Turbulensen i Riksdagen skymmer en ännu större dramatik

  • Onsdag 26 sep 2018 2018-09-26
E-post 480

Även om gårdagens dramatik i riksdagen nu innebär att svenska journalister i allmänhet och politiska journalister i synnerhet är fokuserade vid vad som sker i riksdagen finns det inga skäl att släppa uppmärksamheten om vad som sker i Rosenbad, Arvsfurstens palats eller gamla Posthuset på Vasagatan och andra kända regeringsadresser. En övergångsregering har formellt sett inga egentliga begränsningar på sig även om praxis är att en övergångregering endast sköter löpande rutinärenden.

Balansgången är delikat för varje regering. Traditionellt har det borgerliga blocket inte brytt sig i egentlig mening om vad som sker i slutet av en mandatperiod eller under en övergångsperiod vilket ibland har utnyttjats av socialdemokratiska ministärer. Under de sista veckorna 2006, innan Göran Perssons valförlust, präglades regeringssammanträdena av främst personalärenden då många förutsåg valförlusten. Efter att Persson avgått övergick han i en ren förvaltningsroll och honorerade så gott han förmådde den praxis som finns att minimera beslut som kan komma att begränsa sin efterträdare.

Men praxis kan, som bekant, ändras vilket om inte talmansvoteringarna i riksdagen vittnar om. För att citera Groucho Marx:

“Gillar ni inte mina principer så har jag andra”. 

Vid sidan av det ordinarie nyhetsflödet finns det en rad med detaljer som avviker från vad som annars skulle kunna förväntas av en övergångsregering. Enligt samstämmiga källor står Medelhavsinstitutet i Alexandria inför en flytt Beskedet bekräftades till MENA-tidningen av personal vid Svenska Institutet i Alexandria, men i skrivande stund har inget pressmeddelande utkommit. Stängningen väntas ske i mars, 2019. Enligt uppgift kom beslutet efter att regeringen, utrikesdepartementet och statens fastighetsverk inte lyckats enas om fortsatt hyra av de lokaler som inhyser institutet.

Statens Fastighetsverk lyder under finansdepartementet och i sammanhanget ter sig konflikten något apart. Något annat egentligt användningsområde för Svenska Institutets byggnad i Alexandria än ett institut är svårt att tänka sig om inte fastigheten skall gå till försäljning. Den svenska alternativa marknaden för en kontorsbyggnad i Alexandria bör rimligen vara något begränsad och Fastighetsverkets förmåga att vara en aktör på den egyptiska hyresmarknaden av fastigheter ligger inte inom ramen för verksamheten.

Medelhavsinstitutet har nyligen fått ny direktör där Peter Weiderud, tidigare ordförande för Tro och Solidaritet, nu ersätts av en mer klassisk karriärdiplomat. Under mandatperioden har institutets verksamhet, att främja dialog mellan Mellanöstern, Nordafrika och Europa varit starkt kringskuren efter att Muslimska Brödraskapet förbjöds i Egypten 2013. En del möten med dissidenter knutna till Brödraskapet har istället förlagts till Beirut fram till att Hizbollah vann valet och destabiliserade den politiska situationen där. Ett av tänkbara länder för institutets framtid som pekades ut under gårdagen var Tunisien som tills vidare tillåter Muslimska Brödraskapet och mer radikala imamer att vara verksamma. Ett exempel är ”Imam Jihad” som tidigare under 2018 gästade de Muslimska familjedagarna, en årlig konferens som anordnas av studieförbundet Ibn Rushd tillsammans med SUM, Sveriges Unga Muslimer och IFIS, Islamiska Förbundet i Sverige.

En flytt till Beirut, med det osäkra politiska läge som råder i Libanon, riskerar att bli verkningslöst om en dialog med extrema sunnimuslimer är prioriterat. Syriens president Bashar al Assad har tydligt signalerat till Hizbollah som vann valen tidigare i år att han önskar få tillbaka åtminstone de 400 000 dessertörerna för särskild behandling. Dessa dessertörer är främst sunnimuslimer och har ingen ambition att återvända frivilligt. De är tämligen väl medvetna om vilket mottagande som väntar dem och stannar hellre kvar i de tältläger som finns utspridda i framför allt norra Libanon med miserabla förhållanden.

En annan parameter för den politiske journalisten att följa är regeringssammanträdena. Det finns idag en rad med vakanta positioner i främst utrikesförvaltningen som väntar eller står i begrepp att besättas. Ambassadörsposten i Ottawa är bara ett sådant exempel där nuvarande ambassadör går på ett förlängt förordnande. Den nya tjänsten som biträdande utrikesråd för politiska frågor är en annan befattning som bör anses som skräddarsydd för att vara en politisk eller semipolitisk förläning eller reträttpost. Dessa tjänster tillsätts genom regeringsbeslut och kan nyttjas som ”Stay behind”, eller en möjlighet för avgående regering att lämna till dem lojala tjänstemän kvar och bakom sig på centrala positioner. Med antingen god insyn eller ännu bättre, med exekutiva mandat som formellt opolitiska tjänstemän.

En Generaldirketörsposition är till exempel på positioner med exekutiva mandat. Svenska Institutet väntar för närvarande på nya generaldirektörer. Svenska Institutets tidigare generaldirektör blev utan förvarning konsul i New York under försommaren och posten skall tillsättas med en ny.

Den första oktober, om mindre än en vecka, tillträder Annika Rembe tjänsten som konsul i New York och trots att fyra månader förflutit har regeringen inte lyckats rekrytera en ny generaldirektör till SI vilket tyder på en renodlad politisk tillsättning planeras som ”Stay behind”. Den person på Utrikesdepartementet som anses vara mest trolig är kabinettssekreterare Annika Söder vars stora engagemang i ”Sverigebilden” bör anses vara en passande profil då SI har som huvuduppgift att arbeta just med bilden av Sverige utomlands.

Posten som biträdande utrikesråd för politiska frågor skall även den besättas i närtid då ansökningstiden gått ut. Denna tjänst är att betrakta som en ren ”Stay behind”-tjänst som skapades av regeringen under sommaren.

Oavsett utfall i regeringsförhandlingarna går det inte att utesluta att regeringen agerar utanför den praxis som finns kring övergångsadministrationer. Det finns ingenting som hindrar Stefan Löfven att med kort varsel kalla till ett extra regeringssammanträde dedikerat till att endast behandla personalärenden.

Personalärenden är viktiga saker och i jämförelse kan nämnas att regeringen Löfven behövde 13 dygn på sig att besluta om delegationsbestämmelser och invänta ett ordinarie sammanträde för att kunna koordinera insatserna vid skogsbränderna under sommaren. Personalärenden åtnjuter en högre prioritet och avhandlas istället vid extrainkallade sammanträden med kort varsel. Sådant har hänt tidigare under mandatperioden när Löfven kallade in till ett extra sammanträde en söndag för att entlediga Emma Lennartsson som statssekreterare. Trots att ett formellt regeringssammanträde inte krävdes. En minister kan alltid avskeda sin personal utan att invänta regeringens kollektiva godkännande.

Dramatiken i riksdagen kan mycket väl skymma en ännu större dramatik. Hur Stefan Löfven väljer att hantera sin period som övergångsministär kan mycket väl komma att påverka hela mandatperioden 2018 och fram till nästa val. Om han följer tidigare praxis eller som Groucho Marx, tar fram en annan.

Stay behind.

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se