Hur i helvete hamnade vi här?

  • Onsdag 29 Aug 2018 2018-08-29
E-post 2072

Någonstans i Sverige finns ett skyddat boende för kvinnor som utsätts för våld i nära relationer. De lever där anonymt, placerade av de socialtjänster som har resurser, under kortare eller längre tid. Flera av de boende är unga flickor. Flickor som flytt sina föräldrar under sommaren när det gick upp för dom att de skulle skickas till föräldrarnas ursprungsland för att giftas bort. En av flickorna kom till boendet barfota. Det enda hon fick med sig från sitt föräldrahem var kläderna hon hade på sig. Men inga skor.

Flickan kommer, med stor sannolikhet, aldrig kunna se vare sig sitt föräldrahem eller sin familj igen. Inte om hon vill överleva.

Allt annat blev kvar. Alla minnen. Alla vänner. För flickan handlade det om liv eller död. 

På väggen i konferensrummet finns porträtt på några av de kvinnor som levt i boendet gjorda av en konstnär. Leende är de avbildade i sina traditionella folkdräkter från sina ursprungskulturer. De fick skydd här en tid. Nu när jag tittar på porträtten konstaterar jag att två av de avporträtterade kvinnorna är döda. Hederskulturen och männen hittade dom till slut. Hederskulturens armar når långt. Och glömmer aldrig.

Det påminner mig om Fadime Sahindal som i andrakammarsalen vädjade till riksdagen att ta hederskulturen på allvar. 

Ingen lyssnade. 

Hederskultur Statistik

Enligt MUCF, Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällsfrågor, kartläggning Gift mot sin vilja tycker omkring 70 000 ungdomar mellan 16-25 år i Sverige att föräldrarnas kultur och religion begränsar ungdomarnas val av partner. Av dessa ungdomar är 8 500 i riskzonen att bli bortgifta mot sin vilja.

Uppskattningsvis sker det fem hedersmord i Sverige per år, men mörkertalet är stort då många fall rubriceras som självmord eller olyckor på grund av bristande bevis. I Sverige har vi minst 10 st så kallade ”balkongflickor” som har rubricerats som självmord. Sveriges Radios Kaliber tar upp brottsfallen som aldrig når domstolarna.

Enligt FN sker upp till 5000 hedersmord varje år i världen, men mörkertalet är stort. 1000 fall av hedersmord dokumenteras årligen bara i Pakistan. Mer än 135 miljoner flickor och kvinnor har utsatts för könsstympning, och två miljoner flickor och kvinnor riskerar att utsättas för könsstympning varje år.

Istället gjorde identitetspolitiska företrädare sitt bästa för att förminska och relativisera hederskulturen. Helene Bergman beskrev vad Feministiskt Initiativ, som sponsras av den tidigare ABBA-medlemmen Benny Andersson, betyder för kampen mot kvinnoförtryck och hederskultur. Feministiskt Initiativ är idag förtryckarnas kanske viktigaste allierade i sin förnekelse av att det existerar ett kulturellt betingat hedersförtryck.

Dancing Queen. Men I hederskulturens värld kommer det inte finnas några dansande drottningar. Endast ”balkongflickor” och unga flickor som inte kommer tillbaka till terminsstarten efter sommarlovet. I Linköpings kommun står 39 stolar tomma efter sommarlovet. De flesta av dessa flickor, merparten är flickor som inte återvänt till skolan, har istället stått brud i sina föräldrars hemländer. Bortgifta till kusiner eller farbröder i 80-årsåldern som en fjärde fru att roa sig med på ålderns höst. En leksak lika mycket som en gåva från klanen.

Dessa flickor kommer aldrig få sin frihet tillbaka. Dessa flickors frihet har cyniskt offrats för att kunna attrahera väljarröster i klanerna. De som offrat dessa röster har bokstavligen blod på sina händer när de går till sina regerings- eller riksdagsarbeten.

Definitioner Hederskultur, hedersförtryck och hedersrelaterat våld

Hederskultur är ett begrepp för kulturella mönster som inskränker människors fri- och rättigheter med hänvisning till släktgruppens heder.

Hedersförtryck är när hederskultur utövas mot personer som inte lever upp till hederskulturens värderingar.

Hedersrelaterat våld innebär att en person, i de flesta fall en kvinna, blir begränsad i de mest vardagliga formerna. Hon får till exempel inte bestämma klädval, socialt umgänge, utbildning eller framtida make. Kvinnorna är då under ständig bevakning av en manlig familjemedlem när hon lämnar hemmet.

I denna kultur är mannens heder mycket viktig och genom detta blir kvinnan i fråga frihetsberövad. Även kvinnor deltar i förtrycket, vanligen mödrar eller kvinnliga släktingar som förtrycker unga kvinnor. Hälften av de unga kvinnorna som var offer för hedersförtryck uppgav att de utsatts för våld av sina mödrar i en studie vid Karolinska Institutet år 2009.

Ett exempel på hur såväl de politiska partierna som andra intresseorganisationer agerat  är det som Sara Mohammad, grundare till GAPF, Glöm Aldrig Pela och Fadime fått uppleva. Mohammad, själv könsstympad av sin familj, har rasiststämplats offentligt av socialdemokratiska opinionsbildare som ingår i samma nätverk som Socialdemokrater för Tro och Solidaritet, Ibn Rushdsfären och forskare som professor Mattias Gardell och Eli Göndör, Timbro.

