Ofärdsår

Ann Heberlein. Photo by Wilmarsgard.
  • Lördag 7 jul 2018 2018-07-07
E-post 3388

Första signalen om att något var fel kom när vår vanliga höleverantör berättade att första höskörden, några veckor innan midsommar, bara var en femtedel av förra årets skörd. En hysterisk jakt på hö inleddes. Hästarna måste ju ha något att äta i höst och i vinter. Många samtal senare lyckades vi lägga beslag på några ton hö i Kristianstadtrakten. Alla vi talade med berättade samma sak: Första skörden var katastrofal. Det hade inte regnat i Skåne på många veckor. ”Nu måste det regna”, sade mina vänner som är lantbrukare, ”annars förlorar vi nästa skörd också”.

Regnet kom inte och de första korna nödslaktades veckan innan midsommar. Betet räcker inte till – och trots att djuren släpps på vallen som egentligen ska bli till vinterns hö förslår det inte. Vid det här laget har många transporter med kor rullat till nödslakt, inte bara i Skåne utan på flera ställen i landet. På kort sikt leder det till prisdumpning. Priset på kött går ner på grund av ett större utbud. På längre sikt leder det till brist på svenskt kött. Importen av utländskt kött kommer att tillfredsställa marknadens behov av kött. De som lider skada är våra köttbönder. I sommar kommer de att tvingas sälja till underpris. I vinter kommer de inte att ha något att sälja. 

Förra veckan nåddes jag av nästa oroande besked: Halmen blir till intet, till damm. Stråna är så korta att inget blir kvar när säden tröskas. Det innebär att det kommer att bli brist på strö när djuren tas in i höst. Det kan till nöds ersättas av pellets, torv eller spån, vilka alla är dyra lösningar, men fungerande. Värre är att alla de människor som installerat halmpannor kommer att vara utan halm att elda med. De kommer att bli tvungna att koppla upp sig på det reguljära elnätet, vilket innebär högre kostnader för alla.

Jag är djupt oroad över de konsekvenser den ihållande torkan får, och har fått, för våra lantbrukare. Hela besättningar slås sönder, skördarna blir mindre, grönsaksodlarna kämpar mot vattenbristen – och en vinter utan tillräckligt med grovfoder till kreaturen kommer att bli mycket svår att klara. Många djur kommer att gå till slakt. Jag är också djupt oroad över politikernas bristande engagemang i frågan. Våra lantbrukare är förutsättningen för vår livsmedelsproduktion, det fundament vi står på. När tappade vi kontakten med våra grundläggande behov så till den milda grad att vi glömt bort att vi behöver mat?

Sverige är generellt sett dåligt på att ta vara på sina lantbrukare. Vi ska vara rädda om dem – och nu behöver de hjälp. Sannolikheten för att flera lantbrukare kommer att drabbas av ekonomiska bekymmer till följd av torkan är stor. Vi har inte råd att förlora stora delar av vår inhemska mjölk och köttproduktion. Regeringen borde tillsatt en kriskommission för flera veckor sedan. Politikerna kan inte påverka vädret – inga beslut i världen kan tvinga fram regn – men politikerna bör lyssna på vad lantbrukarna behöver för stöd och hjälp, allt för att undvika konkurser, personliga tragedier och en försvagad inhemsk livsmedelsproduktion.

”Ofärdsår”, sade en gammal man jag känner. ”Det är ofärdsår, sådana år man lade locket på brunnen och reste till Amerika”. Ja, det är ofärdsår och det kommer att drabba många fler än lantbrukarna om vi inte agerar nu. Vårt land behöver sina lantbrukare. Låt oss sätta in de resurser som behövs för att värna dem.

Ann Heberlein  

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se