Schori ställde sig bakom Sovjetunionens planer på militär intervention i Polen 1981

Bild: Wikicommons
  • Tisdag 4 Sep 2018 2018-09-04
E-post 3642

Pierre Schoris roll på UD vare sig en hemlighet eller något nytt. Men vad få vet är hans roll i förhållande till Sovjetunionens kommunistiska ledning på 1980-talet. Där han på ett möte med Socialistinternationalens Exekutivkomitté ställde sig bakom Leonid Brezjnev, Sovjetunionens ledare, planer på att ockupera Polen och samtidigt uttryckte sitt förakt inför den polska fackföreningen Solidaritet.

Pierre Schoris roll på UD som mentor och läromästare åt den politiska ledningen är vare sig en hemlighet eller något nytt. Som en av tre hedersambassadörer knöts Schori upp av Margot Wallström inför kampanjen till FN:s Säkerhetsråd. De övriga två var Carl Bildt (M) och Göran Persson (S) och alla tre utrustades med diplomatpass för att kunna genomföra möten på hög nivå inom sina kontaktnät runt hela jorden. Schori har själv redogjort för hur han ansåg detta gick till i en intervju i ETC.

Men runt Pierre Schori har genom åren även uppgifter florerat icke styrkta uppgifter om en i allt väsentligt mer Moskva-orienterad politik när ingen såg på. Ledarsidorna.se kan idag, som enda svensk media, presentera faksimil och utdrag ur Bo Theutenbergs dagböcker som tecknar en annan bild av Pierre Schori än vad som tidigare varit känt.

Och som defintivt inte har varit eller är önskvärt. Vare sig för Pierre Schori eller någon i dagens utrikespolitiska ledning.

I samband med att Lech Walesa inledde strejker vid varvet i polska Gdansk 1980 och organiserade fackföreningen Solidaritet förberedde Sovjetunionen en militär intervention. Detta avhandlades på ett möte med Socialistinternationalens Centralkomitté i december 1981 där Pierre Schori var närvarande.

Fakta Strejkerna i Polen 1980

En landsomfattande strejk utbröt i Polen 1980. Strejken spred sig spontant och blixtsnabbt mellan företag, fabriker och institutioner och ganska snabbt blev Leninvarvet i staden Gdańsk – en av Polens då största arbetsplatser – centrum och språkrör för rörelsen. Arbetarna låste in sig på varvet och krävde att få förhandla direkt med regeringen inför direktsänd television för att minska regimens möjligheter att manipulera deras krav.

De strejkande krävde bland annat högre lön, bättre pensioner, kortare arbetstider och de krävde dessutom att få rätt att bilda fackföreningar, rätt att gå ut i laglig strejk, att censuren skulle avskaffas och att politiska fångar skulle släppas. På grund av det massiva folkliga stödet och solidariteten mellan medlemmarna i Solidaritet förlorade regeringen förhandlingarna och de flesta av kraven godtogs.

Den 13 december 1981 genomförde den polska regimen en ganska oblodig statskupp efter tryck från Sovjetunionen som oroades av att den polska ”frihetsbacillen” skulle spridas inom det av Sovjetunionen dominerade Östblocket. Solidaritet förbjöds. Tiotusentals Solidaritetsmedlemmar internerades och fängslades, bland andra ledaren Lech Wałęsa.

Efter att strejken slagits ner återinfördes restriktioner och censur.

Enligt Bukovskyarkivens transkribering av protokoll och CIA:s handlingar, där hemligstämpeln hävdes 2007, framgår tydligt hur Schori positionerade sig och Socialdemokraterna. Pierre Schori, i egenskap av internationell sekreterare i det svenska socialdemokratiska partiet, kallade Lech Walesa och Solidaritet föraktfullt (enligt CIA-agentens kommentar) för ”social democratic freedoms fighters” mot vilka Sovjet kunde ingripa med ”martial laws”, d.v.s krigslagar. Något som Schori, och därmed Sverige, inte skulle protestera mot om Moskva ansåg sig behöva genomföra en sådan aktion.

Ur protokollssammanfattningen framgår även att Kalevi Sorsa, samtida statsminister i Finland med Olof Palme i Sverige, var hårt knuten som påverkansperson till Moskva. Så pass hårt knuten att han, efter att CIA uppmärksammat Sorsa på att de hade underrättelsematerial på honom, senare hastigt drog tillbaka sin presidentkandidatur. Sorsa var tänkt att efterträda Mauno Koivisto men lämnade efter CIA “påminnelse” politiken utan vidare förklaring till de finska väljarna.

Fakta Bo Theutenberg

Bo Theutenberg, professor i juridik vid Stockholms universitet och Jordaniens universitet, major i Flygvapnet samt författare. Theutenberg var Utrikesdepartementets (UD) folkrättssakkunnige 1976–1987 och svensk ambassadör 1982-1987.

1987 avgick han på egen begäran från befattningen som UD:s folkrättssakkunnige i protest mot den socialdemokratiska så kallade eftergiftspolitiken mot  Sovjetunionen. I samband med sitt avsked från UD utträdde han även ur såväl Kungl Krigsvetenskapsakademien som Kungl Örlogsmannasällskapet, där han varit ledamot sedan 1984 respektive 1975.

Efter sin tid vid Utrikesdepartementet var han bland annat Malteserordens förste ambassadör i Jordanien.

Bo Theutenbergs dagböcker innehåller detta och mycket mer. Du kan endast köpa dessa via länken här .

För premiummedlemmar

  • Utdrag ur Bo Theutenbergs dagbok från UD inklusive faksimil på det transkriberade protokollet. Hemligstämpeln hävdes av CIA 2007
  • En kort presentation av Schoris historia och roll i 68-rörelsen som fortfarande dominerar socialdemokraternas utrikespolitiska ledning
  • Vilka socialdemokrater som idag för Pierre Schoris arv vidare.

Du kan bli pluskund/premiummedlem på prov i 14 dagar för en krona.

Där feta katter matas, där jagar Ledarsidorna.se Grå vargar och Stalinister.

Stöd oss genom valrörelsen och inför fortsatt granskning av makten.

Alltid i opposition.

Missa inte våra fördjupande reportage och extramaterial i våra avslöjanden. Med Plus får du tillgång till alla artiklar, bilder och videoklipp. Glöm inte att med fler prenumeranter kan vi satsa ännu mer på relevant journalistik.

Redan medlem? Glömt ditt lösenord?

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se