Gardell, verksam vid Uppsala Universitet, som på universitetet bedrivit forskning åt den turkiska regimtrogna tankesmedjan SETA.

Göndörs recension av kvinnorättskämpen Hannah Gadbans bok ”Min Jihad” är en orgie i förminskning av reella problem för kvinnor som utsätts för det hedersförtryck som utövas i en religions namn. Göndörs recension har, med viss framgång, nyttjats av de krafter som idag lyckats misstänkliggöra och förminska Hanna Gadbans insatser. Soheila Fors är ett tredje namn som fått utstå omfattande förnedring av feminister och identitetspolitiker för att hon idag givit 900 kvinnor, alla utrikesfödda, möjligheter till eget arbete och egen försörjning. En förutsättning för egen frihet.

Soheila Fors har, i sin kamp för att ge kvinnor möjlighet att bryta ett bidragsberoende verktygen till kvinnors egen försörjning har rasiststämplats av identitetsvänstern. Fors, tidigare marxist och före detta peshmergakrigare. Idag har hon övergivit tron på politiken. Hon fortsätter sin kamp. Men utan politiken.

Ingen svensk politiker kan visa upp de resultat i form att ge kvinnor frihet som Fors. Men hon står utan stöd. Identitetspolitiker, opinonsbildare och andra har stämplat henne som rasist för att de inte vill stöta sig med de viktiga väljargrupper som de klaner, som tillämpar hederskultur, utgör.

Mest uppmärksamt är Vänsterpartiets behandling av riksdagsledamoten Amineh Kakabaveh som såväl hotats med uteslutning för ett misstag hon begick för många år sedan när hon delade en film av tveksamt ursprung på sociala medier. Det misstaget utnyttjas av Vänsterpartiets ledning, inklkusive partisekreteraren Aron Etzler, för att få bort henne från riksdagslistor och parti. Vänsterpartiet – en av de många politiska aktörer som är öppet förlåtande.

Vuxenmobbare. Statligt finansierade eller finansierade av svenskt näringsliv bär de något gemensamt. Hederskulturens kolportörer som antingen med eleganta ordvändningar och hänvisnignar till forskning som få tar del av eller  genom partistadgar gör allt för att tysta de röster som vägrar relativisera hedersförtryck. Effekterna av hedersförtryck är absolut. Inte relativt.

Ett fall från en balkong är absolut, nedslaget i betongen är inte relativt. Döden som infinner sig när kroppen till slut landar i asfalten eller betongen är till sin karaktär absolut, inte relativt något annat. Könsstympningen är även den absolut, aldrig relativ eller ”nästan” könsstympad. Barnäktenskapen är absoluta. De berövar dessa flickor deras frihet. Livslångt. Absolut.

När rösterna på Järvafältet och i Rosengård och Vivalla blev viktigare än dessa flickors frihet. När våra folkvalda i riksdagen medvetet går till sina uppdrag har de blod, flickornas blod, på sina händer. På riktigt.

Hur i helvete hamnade vi här?

 

 

 

Redaktörens kommentar:

Jag har en bakgrund som att ha arbetat med beväpnat personskydd åt bland annat utsatta kvinnor.

Problemen som hederskulturen för med sig är något som berör mig djupt. De historier jag fått ta del av, eller bevittnat själv, har satt djupa spår. Sverige har helt misslyckats med integrationen av nyanlända från områden där hederskulturer dominerar. Ett i allra högsta grad politiskt ansvar där både Alliansens och de Rödgrönrosa delar skuld. I allra högsta grad.

Apologeter. Medlöpare. Möjliggörare.

Deras företrädare är, menar jag, sedan minst tolv år var och en personligen ansvariga för de flickors livsöden vi nu kan läsa om i media. De är de möjliggörare av hederskulturen som krävs för att den ska fortsätta breda ut sig genom inkapslingspolitik ytterst finansierade med skattemedel i form av projektbidrag av olika karaktär. Ivrigt påhejad av relativister finansierade med olika medel. Opinionsbildare och forskare.

Vem dessa partiföreträdare ser när de ser sig själva i spegeln vet bara de själva. Om det är ett monster eller en apologet. Eller om de tror att de ser något annat. Resultatet av deras politiska gärning ser vi i varje fall i klassrummen nu efter terminsstarten. Eller i de skyddade boendena. Resultaten är absoluta. Inte relativa.

Dessa politiker kommer dessutom med en sannolikhet gränsande till visshet skära ner i socialtjänstbudgetarna vartefter kommunernas ekonomier försvagas. Det är ur socialtjänstbudgeten som kostnaderna för skyddat boende tas.

Jag sitter sedan i våras i Soheila Fors organisation Khatoons styrelse och jag har tidigare varit ambassadör för Sara Mohammads organisation GAPF.

Du kan gärna, om du delar min syn på nolltolerans, bli stödmedlem i någon av dessa organisationer eller Varken Hora Eller Kuvad, VHEK, som är Amineh Kakabavehs (V) motsvarande.

Länk till Khatoon hittar du här

Länk till GAPF hittar du här

Länk till VHEK hittar du här.

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se