra långsiktiga slutsatser. Alla kan inte ha väldigt många plan samtidigt, men med plan kan man släcka i ett tidigt stadium, säger han.

Kristersson är en av tre partiledare i Alliansen som suttit som ministrar under den aktuella tiden som flera av rapporterna beställdes och sedan lades fram. Kristersson visar inte, i likhet med hans ministerkollegor Annie Lööf, C, och Jan Björklund, L, upp några kliniska symptom på att ens ha hört talas om att den regering som de satt i har låtit titta på frågorna i detalj. Aud Sjökvists frustration och ilska är fullt begriplig och försvarbar. Tjänstemän och experter som lägger ner månader och år på att ta fram beslutsunderlag har goda skäl att förvänta sig att varje regering, oavsett färg, tar sig tiden att visa åtminstone utredarna respekten genom att läsa igenom det som de själva initierat.

Morgan Johansson klarar sig inte heller undan förödande kritik efter att han i Aktuellt börjat efterlysa lagar för att komma tillrätta med de uppenbara ledningsproblemen. Vad Johansson inte informerade väljarna om är att regeringen har exakt det verktyget i sin hand i Lag (2003:778) om skydd mot olyckor. Detta regleras i det tionde kapitlet:

10 kap. Bemyndiganden, ansvar och överklagande

Bemyndiganden

1 § Regeringen får i de avseenden som behandlas i denna lag meddela ytterligare föreskrifter som rör skydd för liv och hälsa, miljö samt utbildning.

Regeringen får vidare meddela föreskrifter om förbud mot eldning utomhus och liknande förebyggande åtgärder mot brand.

Regeringen får överlåta åt en förvaltningsmyndighet eller en kommun att meddela föreskrifter enligt första och andra styckena.

Konkret innebär denna paragraf att fungerar inte ledning och samordning som tänkt i lagen kan regeringen, vid ordinarie eller extra regeringssammanträde (där endast fem statsråd behöver närvara) ta beslut om förordning och föreskrift för att omedelbart komma tillrätta med de akuta problemen. Regeringen har alla verktyg i sin hand för att kunna fatta omedelbara beslut men justitieminister Morgan Johansson vill avvakta och istället stifta en ny lag. Vad han ska göra med Lagen om skydd mot olyckor när riksdagen gjort sitt är okänt men den är exakt det verktyg som Johansson efterlyser. Han hade bara behövt ringa sin rättschef för att få svar på den frågan.

Det tionde kapitlet är dessutom så konstruerat att regeringen kan delegera denna uppgift till en myndighet om de bedömer att expertmyndigheten är mer kompetent att lösa uppgiften än regeringen självt. Morgan Johansson satt själv som statsråd i den regering som stiftade just denna lag varför han inte bör vara helt obekant om dess existens.

Att Kristersson, Lööf, Björklund, Stefan Löfven och slutligen Morgan Johansson inte visar väljarna respekt genom att tillämpa de råd som experterna kommit fram till, som saknar den ideologiska dimensionen då det berör Sveriges säkerhet är en annan sak. Brandskydd och Sveriges förmåga att skydda sin befolkning är inte en fråga som borde ha ideologiska skygglappar.

Tre regeringar, Reinfeldt 1 och 2 samt regeringen Löfven visar sig strukturerat och systematiskt tittat bort under tio års tid. Ingen av de inblandade visar några tecken på att ha läst igenom det underlag som finns utan samtliga tycks vara eniga om att brandkatastrofen som drabbade Sverige 2018 skall utredas en gång till. Och vad som kommer ske med den utredningen vet sannolikt väljarna redan från början. Ingen ansvarig kommer läsa den heller. Än mindre tillämpa de slutsatser som den rapporten kommer komma fram till.

Till skillnad från Ulf Kristersson och Stefan Löfven vet idag alla engagerade att sedan tio år har de experter som fick rätt med en kuslig precision redan gjort det som erfordras för att gå till beslut. Själva sakfrågan behöver därmed sannolikt inte utredas en gång till.

Vad som däremot kan bli aktuellt är att utreda om statliga utredningar och expertråd skall börja tas fram i form av pekböcker eller enklare Youtube-klipp på tre minuter (den tid som är rimlig att anta att en minister eller partiledare kan behålla koncentrationen) så att även dagens statsministerkandidater och partiledare kan ta till sig informationen på en basal nivå.

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se