Att rösta, eller att låta bli!

Galaxia Elias. Foto: Sandra Arnborg
  • Söndag 9 Sep 2018 2018-09-09
E-post 1788


I Syrien använde jag min rösträtt bara en gång. Det gjorde jag när det blev obligatoriskt. Jag deltog i presidentvalet, eller snarare omröstningen. Den brukade ske var sjunde år och man skulle rösta ja eller nej för den eviga presidenten, Assad. Själv ville jag inte rösta. Inte för att jag var en ansvarslös medborgare. Utan för att mitt deltagande inte var frivilligt. Dessutom visste jag att min röst inte skulle spela någon roll. Hela omröstningen var egentligen inte mer än spel för gallerierna. Presidenten fick ändå alltid 99,99% ja-röster.

I Sverige har jag tillbringat nu sju år. Det betyder att jag, för första gången i mitt liv, får rösta frivilligt, och dessutom till Sveriges riksdag. Det kändes stort när jag för ett tag sedan fick röstkortet hemskickat till mig. Demokratin, tänkte jag stolt.

Att rösta i en demokrati är viktigt. Min röst kan påverka. Jag finns och för första gången räknas min röst precis som alla andra i det här landet. Det fina med demokratin är att de vi håller med, och de vi inte håller med har exakt samma rätt att rösta. Att välja själva och styra vår framtid. Men, vart tog den härliga känslan vägen när det blev dags att rösta?

Den 27 augusti 2018 avslöjade jag desinformation som några kandidater från ett politiskt parti spred bland arabisktalande. Nämligen Socialdemokraterna. Mina avslöjande började i Sävsjö, Bromölla och slutade inte vid Stenungssund. Desinformationen nådde många och florerat runt i flera stora grupper och plattformar. 

Andra medier och journalister avslöjade mer valfusk och desinformation. Röster som säljas, familj-röstning och partiledare som har möten med extremister och terrorkopplade grupper. Den högtiden jag såg fram emot blev ett datum jag hoppades på att det skulle skjutas fram tills vi reder ut saken.

Att jag som journalist blir uppmanad att inte uppmärksamma valpåverkan jag upptäckt är besinningslöst. Det var min uppgift att lägga fram fakta och oegentligheter jag grävde fram, inte dölja dem. Det ligger utanför mitt intresse att skydda eller skada något politiskt partis anseende.

Det mest förvirrande var att många som förespråkade demokrati och yttrandefrihet normaliserade desinformationen. Många uppmanade mig att låta bli, eftersom mina avslöjande skulle gynna SD. Många hade mejlat, ringt och tjatat att mitt gräv hade dålig tajming. Att det skulle störa valet och förmodligen skapa konflikter. Jag undrar fortfarande vem som stör valet och demokratin? Den som fuskar eller den som upptäcker fusket? 

Det märkliga var att många av dem som blev sura på mina avslöjande och uppmanade mig att sluta är för mer invandring. Men när jag blev upprörd för att arabisktalande invandrare lurades blev de sura. Hur kan de vara för invandring men inte bryr sig när invandrare luras och skrämmas? Många arabisktalande lever redan i segregation. Om vi bryr oss på riktigt om dem bör vi uppmuntra dem till att rösta efter övertygelse och kunskap, inte på grund av rädslan.

Jag är journalist och vet att gruppförtryck kan påverka negativt, och vissa klara inte av att fortsätta. För mig var beslutet enkelt. Fusk är fusk och det är oantagligt oavsett avsändaren. Det är en principelfråga.

Jag är nöjd med min insats. Fast jag önskade att det inte fanns desinformation eller valfusk överhuvudtaget. Jag, den invandrarkvinnan satte spår i den politiska debatten och valet 2018. Valet 2018 satte spår inom mig. Vissa kallade mig hjälte och andra landsförrädare.

Trots allt som hände. Trots mina blandade känslor och tankar så tror jag fortfarande på demokratin och på att det finns goda och kompetenta politiker som arbetar för ett jämlikt, öppet och sekulärt samhälle. Jag vet även att vi är många som strävar efter och verkar för ett bättre Sverige.


Förändring vilar inte bara på politikernas axlar. Den vilar även på våra. Så jag bestämde mig att rösta. Jag röstade för ett samhälle som garanterar bra skola, vård och säkerhet. Som skyddar mänskliga rättigheter och framförallt barnrättigheter. För ett samhälle fritt från sexism, rasism, hedersförtryck och extremism.

Jag röstade för ett Sverige som skapar möjligheter för innovatörer att utvecklas och utveckla. Att alla blir självförsörjande och har egenmakt. Ett Sverige som tror på sin befolkning och garanterar yttrandefrihet och aldrig censurerar. Ja, jag röstade idag som svenskmedborgare och jag är fylld av viljan att fortsätta verka för ett mer jämlikt, hållbart och öppnare Sverige.

Om vi vill så kan vi!

 


Galaxia Elias

Journalist och grundare av Centrum för jämlikhet och demokrati

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se