Torkan åskådliggör den starka statens kollaps

  • Onsdag 18 Jul 2018 2018-07-18
E-post 2446

Torkan slår väsentligt hårdare än vad som tidigare varit känt. Stora delar av djurbesättningen går redan till nödslakt och där inte staten längre kan skydda vår livsmedelsproduktion går nu storbönderna in för att solidariskt försöka rädda det som räddas kan av sina mindre grannars gårdar. Årets torka slår redan idag ut annan livsmedelsproduktion än spannmål för flera år framåt. Allt medan regeringen står passiv vid sidan om och endast kan utlova förtida utbetalade bidrag samt eventuellt ännu mer krediter till överskuldsatta bönder.

Enligt Lantmännens årliga skördeprognos är det totalt 4,2 miljoner ton skörd i hela landet.

– Det är ungefär hälften av hur mycket det skördades förra året, säger Bengt Karlsson som är regionchef region Väst på Lantmännen Lantbruk.

Livsmedelskrisen är dock långt värre än vad media har lyckats rapportera vilket Ledarsidorna.se beskrev igår. Skördeprognosen som kommuniceras av Lantmännen behandlar total volym, inte vad som skörden är tänkt att användas för. Och:

Problemen för lantbrukarna är flera samt att olika delar av landet redovisar olika resultat beroende på jordmån och vattentillgång.

Torkan har aktualiserat ett forskningsprojekt som Lunds universitet inlett. Hypotesen som forskarna arbetar med  är att jordar med hög mullhalt bättre står emot både tider av torka och för mycket regn rapporterar SVT. Detta är något som lantbrukare vet sedan generationer tillbaka. Framför allt att lerjordar och svartjordarna i Skåne håller fukt väsentligt bättre än sand- och moränjordar i tider av torka. Något som nu forskarna vid Lunds universitet avser klä i akademiska termer.

Skördens näringsinnehåll kommer oavsett vad forskarna kommer fram till i varje fall vara lägre i år än tidigare år men om Lantmännen bedömer skörden som hälften så stor och de regioner med jordar som klarat av att hålla fukten kvar bättre får en minskning på 30 procent innebär det ännu större förluster i andra delar av landet. Småländska höglandet rapporteras vara extremt hårt drabbat och produktionsbortfallet i volym riskerar på vissa gårdar överstiga 70 procent. Situationen på de gårdar vars arealer består av främst sand- och moränjordar, som det småländska höglandet kring Värnamo och Jönköping, beskrivs som nära kollaps.

Även EKO-bönder, främst de mindre jorbruken, visar sig vara särskilt hårt drabbade. Torkan leder till att ”naturgödsel”, det vill säga djuravföring, inte mineraliseras och näringsämnena blir därmed inte växttillgängliga.

Situationen för framför allt mjölkbönder är katastrofal. Inte sällan har de investerat i nya anläggningar vilket gör att de inte kan, ekonomiskt, slakta ut hela eller delar av besättningen eftersom de då inte får kassaflöde till räntor och amorteringar. Om de slaktar ut delar av besättningen tar det dessutom, beroende på andel, allt mellan två och sju år att återkomma i full produktion.

De mjölbönder som nappade på näringsminister Mikael Dambergs initiativ 2014, att lättare låna pengar till motsvarande ombyggnationer för att överbrygga mjölkkrisen, är idag förtvivlade. De ser ingen framtid längre och känner sig helt enkelt lurade av regeringen Löfven. Damberg förstod inte 2014 att det var lönsamheten som måste öka och regelverken som måste göras enklare istället för att öka skuldsättningsgraden. Avsaknaden av näringspolitiskt DNA, som lantbrukare är födda med, är uppenbar i regeringen Löfven.

I brist på att regeringen, i form av det vad socialdemokraterna beskrivna ”starka staten” tar nu allt fler storbönder initiativ för att rädda sina mindre grannar.  Drivkraften är den solidaritet som som de som brukar jord känner med varandra. De ser inte sitt yrkesval som ett jobb i egentlig mening, de förvaltar vår jord en generation till för att vi ska kunna få mat på bordet. Att vara jordbrukare är kanske mer en familjekultur och ett kall än ett jobb. Dessa står nu utan det utlovade skydd som Stefan Löfvens starka stat har utlovat.

Ett exempel i Mälardalen är en storbonde som tillsammans med en granne  som är en av de absolut främsta grovfoderproducenterna, undersöka om de kan skörda vass. De bedömer att de kan klara det och lyckas skapa ett bra grovfoder som sedan kan kompletteras med kraftfoder (spannmål). I skrivande stund väntar de två storbönderna på provsvaren om den vass de vill skörda uppfyller kvalitetskraven för grovfoder. Provsvaren skall komma vilken dag som helst och kan bli livsavgörande. Skulle provsvaren visa detta kan sannolikt några djurhållande gårdar rädda sina djur och kunna hållas undan konkurs. Några är bättre än inga. Men det är i alla fall ett konstruktivt initiativ. Som inte kom från Näringsdepartementet.

Det vi ser idag är en kollaps för den starka statens garantier och åtaganden för att trygga vår livsmedelsproduktion. 

Mest akut är dock vattentillgången. På flera orter, på främst småländska höglandet, är det möjligt att öka vattentillströmningen genom att börja pumpa vatten från de många sjöar som utgör reservoarer. Men.

För att det ska bli möjligt krävs en vattendom. Vattendomar kan, enligt miljödomstolarna, först kunna avkunnas i slutet av augusti eller början på september. Trots att det är nu, inte i augusti, som bönderna är i behov av vatten. Sverige saknar i allt väsentligt politisk förståelse och legala rutiner för att hantera det vi står inför. En livsmedelsindustri i fritt fall.

Storbönderna går nu oombedda in och täcker upp för sina mindre grannar samtidigt regeringen Löfven och Alliansen skördar frukterna av en jordbrukspolitik dominerad av miljöpartiets aktivistiska politik. Där hållbarhet i livsmedelsproduktionen fått stå tillbaka för att röststarka men politiskt känsliga Södermalmsbor, som röstar främst på F! och MP,  ska få diktera livsmedelsproduktionen med känslor, inte fakta, som grund.

 

Redaktörens ursura eftersläng:

Det kan dessvärre inte uteslutas att näringsminister Mikael Damberg och landsbygdsminister Sven Erik Bucht i valrörelsen kommer kapa storböndernas initiativ till sitt eget för att skörda det som de behöver.

Röster för att behålla nyckelkorten till Rosenbad.

De röster de är i desperat behov av för att kunna tillbringa ytterligare fyra år där tillsammans med den naturliga partnern Miljöpartiet. Det parti som genom att reglera sönder böndernas villkor gjort allt de kunnat för att försätta bönderna i dagens situation.

Ingen annan bredare media bevakar idag villkoren för jord- och skogsbrukare, ett ämne som engagerar i varje fall mig då det är av central vikt för vår krisberedskap och vår nationella säkerhet. DN, med sina 175 000 prenumeranter förmår inte beskriva allvaret i dagens situation, inte heller Public Service som årligen erhåller mer än åtta miljarder kronor för bland annat sin nyhetsrapportering.

Bli gärna prenumerant eller stöd redaktionen med donationer så vi kan vidareutveckla detta område.

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se