Under ytan på andra sidan Almedalen

  • Tisdag 3 Jul 2018 2018-07-03
E-post 345

Almedalsveckan är i mångt mycket en vecka i en bubbla bland flera bubblor. De stora mediehusen och medieaktörerna är i regel fokuserade på vad partiledarna, valledningarna och de ekonomisk-politiska talespersonerna förmedlar. Årets Almedalsvecka är inget undantag utan har hitintills präglats av Alliansens ledarskap där principöverenskommelser inte överlever mer än någon eller några dagar.

Alliansens dubbelskott i fötterna kommer tillhöra en av den svenska politikens absoluta klassiker på sikt. Att först komma överens om att fördela ordförande- och vice ordförandeposterna i riksdagens utskott proportionellt  för att därefter, när partiintern kritik och socialdemokraterna fann för gott att dra fram rasistkortet mot SD igen, retirera under svamlande former måste betecknas som ett klassiskt duppelskott i bägge fötterna för att sedan hoppa iväg med ett dragspel på varje fot. Det låter väldigt illa för alla som råkar tvingas lyssna på orkestern.

Almedalsveckan är även något annat. Framför allt är det seminarierna, mer eller mindre riggade (mest mer) samt interaktionen mellan politiker, intresseorganisationer och media.

Bland årets riggade seminarier tillhör de som återfinns inom UD:s intresseområde. I seminariet som organiseras av UNHCR, UNDP och Dag Hammarskjöldstiftelsen ”Sharing responsibility? UN Global compact on Refugees and Migrants” är varje svar noga förberett. Deltagare från UD är Efraim Gomez, som tidigt i mandatperioden befordrades från departementssekreterare till chef för FN-enheten och betecknas som en av kabinettssekreterare Annika Söders absolut mest lojala opolitiska tjänstemän. Söders engagemang och kontrollbehov är vida känt.

Gomez hustru är dessutom för närvarande kabinettssekreterare Annika Söder personliga samordnare på UD.

Faksimil av några av de frågor och svar som Efraim Gomez och Lisa Pelling kommer avge under dagens seminarium. Foto: Eget från bildskärm.

 

Just detta seminarium, och de som anordnas av SIDA:s tidning Omvärlden, är indikatorer på hur socialdemokraterna nu rensar ut och markerar färdriktning. Parallellt med detta förbereder nu UD:s politiska ledning sig själva för dels en omorientering, dels rensa ut de politiker som inte representerar en återgång till en generös och i allt väsentligt oreglerad migrationspolitik.

Tidigare under året blev det klart att Oscar Stenström, idag statssekreterare hos handelsminister Ann Linde, blir Sveriges nästa ambassadör i Chile i september. Utnämningen förvånade många då just det steget, från den politiska ledningen till att bli tjänsteman, mitt under en mandatperiod är ovanligt. Provocerande enligt vissa bedömare. Att socialdemokraterna nyttjar utnämningsmakten till att marinera statsförvaltningen med politiska kommissarier istället för trogna tjänstemän. Samt att säkra de ekonomiska personliga förmåner som följer med en utnämning. 

Den ambassadörspost som nu står i fokus är den i Ottawa, Canada. Denna är en prestigepost då Canada är ett G7 land och har en stor beskickning. Ambassasdören har gott om tid för att även kunna ta del av New Yorks rika kulturliv. De bilaterala relationerna med Canada är goda och medger ett stort utrymme för en behaglig kommendering eller utnämning. Aktuell för denna post uppges vara någon av de idag fem återstående i den absoluta politiska ledningen och flera pekar nu ut handelsminister Ann Linde som aktuell för utnämningen. Att det kommer ske en utnämning under sommaren, sannolikt vid det sista regeringssammanträdet i augusti, styrks av att den nuvarande tillförordnade ambassadören endast fått sitt förordnande till den första september. Veckan innan valet kommer Sverige med andra ord byta ambassadör i Canada mot en, som det ser ut nu, av ministrarna på UD.

Förutom det uppenbara, att skapa väl avlönade reträttposter, finns ytterligare en komponent. Utrensning av illojala. Ahlin bortpressad av DN och de falska anklagelseran under #metoo, Stenström förpassad till andra sidan jordklotet och nu Lindhe på ett stort, och bekvämt, avstånd från Stockholm. Med ett erbjudande hon inte kunde tacka nej till. Ottawa är en av de tio mest prestigefyllda posterna för varje ambassadör i karriären.

Ann Linde tog talmannen Urban Ahlins parti under den period som Ahlin anklagades av DN för sexuella trakasserier. Ahlin och Linde står för en mer pragmatisk och återhållsam utrikespolitik än trion Wallström – Söder – Jämtin. Ahlin lyckades med konststycket att påbörja en normaliseringsprocess med Israel när han på en talmansresa till Israel tog med sig Lindhe och lyckades få till möten på ministernivå. Ett initiativ som inte möttes med något som helst gillande av trojkan. 

Seminarierna i Almedalen skall läggas vid sidan av det politiska spelet i Stockholm. Riggade seminarier och en aktiv utnämningspolitik ger sammantaget en god bild av vad, i detta fall, trojkan Wallström – Söder – Jämtin har planerat för framtiden.

En likriktning av socialdemokraternas migrations- och utrikespolitik som kommer präglas av fortsatt aktivism med SIDA och Folke Bernadottestiftelsen som verktyg samt en utrensning av obekväma röster genom att antingen, som i Ahlins fall, pressa ut dem med i detta fall DN som pianospelare eller ge dem ett erbjudande de inte rimligen kommer tacka nej till.

Andra sidan Almedalen. Under ytan.

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se