Den nya flyktingrutten över Medelhavet föder identitära rörelser i hela EU

MS Aquarius (NGO). Foto: Wikipedia
  • Fredag 17 Aug 2018 2018-08-17
E-post 1084

Kvinnor och barn först i båtarna!  Det är det senaste intiativet från libyska människosmugglare i samarbete med det europeiska så kallade ”räddningsfartyget” Aquarius för att förmå Italien, Spanien och en rad grannländer att åter släppa in afrikanska migranter till Europa. De unga män vi vant oss vid att se i sjönöd väcker inte längre empati. Men kan EU länderna verkligen stoppa kvinnor och barn?Nej till sist gav Malta på tisdagen med sig och öppnade hamnen efter flera dagars påtryckningar för Aquarius med 141 passagerare ombord. Men först sedan Frankrike, Portugal, Luxemburg, Tyskland och Spanien lovat ta migranterna.

Människosmugglingen till Europa fortsätter vara mer lönsam än knarkmaffians affärer. 2015 uppskattades omsättningen till uppemot 60 miljarder kronor om året. Många av dess ledare är kända av våra underrättelsetjänster. Från att bedömts ha dominerats av personer från Bosnien-Herzegovina har allt fler libyska medborgare nu skaffat sig gigantiska inkomster i samma bransch.

Smugglarna har mer eller mindre ostört fått fortsätta sina lukrativa verksamhet att transportera människor till Europa i samarbete med så kallade människorättsorganisationer.

Flera miljoner personer med eller utan flyktingsskäl har de senaste åren tagit sig in i Europa tack vare smugglare. Över 5000 kriminella nätverk har kartlagts av bland annat Europol. Libyen påstår sig å sin sida ha drygt 200 arresteringsorder ute på såväl libyska som europeiska smugglare. Men få grips.

Det numera välkända fartyget Aquarius, lett av en tysk skeppare och med en fransyska som organisatör, är idag det enda fartyg som på heltid plockar upp migranter nära den libyska kusten. Med sig har de den allt mer politiserade frivilligorganisationen Läkare utan gränser. Men nästan hälften av alla de migranter som upptäckts på Medelhavet i sjöodugliga båtar har fram till nyligen plockats upp av handelsfartyg. Den senaste tiden sägs dessa däremot nonchalera smuggeltrafiken då de vet att de europeiska länderna kommer vägra dem tillträde till sina hamnar för att släppa av dessa passagerare. 

De europeiska ländernas växande irritation med vad som anses vara en ren migrantsmuggling ledde i måndags till att Storbritannien gick ut och förklarade att man tänker frånta Aquarius dess Gibraltarregistrering då fartyget uppenbarligen inte används som det forskningsfartyg det påstått sig vara.

Det är en stor kursändring som nu sker i ett Västeuropa som alltmer präglas av de sociala och ekonomiska konsekvenserna av ett generöst mottagande.

Hösten 2015 stod Europa näst intill handfallet över den stora flykting/migrantvågen. Sommaren 2018 var regeringen Merkel nära att falla på migrationsfrågan och stramar nu upp sin politik. Från Öppna era hjärtan och Mitt Sverige bygger inga murar har frågor om migration och integration kommit att dominera mycket av det politiska samtalet även hos oss.

Vad media och politiker länge inte verkade vilja se var just cynismen och kriminaliteten i vad som pågått. Många europeiska regeringar hoppades kunna andas ut efter EUs överenskommelse med Turkiet. Men istället har smugglingen flyttat till ett i det närmaste laglöst Libyen. I internationell press och på bloggar kan man följa redogörelser för hur de organiserade migrantrutterna byggts upp från en rad afrikanska länder och hur de sista etapperna mot Europa organiseras i libyska kustområden. Här finns redogörelser från libyer som tidigare arbetat som lärare och ingenjörer över hur de istället  givit sig in i den lönsamma sysselsättningen att transportera människor. Det beskrivs hur man köper och säljer människor sinsemellan och hur det högsta priset gäller gravida kvinnor. Har man med sådana på en båt kan man vara säker på att de ombord plockas upp och även får gå i land på den europeiska sidan. Därmed kan smugglarna också ta mer betalt av varje migrant som placeras på en sådan farkost. Vilket visade sig rätt med de 141 migranter som på tisdagen fick stiga iland på Malta.

Inför vetskapen om att miljoner afrikaner ser Europa som en framtidsdröm är det inte längre bara Malta och Italien som annars säger nej. Utan också Frankrike och Spanien. Spanien gör det efter direkta påtryckningar från Angela Merkel då det avslöjades att de migranter som bland annat Aquarius släppt av i spanska hamnar inte alls önskat stanna i Spanien utan tagit sig vidare till Tyskland. 

Skärpningar av migrationen och smuggeltrafiken ses inte positivt av alla. Ett exempel från de senaste veckorna är hur frivilligorganisationer protesterat högljutt över Marockos beslut att flytta mängder av unga afrikanska män från Tanger och från gränsen mot den spanska enklaven Ceuta till områden längre söderut i landet. Men bakom kulisserna är det europeiska ledarskapet tacksamt   gentemot de marockanska myndigheterna för deras agerande.

Samtidigt växer i skymundan de europeiska identitära rörelserna sig starkare. Från att ha varit en fransk högerideologi med målet att bevara den europeiska kulturen och identiteten har identitärerna nu fått allt fler anhängare i Österrike, Ungern, Polen med flera östeuropeiska länder.

Hittills har identitärerna mest gjort symboliska försök att stoppa migrantsmugglingen över Medelhavet och via franska alperna. Men rörelsen får allt större spridning inom sociala media och fångas upp av de växande så kallat populistiska partierna i Europa.

 

 

 

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se