Statsministerns tigande samtycke skapar osäkerhet

  • Fredag 6 jul 2018 2018-07-06
E-post 1073

Statsminister Stefan Löfvens, S, tal fick i efterhand genomgående höga betyg av såväl partifunktionärer som politiska journalister av olika färg. Talet var sannolikt det bästa som statsministern framfört, men om det kom i tid är högst osäkert. 

Löfvens tal kom sannolikt som ytterligare en gåva till Jimmie Åkesson då Ulf Kristerssons genomklappning blev tydligare. Kristersson valde att ägna en och en halv minut att försvara och hylla Annie Lööf för att sedan ägna tjugo minuter åt att rasistutmåla Sverigedemokraterna istället som Löfven, ägna den absolut största kraften åt att förklara vad han själv ville med landet. Nu byttes rollerna ut. Löfven klev fram som politiker och i jämförelse blev Kristersson den svamlande och osäkre.

Huvudmotståndarna till statsministerposten, om inriktningen bestäms av Almedalsveckan så här långt, blir därmed inte som tidigare Ulf Kristersson mot Stefan Löfven utan snarare Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson mot sittande statsminister. Kristerssons prestation, parat med att Alliansen väljer att fortsätta dansa vidare med ett dragspel på varje fot (vilket gör att det låter oerhört illa) gör nu framför allt tveksamma moderater till ett lätt byte för SD. Socialdemokraterna kanske kommer att sluta leden med Löfvens tal.

Löfvens markering mot NMR tilltalade sannolikt de flesta och efter att Vänskapsförbundet Sverige – Israels tält dels blivit vandaliserat under natten till torsdagen, dels antastat av NMR under eftermiddagen under torsdagen. Svensken gillar inte nazism eller antisemitism och många kunde känna igen sig i Löfvens markering.

Dessvärre, för Löfven, var markeringen bara riktad mot NMR. Inte den omfattande och utbredda antisemitism som utgör stora delar av vänsterns väljarbas. Den antisemitism som finns i allt högre utstråckning bland utrikesfödda och barn till utrikesfödda med ursprung i MENA-regionen. I den undersökning som BRÅ lät göra 2005 framkommer dystra siffror. 

  • Resultaten för en attitydskala bestående av ett stort antal påståenden visar att 5 procent av de tillfrågade (7000 personer) mellan 16 och 75 år ger uttryck för en stark och konsekvent antisemitisk inställning. Denna andel motsvarar inte samtliga som bär på fördomar mot judar, utan endast dem för vilka en negativ inställning till judar är systematisk.
  • En andel om 36 procent inbegriper en betydande grupp med en delvis ambivalent inställning till judar. Denna andel omfattar individer som instämmer i vissa antisemitiska påståenden men tar avstånd från andra och/eller har svårt att klart ta ställning för eller emot antisemitiska utsagor.
  • Totalt 59 procent avvisar på ett generellt sätt antisemitiska fördomar.
  • Religionen spelar in i detta. Bland vuxna hyser 39 procent av dem som be- tecknar sig som muslimer en systematisk antisemitisk inställning jämfört med 5 procent av befolkningen totalt.

Socialdemokraterna har haft en uttalad strategi, utarbetad av tidigare Broderskapsrörelsen numera Socialdemokrater för Tro och Solidaritet, att vara förstahandsval för muslimska migranter. Med dessa migranter följer per naturlighet en strukturell och systematisk antisemitism vilket förklarar statsministerns lama förhållningssätt till denna form.

Tvärtom pågår inom den samlade vänstern en medveten rörelse att separera Förintelsens offer, främst judarna, från nazismen. Denna rörelse blev tydlig under mandatperioden då Judiska föreningen nu tvingats lägga ner sin lokalförening efter omfattande hot mot verksamheten och personerna. I media utmålas de hoten komma från främst NMR men vid direkta samtal med Carinne Sjöberg, talesperson för judiska föreningen i Umeå, visar det sig att nyheten inte är korekt återgiven. Hoten kom inte bara från NMR utan även från muslimska och vänsteraktivistiska grupper. 2015 bjöds till exempel inte Umeås judar in vid åminnelsemanifestationen på årsdagen till Kristallnatten då judisk närvaro skulle ha varit för provocerande för vissa enligt arrangören Jan Hägglund, ordförande för Arbetarepartiet i Umeå.

Nazismens starka symbolspråk är ett kraftfullt argument för antirasistiska och antinazistiska rörelser och där offren, judarna, mest är till besvär i debatten. Genom att separera offren från nazismen kan även nazistargumentet användas mot judarna på sikt.

