Från Jupiter till Ikaros – Emmanuel Macrons resa mot botten

  • Fredag 14 Sep 2018 2018-09-14
E-post 245

Det finns egentligen bara ett genomgående mönster i europeisk politik just nu. De etablerade partierna och ledarna ifrågasätts. Samtidigt som det svenska valet nu sätter känslorna i rörelse så vacklar stödet för den unge politiker många sett som en förnyelse av Europa – och Frankrike. I en opinionsmätning publicerad i Frankrikes största dagstidningen, Ouest-France, häromdagen landade Emmanuel Macron på 23 procents positiva omdömen. Bara ett drygt år efter sitt makttillträde i maj 2017.

Det finns en fransk och en europeisk analys av vad som hänt. Emmanuel Macron valdes av tre skäl:

Ett kuppartat avslöjande om rivalens, Francois Fillon, påstådda oegentligheter med arvodering av sin fru och sina barn på skattebetalarnas bekostnad. Ett och ett halvt år efter skriverierna har Fillon ännu inte åtalats. Men Emmanuel Macron fick en rejäl fördel.

Macron hade byggt upp en effektiv kommunikationsstab som hade media helt i sina händer. Fransk media var så gott som genomgående Macrons bästa valarbetare.

Tröttheten över de gamla politiska partierna och deras företrädare. Macron sågs som en frisk vind som skulle bryta upp den gamla höger-vänsterklyvningen och göra Frankrike mer modernt.

”Han kom som en vind, vad bryr sig en vind om förbud”…

Det var en nästan euforisk stämning när Emmanuel Macron tog över som fransk president. Vid installationen vandrade han genom det gamla kungapalatset Louvren i en teatralisk uppsättning som skulle minna om Francois Mitterrands vandring genom Pantheon. Men medan den senare hyllade Frankrikes stora män och kvinnor begravda i Pantheon så blev Macrons vandring en hyllning till den franske presidentens envälde. Den bild han formulerat om sig själv är att han är att likna vid den romerske guden Jupiter.

Det är just den attityden till det franska presidentämbetet som nu ser ut att bli hans fall i opinionsmätningarna.
Emmanuel Macrons seger innebar ett snabbt sammanbrott för de ledande politiska partierna, socialistpartiet och det borgerliga Les Républicains. Hans eget nystartade parti fick en förkrossande majoritet i Nationalförsamlingen och utgjordes av bland annat avhoppade socialister, avhoppade republikaner och ledamöter utan tidigare politisk erfarenhet.

Han valde en premiärminister, Edouard Philippe, med ett konservativt förflutet. Kanske var det redan då det började gå snett. I den gällande Franska republikens författning ska presidenten ha en övervakande befogenhet. Han ska inte leda regeringens dagliga arbete. Men det var just detta Macron, med en obändig tro på sin egen överlägsenhet och de ofantliga maktbefogenheter författningen de facto ger en president, inte kunde motstå.

Den franska fackföreningsrörelsen, högljud men liten och splittrad, hade inte mycket att sätta emot när Macron gav order om en i grunden reformerad fransk arbetslagstiftning. Behövlig men impopulär från arbetstagarnas sida. Förändringar i skattesystem som pensionärerna uppfattar som försämringar och nu ett tvehågset eventuellt införande av att skatt ska dras av arbetsgivare likt i Sverige har eldat på missnöjet.

Men det är framför allt Emmanuel Macrons attityd gentemot de fransmän som valt honom som nu vuxit från ett missnöjt muttrande till en storm av kritik. Vid en rad offentliga tillfällen har han talat om lata landsmän utan ambitioner, uttalat sig sarkastiskt om gemensamma drag hos fransmän från vissa landsändar och visat egna later som krav på poolbygge på ett av franska presidentens alla residens.

Och så affären Benalla. En trogen personlig livvakt, utan riktig utbildning för jobbet eller medlem av vare sig polis eller militär, misshandlade demonstranter vid en protestmarsch i maj i Latinkvarteren i Paris. Avslöjanden om livvaktens tidigare uppträdande och Elyséepalatsets privilegier visavi honom fick journalistkåren att vända och börja granska presidenten. Det franska parlamentet följde, såväl senaten som nationalförsamlingen, och vad som framkommit om Macrons styre har bidragit till den ökande impopulariteten. Att Macron sedan öppet visar sina ambitioner att ta över ledarskapet i EU och likt föregångare som stött på problem hemmavid sökt glänsa utanför landets gränser har inte fallit i god jord.

Även om Ouest-Frances 23 procent positiva omdömen i en Yougov-mätning var de lägsta så har Emmanuel Macron nu hamnat på runt 30 i en rad andra mätningar och ser ut att redan nu slå föregångaren Francois Hollande i negativa omdömen. Allt fler frågar sig hur han utifrån denna rekordhöga impopularitet ska kunna bättra sina siffror de kommande åren.

Den som tror sig vara Jupiter, får akta sig för att inte bli en Ikaros.

 

Chris Forsne

 

Foto: EU2017EE

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se