Emmanuel Macrons framgång bruten

President Emmanuel Macron tillsammans med Alexandre Benalla. Faksimil från BBC.
  • Måndag 23 jul 2018 2018-07-23
E-post 540

Den franske presidenten Emmanuel Macron är illa ute. Riktigt illa ute och media gör allt för att piska upp de hårda vindarna runt honom till en orkan. Hans egen livvakt och förtrogne, Alexandre Benalla, har avslöjats som den falske polis som misshandlade en ung man vid en demonstration i Paris första maj. En rad avslöjanden om Benallas privilegier har följt och nu rasar politiker och journalistkåren mot Macrons styre och metoder.

Videosekvenser över hur Benalla, iklädd hjälm och armbindel märkt Polis, först släpar iväg en ung kvinna och sedan ger sig på den manlige demonstranten med slag och magsparkar har legat ute länge på sociala media. Men när den ansedda dagstidningen Le Monde avslöjade historien förra onsdagen blev det ett ramaskri.

Den romerske guden Jupiter var kung över gudarna och härskade över himmel och jord.  Emmanuel Macron har sagt sig se sitt presidentskap därefter. Hans ambition att leva upp till denna beskrivning är en av förklaringarna till att hans fall nu ser ut att bli desto hårdare.

Alexandre Benalla har, visar det sig, inte varit vilken livvakt som helst utan haft en rad till synes omotiverade privilegier och har följt presidentparet såväl på officiella som privata uppdrag. Slag i slag kommer nu uppgifter om att han fått en lägenhet på Quai Branly, ett byggnadskomplex som används av Elyséepalatset för helt andra personalkategorier, en bil av en typ som bara används för högre polisbefäl och passerkort till Nationalförsamlingen.

När staben runt Macron, och Macron själv, via polisen redan i maj fick se övervakningsbilder från misshandeln i Quartier Latin, lät man symboliskt stänga av Benalla i fjorton dagar och ändrade hans tjänst till att inte längre basa över livvakten i yttre tjänst för att istället ägna sig åt intern säkerhet i Elyséepalatset.

Men när hela historien blev officiell efter Le Mondes publicering och när fransk media började gräva i vem denne märklige person utan formell livvaktsutbildning, länge verksam i socialistiska kretsar, kunde vara kom allt fler avslöjanden. Det visade sig att Benalla fortsatt agera som Macrons livvakt, inte minst vid firandet av Nationaldagen den 14 juli på Champs  Elysées. Dagen efter tog han sig också ut till Charles de Gaulleflygplatsen och försökte ta över säkerhetsarrangemangen när det franska VM-fotbollslaget återvände från Moskva och skulle hyllas på Paris paradgata. 

Vad som gör hela historien explosiv är att den går direkt upp till Emmanuel Macron. När livvakten togs in i polisiär förvaring under några dagar i helgen, teg Macron liksom när hans stabschef inledde en avskedsprocedur av Benalla. När de franska parlamentsledamöterna, samlade för en översyn av författningen, rasade i Nationalförsamlingen och krävde att Macron och dennes inrikesminister Gerard Colomb, skulle förklara sig teg Macron. Gerard Collomb frågas i skrivande stund ut om Benalla i Nationalförsamlingen och förnekar all kunskap om Benallas roll som rådgivare.

Det har länge klagats på att Macron plockat in sin kampanjstab på Elyséepalatset och placerat vad som uppfattas som ett oerfaret kompisgäng på en rad höga befattningar. 

Macrons kommunikationsstrategi har varit arrogant i förhållande till journalistkåren och vänt dennas tidigare oblyga entusiasm till bitterhet. Macron lovade när han valdes att förändra presidentskapets slutna karaktär och inleda ett modernt styre med öppenhet. Det har blivit precis tvärtom.

Desutom har Emmanuel Macron och hans hustrus ageranden under senare tid, med inköp av nytt Sèvresporslin för motsvarande fem miljoner kronor till Elyséepalatset, kravet på att det ska byggas en swimmingpool åt dem på Fort de Bregancon, ett av många presidentresidens, väckt ont blod. Att Emmanuel Macron dessutom vid en rad tillfällen uttryckts sig nedsättande om olika grupper av fransmän och snäst av en fransk skolev som kallade honom för smeknamnet Manu har ytterligare förändrat bilden av att Frankrike skaffat sig en ung, modern president.

Fransmännen, som i dagarna påbörjat den stora semesterperioden, ser nu fram emot en rafflande sommarföljetong.

För Emmanuel Macrons del handlar det nu om skadebegränsning, i den mån det överhuvudtaget är görligt. Kanske fruktar han mest en ”kiss and tell”. För en man som levt så nära presidenten såväl privat som officiellt är den siste att önska som fiende. 

 

 

 

Chris Forsne

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se