Vänstern har, lika lite som socialdemokraterna, gjort upp med antisemitismen som följt med som inbäddad i de stora migrantströmmarna och även här har Tro och Solidaritet varit tydligast i att legitimera en apologetisk attityd. Förre ordförande Peter Weiderud som även var Carin Jämtins politiske rådgivare på Utrikesdepartementet, lät i en debattartikel 2011 förstå att Sverige måste ha överseende med muslimska migranters fördomar och hat då de inte kommit lika långt i sin demokratiska utveckling som övriga svenskar.

Någon egentlig uppgörelse med detta har inte socialdemokraterna gjort under Stefan Löfvens tid. Något som blir märkbart för den som spenderat tid i Vänskapsförbundet Sverige – Israels tält i Almedalen.

Även om Löfvens var det bästa han framfört sedan han blev vald statsminister så är det tveksamt om det räcker och om det kom i tid. Rasistkortet på SD är idag inte gångbart längre efter att den socialdemokratiska svansen gjort allt för att naziststämpla även opinionsbildare som Ledarsidorna. 

Trots att såväl parti som såväl EXPO och Aftonbladet ledarredaktion är väl medvetna om att jag personligen arbetar hårt mot antisemitism men även varit involverad i den muslimska staten Marockos reformation av lagstiftning om religionsfrihet, yttrandefrihet och kvinnors rättigheter i direkt dialog med imamråd och utbildnings- och justitiedepartement så har rasist- och nazistkorten använts flitigt mot mig personligen och mot oss som redaktion.

Statsministern har under hela den processen valt att stå tyst som passiv åhårare och därmed implicit givit EXPO och Aftonbladet rätt. Som tigande har Stefan Löfven samtyckt till Aftonbladet ledarredaktions, Tro och Solidaritets men även Expo´s brunsmeting av partikamrater som stått upp för judars rätt, mot hedersförtryck, för en reformering av islam och för skyddet av konvertiter.

Statsministerns tal var ändå det bästa under denna vecka. Till och med det bästa han framfört. Det saknar bara en komponent. Trovärdigheten.

Det han sade igår hade han kunnat säga 2012, 2013, 2014, 2015, 2016 och 2017. Som tigande och samtyckande är statsministern i den interna antisemitism som finns inom vänstern i allra högsta grad en del av problemet som socialdemokraterna har i trovärdigheten.

 

 

Redaktörens ännu mer personliga kommentar:

Jag är tvärförbannad nu med tanke på vad statsministerns stödtrupper, som går att spåra in i hans stab i allmänhet och Stockholms Arbetarekommun i synnerhet, har utsatt mig och min familj för sedan 2012. Det har varit lätt att brunsmeta och lätt att stå tyst bredvid.

Vad såväl Expo, Aftonbladets Ledarredaktion som SvD Kulturredaktion sannolikt mycket medvetet utelämnar är att jag dels varit GAPF – ambassadör i kampen mot hedersförtryck och hedersvåld, dels numera sitter i Soheila Fors Khatoons styrelse. Khatoon arbetar med att dels ge misshandlade kvinnor skydd i skyddade boenden, dels med integration av kvinnor på arbetsmarknaden.

Khatoon, eller Soheila personligen, har medverkat till att utrikesfödda 900 kvinnor idag är i egenförsörjning. Ett resultat som ingen kommun i Sverige kan visa upp. Trots detta fortsätter nämnda aktörer brunsmeting och misstänkliggörande av henne och av mig.

Soheila och hennes man Kjell har dessutom arbetat in absolut religionsfrihet i världens enda konstitution i ett muslimskt område. Den kurdiska konstitutionen. Trots detta fortsätter svansen till framför allt vänstern att göra allt för att brunsmeta Soheila. Och såväl statsminister som Expo, Aftonbladet etc väljer medvetet genom sin tystnad att låta detta växa.

Det var de som stod tysta bredvid som gjorde bland annat Förintelsen möjlig.

Starka ord, jag vet. Men välförtjänta när jag ser till min egen historia i partiet sedan 2012.

Det pris Soheila Fors, Ann Heberlein, jag själv och många andra fått betala, som även vissa av våra respektive familjer helt oskyldigt blivit indragna i, blir ännu tydligare när statsministern framfört sitt tal. Där hans personliga passivitet blir övertydlig. Och hans personliga ansvar.

Det ansvaret kommer han inte undan. 

 

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se