Dorpec Kobane: Kallar vi inte saker vid dess rätta namn är vi dömda

Dorpec i Rojava tillsammans med några män och kvinnor som kämpar för ett bättre samhälle. Foto: Eget.
  • Fredag 21 sep 2018 2018-09-21
E-post 1360

Kvinnan med automatvapnet i händerna står över mig i rang. Hennes ansikte är lugnt. Hennes långa hår hänger ner fastsatt i en enkel tofs, hon ler mot mig. Mitt hjärta vill hoppa ut ur kroppen av rädsla men hon verkar så lugn, så övertygad. Bara ett par hundra meter längre bort befinner sig beväpnade galna män som är ute efter att förstöra allt hon står för, allt hela hennes uppenbarelse representerar.

Automatelden smattrar omkring oss. Jag har många sådana situationer i mitt minne. De kvinnliga gerillasoldaterna som bekämpar extremisterna i Daesh är kanske den tydligaste symbolen för den samhällsrevolution som pågår i den norra delen av Syrien. Mitt under det brutala kriget har en extraordinär samhällsförändring skett i området som heter Rojava. Ett samhällsprojekt med ideer om jämställdhet, om demokrati och rättigheter för minoriteter har växt sig starkt. Alla beslutande organ består till hälften av kvinnor, och det finns kvinnor på alla ledande poster. Kvinnliga militära befälhavare leder framgångsrikt operationer för att bekämpa IS. Det finns projekt för att motverka hedersförtyck, något som annars är ett stort problem i regionen. Under min tid i Rojava slogs jag av hur äkta dessa förändringar faktiskt kändes. 

Självklart såg jag problem, det är djupt rotade strukturer man arbetar mot. Men det var makalöst att uppleva. Jag ska inte skriva en politisk reklamtext, men det är ett intressant fenomen. Hur kan detta vara möjligt? 

När jag funderar på det tänker jag på tydlighet, på ramar och ideer som folk förstår, värden som följer en tydlig logik. Kampen mot den yttre fienden i Rojava stärker ju så klart sammanhållningen, man har ett gemensamt projekt. Ska man som samhälle uppnå framsteg och skapa ett utvecklande klimat då måste folk kunna förstå och delta i det gemensamma projektet. En kvinna är lika mycket värd som en man och ska ha samma rättigheter och skyldigheter. Det kan de flesta förstå. En jude är lika mycket värd som en muslim. Allt sådant kan folk förstå.

Bred förankring i samhället skapas när ideerna är logiska och tydliga så att en majoritet kan förstå och ställa sig bakom. En stol är en stol och inte egentligen ett träd osv. Det som tyvärr är fallet här i Sverige är att en stol ofta inte är en stol, utan ett träd eller kanske någonting helt annat. Beroende på vem som säger det kanske? Jag vet inte.

Vi kan inte jobba för jämställdhet eller mot rasism när stora grupper inte ens förstår vad vi pratar om.

När det blir för snårigt, när man klär in allt i koder, när en stol inte är en stol, då förlorar man den folkliga förankringen. När den offentliga debatten blir ett minfält skapar man rädda människor som drar sig in i sina skal, då splittras samhället. Då skapar man det man låtsas att man är emot. Då vänds allt på ända. Så skapas grogrund för förtryck och extrema rörelser. Där har vi gått fel i Sverige. Menar vi allvar med att alla ska med och att vi vill hålla ihop Sverige, då måste vi anstränga oss och sluta peka finger. Annars kan alla politiska experter sitta där efter nästa val med gapande munnar och låtsas vara förvånade. Instagramkändisarna kan starta nya upprop och fördubbla sin följarskara. 

Samtidigt sitter den rädde och förtryckta, som alla låtsas bry sig om, ensam vid köksbordet och väntar på att torget utanför ska bli tryggt igen, på att barnen ska vara trygga och att hatpredikanterna ska vara borta från gatan.

Att någon ska göra något på riktigt.

 

Dorpec Kobane

 

Fysioterapeuten Dorpec Kobane lämnade Sverige för att arbeta som sjukvårdare i den av IS ockuperade staden Kobane. Under en tid då nästan inga utländska läkare vågade sig dit och människor dog av enklare skador blev Dorpec tvungen att utföra uppgifter som vida översteg hans utbildning. Ingen annan västerlänning var där under lika lång tid eller hade sådan insyn bland både civila och stridande. Han kom att stanna i nästan två år och det han upplevde kom att förändra honom i grunden.

Kobane är aktuell med boken “Kobanesyndromet”.

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se