Klankulturen har åter tagit plats i den svenska demokratin

  • Fredag 14 Sep 2018 2018-09-14
E-post 1951

Klandynamiken i form av klanröstning, där hela klaner röstar enligt en klanledares beslut, är ett demokratiskt problem som blev uppenbart i valet 2018. Men detta är långt ifrån en ny företeelse eller isolerat till ett politiskt parti. Aftonbladets Ledarredaktions reaktion skymmer en angelägen demokratisk debatt när de anklagar sin omvärld för rå rasism.

Aftonbladets Ledarredaktion och advokatfirman de Basso menar i olika ordalag att alla påståenden om detta är att betrakta som ”rå rasism”. Något de inte har täckning för i någon mening men reaktionen finner sin förklaring i att detta kanske är tydligast i var denna kultur är tydligast idag. I Aftonbladets fall i de rödgrönas underlag, i advokatfirman de Bassos fall i det kundunderlag de nyanlända migranterna utgör. Advokatfirman de Basso är specialiserad, i varje fall för närvarande, på asylanter som får sina advokatkostnader täckta av skattemedel.

Opinionsbildaren Rebecka Uvells kartläggning av advokatfirman de Bassos verksamhet och ekonomiska incitament lämnar få frågetecken efter sig.

Fakta Klan

Klan, eller begreppet clan härstammar  från det gaelliska ordet clann som betyder en familje- eller släktstruktur med gemensam förfader som leds av en laird.

En laird har alltid, i egenskap av ledare, mandatet genom blodsband och arv att fatta de beslut som klanen behöver för sitt skydd och för sin utveckling. Samma dynamik som ett samhällskontrakt men där det är blodsbandet som håller ihop de gemensamma intressena. En klanmedlem förutsätts sätta klanens gemensamma intressen före sina egna och det omgivande samhället som kan bestå av andra klaner.

Lämnar en klanmedlem sin klan betraktas denne som fredlös om denne inte går upp i en ny eller annan klan. Som fredlös utgår inget straff i någon mening om denne skulle utsättas för våld eller andra repressalier för sitt svek mot klanen.

I Skottland blev detta ett så pass stort problem för kungamakten i London att de skotska klanerna förbjöds bära markörerna, klanfärgerna, på 1700-talet i ett försök att bryta mönstret och få de bångstyriga klanledarna att anpassa sig.

Klaners inflytande sträcker sig över nationsgränser och över generationer. 

I Sverige har vi levt med denna dynamik och logik fram till 1809 års regeringsform när vi började vår sekulariserande demokratiska resa. När kungamakten bröts och det gustavianska kungahuset byttes mot det bernadotteska. Skiftet innebar att mer makt förflyttades till personer utanför konungahusets klan, styrd av blodsband. Idag är vi, sedan 1974 års regeringsform, bara ett penndrag från att bli republik. En reform som skulle innebära att de sista formella spåren av klanvälde sopades igen.

Men detta motverkas av att vi under lång tid tagit emot migranter som kommer från kulturer där klanen spelar en stor roll. Ofta avgörande. Feministerna kallar det patriarkala samhällen när de inte glömmer bort det i den infekterade migrationsdebatten. I någon mening stämmer det. De flesta klaner, några kurdiska undantagna, styrs uteslutande av män. Som bestämmer i avgörande frågor över klanens relationer med sin omvärld. Som hur klanen skall bete sig eller agera i svenska val.

Genomslaget i det svenska valet blir uppenbart när vi granskar siffrorna närmare i respektive valkrets. I valkretsen Vivalla Östra, Norra samt Västra, röstade mellan 65 och 70 procent av de röstberättigade på Socialdemokraterna i riksdagsvalet och mellan 10 och 15 procent på Vänsterpartiet i valet till riksdagen. Örebropartiets ordförande, Markus Allard med en bakgrund i Ung Vänster, fick frågan om varför han inte denna valrörelse knackade dörr i Vivalla när han besökte vallokalen av ungdomar boende i området.

