Den svenska kultursektorn ger oss vingar. Att krascha med

© Kjell Nilsson Mäki i samarbete med Ledarsidorna.se®
  • Torsdag 23 Aug 2018 2018-08-23
E-post 1465

Varken Sverigedemokraterna eller Moderaterna skickade in bilder som Fotografiska museet egentligen hade väntat sig att få. Istället blev det tomma svarta ramar på SD:s ytor och hos Moderaterna syns enbart olika bilder med partiledaren Ulf Kristersson. Reaktionerna från museet är snarlika de från professor Jerzy Sarnecki som menade att gårdagens SVT Uppdrag Granskning inte borde sändas. De är i varje fall samma andas barn. 

”Självklart ställer vi inte ut detta material, dels för att det inte alls uppfyller utmaningen som vi gav alla partier: Visa vilket Sverige vill ni se efter valet! Och dels för att det, som alla vet, är förenat med fara att visa denna teckning. Vilket förstås är avskyvärt – att vissa extremister utövar våld som förtrycker yttrandefriheten – men det är den tid vi alla lever i”, skriver museet till Nyheter Idag. 

Sverigedemokraternas kommunikationschef menar att SD visst det skickade in ett fotografi och att det som syns i bilden har en berättelse som är viktig att förmedla. I en skriftlig kommentar skriver SD att “vår vision för ett framtida Sverige är att extremister inte ska kunna utöva våld som förtrycker yttrandefriheten. I dagsläget är det uppenbart bara en vision, vilket Fotografiska tråkigt nog får symbolisera”.

Sverige befinner sig på motsatt kurs än stora delar av det fria väst. Och det stannar inte där. Sverige har valt att föra en inkapslande debatt som i mångt och mycket anpassar sig efter en liten, men högljudd och extrem, kulturell minoritet. Precis som vad Ann Heberelein och Mustafa Panshiri pekar på i gårdagens Uppdrag granskning, det är en liten minoritet av extrema muslimska män, ja – företrädesvis män – som av olika skäl, kulturella eller religiösa, är missnöjda med den västerländska kulturen i allmänhet och Sverige i synnerhet.

I Sverige förs inte en muslimsk teologisk debatt i egentlig mening, lika lite som BRÅ och regeringen vill föra en debatt om våldtäkters orsak och verkan. Det som Ibn Rushd-sfären bidrar med, finansierat med skattemedel och bidrag från IOGT NTO är de Muslimska Familjedagarna som årligen tar emot internationellt kända hatpredikanter av olika valör. De muslimska familjdagarna gästas även frekvent av Erdogan-allierade forskare som Mattias Gardell vid Uppsala Universitet.

Läs mer: Uppsala Universitets främste professor presenterar sensationella, men falska, uppgifter i rapport om islamofobi

 

Till skillnad från den muslimska teologiska debatt som tog vid i Marocko efter attentaten mot Charlie Hebdos redaktion och som jag hade förmånen att vara delaktig i på den absoluta sluttampen. I min bokhylla har jag slutrapporten från den utredning som kungen av Marocko, kung Mohammed VI, tillsatte och som leddes av ledande Imamer. 

Bland annat rektorn för Marockos och Afrikas största Imam-akademi med 2 000 inskrivna elever. Kvinnor och män sida vid sida. 

De kom fram till att våld i Islams namn mot blasfemi, eller hädelse, inte kunde vara förenligt med Islam. Jag fick med mig en hälsning efter de mötena, på högsta nivå om vi räknar bort kungen själv, till bland annat Lars Vilks. En hälsning från presidenten för Högsta Domstolen i Casablanca som spände ögonen i mig och framförde med allvarlig ton:

Nu när vi är klara ska du få med dig en hälsning till Sverige.

Lars Vilks kan räkna med att röra sig säkrare på Rabats, Casablancas, Marrakeshs, Fez, Tangers och Dahklas gator än han kan någonsin under sin återstående livstid kan röra sig i Helsingborg eller Malmö. I Marocko kommer inga livvakter att behövas. Vi är arga på honom men ingen kommer kröka ett hårstrå på hans huvud. Det är mot Islam. 

