Valet 2018 kommer bli falangstridernas val. På alla arenor

  • Måndag 2 jul 2018 2018-07-02
E-post 414

Årets Almedalsvecka, 2018, kommer med viss sannolikhet präglas av det som präglat valrörelsen hitinitlls. De många självmålen, de öppna falangstriderna och tillrättalagda sanningarna. Moderaterna, som inledde veckan, är inget undantag.

Oavsett vad Ulf Kristersson och hans Allianskollegor påstår om hälsotillståndet i Alliansen är irritationsnivån hög från minst tre partier. Flera moderater är öppet kritiska mot Jan Björklund och Annie Lööf och flera företrädare på hög nivå ifrågsaätter om Alliansen ens kan vara ett alternativ utan att vara kontraproduktivt för de enskilda partierna. 

Kritiken mot Jan Björklund och Annie Lööf är oförsonlig. Om de inte klarar av att hålla en överenskommelse i 24 timmar, hur ska de då kunna ingå i en samlingsregering eller ens ett regeringsunderlag. Annie Lööfs ständiga flirt med Stefan Löfven, senast i form att att driva igenom amnestilagstiftninen för 9 200 män utan asylskäl, ligger som ett åskmoln över hela Alliansen tills vidare.

Falangstriderna är även uppenbara i Moderaterna. SvD:s chefredaktör Tove Lifvendahl bokade av Ann Heberlein inför hennes presentation av sin senaste bok ”Våldtäkt och kultur” är ett sådant exempel. Dessa står på diametralt olika sidor i moderaternas syn på migration och kultur.

Lifvendahls position är väl dokumenterad dels genom det förord hon skrev i Philip Legrains svenska upplaga till “Invandrare – Vi behöver dem” men även i andra sammanhang. I en intervju i DN från 2003 menar hon att hon är stolt över partiets liberalisering av flykting- och invandringspolitiken samt motståndare till att moderaterna skulle utvecklas till att bli mer pragmatiska. I en annan artikel, en bokpresentation av hennes egen bok “Vem kastar första stenen”? utgiven på Timbro förlag från samma år i SvD framgår bland annat att Lifvendahl menar att

”Vi måste acceptera att människor vill bo i Sverige utan att känna sig svenska”

”Vi kan överge svenskheten som mål för integrationen”.

SvD Ledarredaktör för en i allt väsentlig mjukare migrationspolitik än vad moderaterna gör, en politisk inriktning som ligger närmare Fredrik Reinfeldt, Annie Lööf, Gustav Fridolin och Isabella Löfvin och det är inte förvånande alls med denna regeringstrogenhet. SvD är beroednde av statsfinansiering för sin överlevnad, trots den omfattande betalväggen. Svenska Dagsbladets omsättning minskade också till 915 (951) miljoner kronor för helåret 2017. EBITDA-resultatet ökade dock något till 78 (74) Mkr, inräknat presstöd. För 2018, innevarande år, har Nämnden för Radio och TV bedömt att SvD behöver söka 40 000 000 kronor av svenska skattemedel för fortsatt garanterad drift.

Chefredaktörens kommentar

SvD Kultur har i nyhetsformat betecknat Ledarsidorna som i högerextrem medan vänstertidskriften ETC mer korrekt konstaterat att chefredaktören är socialdemokrat.

SvD lägger i praktiken alla artiklar bakom betalvägg trots statsbidragen, även vissa opinionstexter, och debiterar för det 185 kronor i månaden. Ledarsidorna, med sitt smalare format, erhåller inget statsbidrag och lägger idag mellan 5 och 10 procent bakom betalväggen för 69 kronor per månad.

SvD drift garanteras av staten. Ledarsidorna.se är beroende av att kunna leverera kvalitet nog för att läsare skall kunna vara beredda att betala för vår form av opinonsjournalistik. Reuters Institute vid Oxford University gjorde tidigare en undersökning som placerade Ledarsidorna.se på första plats inom målgruppen, före såväl SR, SVT som SvD, i form av trovärdighet.

Utan att vi erhållit en krona i statsbidrag som SvD eller finansierats med, som i Public Service fall, med 8 MDR SEK av skattemedel per år.

Men detta innebär inte på något sätt att Stefan Löfven och Socialdemokraterna kan luta sig tillbaka. Ett exempel är Nalin Pekgul som pekar på att apologeterna inom socialdemokraterna bäddat för de två krafter som hon vill motverka i svensk politik. Sverigedemokraterna och islamismen. Själv blev Ledarsidorna vittne till hur hon manövrerades ut bland annat med hjälp av Sara Gunnerud under kampanjen om ordförandeposten för S-kvinnor när valet stod mellan Nalin Pekgul och Lena Sommestad. Gunnerud var Sommestads kampanjledare och gick sedan till Ibn Rushd där hon idag är kommunikationsansvarig.

Pekgul har även ett stort motstånd inom Stockholms Arbetarekommun där Ibn Rushd har stort inflytande via föreningen Hjärta. Föreningen Hjärta grundades av bland annat Anna Ardin, idag förbundsstyrelseledamot i Tro och Solidaritet och föreningen har fortfarande en stark koppling till Ibn Rushd så Gunnerud sitter i styrelsen.

Motståndendet i Stockholms Arbetarekommun är kompakt och Pekgul har sina arenor där insikten om hotet från islamism är som störst i partiet. Som i Göteborg. Pekgul är troende muslim vilket ger henne en stor legitimitet i frågan.

Valrörelsen 2018 kommer präglas av självmål och öppna falangstrider i de dominerande partierna. Hur vi kommer må som demokrati den 10 september, när vi vaknar efter valnatten, är inte självklart.

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se