Allards svar var att det spelade ju ingen roll, de röstade ju sedan ändå på det parti som bestäms av klanledarna. I detta fall de somaliska. Ungdomarna konstaterade att Allard åtminstone förstod hur det fungerade. Vivalla domineras av den somaliska diasporan som bestämt att Socialdemokraterna och Vänsterpartiet är de partier som bäst tar tillvara deras intressen i form av bidrag och kanske framför allt kulturbidrag som kan fortsätta kapsla in deras klankultur och bevara den.

Ledarsidorna.se var under gårdagen i kontakt med flertalet klanledare av olika etniska, religösa eller kulturella slag. Dessa styrker samtliga detta mönster. De tillämpar bara det som de ser som sitt mer än 1000-åriga ansvar att ta tillvara klanens intressen. Vilket blev tydligast i Miljöpartiets Ali Khalil i Botkyrka försök att sälja 3 000 röster till Moderaterna i utbyte mot en markanvisning och ett bygglov för en moské. För den klan som Khalil representerade var detta naturligt då klanens behov stod över andra behov. De ville ha en egen moské. Khalil agerade bara i klanens intresse. Som står över alla andra intressen.

På samma sätt har det varje val gått ut anvisningar via andra klaners företrädare och religiösa ledare. I valkretsen Brickebacken, även den i Örebro, finns en stor grupp syrisk-ortodoxa och en stor grupp kurder. För en yttre betraktare skulle röstbeteendet vara snarlikt det i Vivalla om hänsyn bara togs till områdets socioekonomiska förhållanden men i Brickebacken sticker två partier ut som med dess förda politik inte borde ha någon väljarbas att tala om. Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna.

I Brickebacken Norra erhöll Kristdemokraterna 9,3 procent beroende på att motsvarande påbud gått ut från religiösa ledare eller klanledare som i Vivalla. Men i andra klaner. Religiösa klanledare hade uppmanat den syriskortodoxa gruppen väljare att rösta på Kristdemokraterna som anses ta tillvara de arabisktalande kristnas intressen bättre än något annat parti. Södertälje är ett annat område där den stora syriskortodoxa diasporan slår igenom i valresultatet med 11,2 procent av rösterna till Kristdemokraterna. Vare sig Brickebaken eller Södertäljes syriska kvarter bör annars utgöra någon större bas för borgerliga väljare om de ekonomiska förhållandena vore tongivande. Sverigedemokraternas 14,5 procent i Brickebaken förklaras med att Sverigedemokraterna är det enda parti som vill erkänna ett fritt Kurdistan. I vissa underklaner hade det gått ut rekommendationer, eller anvisningar, att rösta på Sverigedemokraterna.

På samma sätt som Kristdemokraterna bedöms ta de syrisk-ortodoxa klanernas intressen tillvara bäst anses Sverigedemokraterna vara bäst på att försvara i relativa termer sekulära kurdiska klaners intressen bäst. I kurdiska klaner står den nationella identiteten över den religiösa övertygelsen.

Aftonbladet och advokatfirman de Basso anklagelser mot omvärlden för rå rasism skymmer flera angelägna debatter. Dels hur vi reformerar såväl vallag som valprocess för att garantera att det är ett individuellt val i så stor utsträckning som möjligt, dels börjar bryta de negativa och repressiva effekter starka klanstrukturer utgör. Med vissa klaner följer dessvärre andra negativa beteenden som kriminalitet och hederskulturer. Något vi inte kommer åt med en reform av vallagen utan med andra åtgärder.

Som att få kvinnorna ut på arbetsmarknaden i riktiga arbeten. Som att bryta kulturbidragens inkapslande effekt och kanske framför allt genom att skolan tidigt reagerar mot barn som utsätts för hederskultur och tvång i klanens eller religionens namn. Men att klanen återinträtt i samhället, mer än 200 år efter att vi började bryta oss loss från dess makt och dynamik, är ställt utom allt tvivel. Och accepterar vi problemformuleringen att klankulturer av olika slag, som hederskulturer eller demokratisyn, utgör ett samhällsproblem kan vi börja göra något åt det. 

Något som vare sig Aftonbladets ledarredaktion eller advokatfirman de Basso verkar vara speciellt intresserade av. Av lätt insedda skäl. Eller som Karl Marx konstaterade:

Egenintresset ljuger aldrig. Det är okej när vi gör det.

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se