Sanna muslimer, i Profetens tradition och hans Sunna samt haditherna tolkad i vår tid, kommer skydda Vilks med sina kroppar och sina liv.

Hälsa honom det.

Jag behöver nog inte beskriva mer ingående hur tagen jag var när jag satt mitt emot honom och hans medarbetare. Inklusive den kvinnliga vice chefsåklagaren i Casablanca och hennes stab. Fyrtio procent av alla Marockos domare och åklagare är kvinnor efter den konstitutionella reformen 2011.

Fakta Lars Vilks

Mellan 1997 och 2003 var Vilks professor i konstteori vid konstakademin i Bergen och innan dess (tillförordnad) professor på samma position vid Kungliga Konsthögskolan i Stockholm. Han är bland annat känd för sitt konstverk Nimis, placerat i Kullabergs naturreservat alternativt i den av Vilks skapade staten Ladonien, där även hans bokverk Arx finns att beskåda.

Andra kontroversiella konstverk är hans teckning av Muhammed som rondellhund och den så kallade Judesuggan. Han har även gjort världens största rondellhund. Som konstteoretiker argumenterar han för det institutionella konstbegreppet,

Efter publiceringen av Muhammedbilden i Nerikes Allehanda 2007 har Lars Vilks vid flera tillfällen utsatts för hot och attacker. Paralleller kan dras till Muhammedbilderna i Jyllands-Posten och attentatet mot Charlie Hebdos redaktion i Paris.

I nummer 10/2013 av al-Qaidas nättidning Inspire listas Lars Vilks tillsammans med tio offentliga personer som alla sägs eftersökas "döda eller levande för brott mot islam". Det är den jemenbaserade gruppen ”Al Qaeda in the Arabian Peninsula” (AQAP) som ligger bakom tidskriften.

Vilks förmodas ha varit en av måltavlorna vid attentatet i Köpenhamn i februari 2015.

I den muslimska världen är Lars Vilks ett mycket känt namn. De är även mycket väl förtrogna under vilket hot han lever. Bejakade av vissa, numera fördömda av andra. Fotografiska Museets reaktion, att inte vilja ställa ut fotografier föreställande Lars Vilks rondellhund, är det ett av tecknen på i vilken riktning som Sverige utvecklats. Sverige rör sig i motsatt riktning mot muslimska länder som Marocko i detta avseende.

Där Marocko rör sig mot sekularisering rör sig Sverige mot att ha låtit religion samt religiösa och kulturella vanföreställningar ta allt mer plats. Där majoritetssamhället inte vågar ställa ut konstnärliga verk och där kvinnor tvingas anpassa sitt beteende och sin klädsel. Kvinnorna, det fria ordet och den fria konsten har blivit de första offren på den förda identitetspolitikens altare.

Rondellhund. Bilden publicerad med tillstånd från konstnären själv, Lars Vilks.

 

Att kvinnor i allt större utsträckning inte längre kan röra sig fritt i vårt samhälle är samma andas barn som att Lars Vilks teckningar fortfarande inte kan ställas ut eller publiceras.

I denna för Sverige nya riktning arbetar nu Fotografiska Museet i Stockholm. En kultursektor som hukar sig för hot om våld och repressalier från en liten extrem minoritet är ingen kultursektor värd ett land med världens äldsta Tryckfrihetsförordning.

För att citera Håkan Juholt vid hans installationstal 2011:

”Kulturen skall ge oss vingar att flyga med”.

Idag ger mycket riktigt den svenska kultursektorn och debattklimatet oss vingar. Att krascha med.

 

 

Redaktörens kommentar:

Har du inte redan köpt Ann Heberleins senaste bok “Våldtäkt och Kultur” går den att köpa från bland annat BOKUS i länken här.

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se