Utan klankultur får hederskulturen svårare att slå rot i Sverige

  • Måndag 17 Sep 2018 2018-09-17
E-post 1068

Med ett färdigt valresultat framgår att Miljöpartiets Leila Ali Elmi kom in i riksdagen efter en lyckad personvalskampanj i Göteborg. Elmis kampanj kretsade fokuserade på somalisk nationalism och att hon ska företräda det somaliska folket i Sveriges riksdag. Större delen av kampanjen har genomförts somaliska och det är sannolikt ingen utanför den somaliska diasporan i Sverige som egentligen vet vad hon har gått till val på. Valet av Elmi aktualiserar inte bara fenomenet med klanröstning. Den lyfter även upp andra företeelser som etablerat sig i Sverige.

Även om det aldrig kan eller bör förbjudas att rösta på en person med samma etniska eller kulturella rötter sätter valresultatet fingret på en öm punkt för svensk integrationspolitik. De somaliska väljarna i Göteborg anser att de är i behov av en representant för att försvara det somaliska folkets intressen vilket opinionsbildaren Rebecca Weidmo Uvell kartlagt.

Fenomenet har kallats klanröstning. En adekvat term i många fall men inte alla. Den somaliska diasporan i Göteborg har genom personkrysss röstat in en person som kan ta tillvara de somaliska intressena gentemot en, vad de kanske upplever, ibland fientligt inställd omvärld. Detta är klandynamik.

Klanen är alla samhällens urmoder på samma sätt som flocken är alla landgående djurs, och vissa havsdjur som valar och delfiners,  motsvarande. Djuren behöver flocken för sitt skydd. Människan behöver en social gemenskap för sin utveckling och sitt skydd. Klanen utgör det äldsta samhällkontraktet och den äldsta organisationsformen utanför familjen. Äldre än själva skriftspråket vilket är avgörande.

Klankulturer blir starkare om det inte finns ett skriftspråk eller om skriftspråket kommit först i modern tid. I somaliers fall är det gemensamma skriftspråket inte ens 100 år gammalt och alla lagar, sedvänjor och bruk bygger på muntligt överförd kunskap. Muntligt överförd kunskap är kollektiv för gruppen, inte individuell. Med kunskapsöverföringen följer även tolkning av till exempel regler och sedvänjor. Och val av företrädare. Varje familj inom en klan väljer sin till ett högre råd och i rådet väljs en gemensam för en större samling. En sub-klan eller en klan. 

På samma sätt fyllde sagorna den funktionen i den västerländska civilisationen. Sagor som överför värderingar, sedvänjor och bruk.

Idag saknas svensk grundforskning i ämnet klaner och den friktionsyta som uppstår när en stark klankultur, med hederskultur, möter en kodifierad urban västerländsk kultur. Men det finns, som tur, några undantag i form av Per Brinkemos ”Mellan Klan och Stat” som utgör en bas att stå på tillsammans med hans artiklar och uppföljande bok klanen. Internationellt finns det desto mer men Sverige lider idag svårt av valet av Ulf Bjereld som ordförande för nämnden för humaniora och samhällsvetenskap. All forskning om klaner och friktionen med det svenska samhället samt samhällskontraktet anses av Bjereld med flera postmoderna tänkare som rasism.

Klankulturen är särskilt stark i nomadkulturer. Nomadkulturer har i regel ett sent utvecklat skriftspråk och skriftspråket är nödvändigt för att dels kodifiera lagstiftning, dels göra annars den kollektiva berättartraditionen till att bli en skriftlig. I en skriftlig form blir kunskap individuell och kan tolkas ur ett indiviuellt perspektiv. Hederskulturen har lättare att existera i starka klankulturer. Klanens värderingar, muntligt förmedlade, skapar hederskulturen.

Hederskulturen har slagit rot i Sverige. De flesta förknippar denna med mordet på Fadime Sahindal som sköts i huvudet av sin far för att hon bröt mot klanens regler och ville leva med mannen hon älskade. Som inte var en klanmedlem. När en klanmedlem lämnar eller blir utesluten ur en klan blir denne fredlös. Det vill säga, ur klanens perspektiv utgår inget straff om någon, som Fadimes pappa, väljer att mörda henne för att återupprätta familjens heder.

Fadime var en. Det finns flera, tusentals, offer och det finns flera avarter. Könsstympning är en klansedvänja i vissa kulturer som fortfarande tillämpas i Sverige. Antalet könsstympade kvinnor i Sverige ökar kraftigt och är troligen mångdubbelt fler än vad som uppskattats hittills.

Fakta Könsstympning

Att bli könsstympad innebär att få delar av sitt underliv bortskuret och ihopsytt. Syftet är att reglera kvinnors sexualitet. I vissa länder, som Somalia, sker så kallad faraonisk stympning. Då skärs så mycket som möjligt bort av klitoris och inre och yttre blygdläppar. Sedan sys kvinnans underliv ihop nästan helt och hållet. En liten öppning lämnas för att mens och urin ska komma ut. Allt sker helt utan bedövning, i regel innan flickan fyllt fem år.

Kvinnor som könsstympats får ofta svåra smärtor i underlivet och magen. Urin och mensblod har svårt att komma ut vilket orsakar problem som upprepade urinvägsinfektioner och kraftiga smärtor vid menstruation. De som utsatts för faraonisk stympning har ofta svårt att röra sig och vara fysiskt aktiva. Smärtorna i underlivet är för stora.

År 2015 uppskattade socialstyrelsen att det fanns uppemot 38.000 könsstympade kvinnor i Sverige, men nu har en ny sammanställning gjorts för ett antal länder i Europa som visar att det är en grov underskattning. Sammanställningen visar att Sverige är ett av de länder som har störst andel kvinnor från länder där könsstympning är mycket vanligt, länder som Somalia och Etiopien.

Det är framför allt etninskt svenska kvinnor och män på vänsterkanten som förnekar klanens makt. Aldrig någon som är född i klanen eller lyckats göra sig fri från den. Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Vänstern och Centerpartiet är överrepresenterade i antalet apologeter. De har det gemensamt att de alla har blivit så tillåtande att de tillåter de som inte tillåter avvikelser från klankulturerna. I många fall förnekar de, att klankulturer är ett samhällsproblem. Effekten blir att de möjlggör för hederskulturer att leva vidare.

Ett av många problem som uppstått är att övergrepp i klaners namn i juridisk mening är att vanligtvis kvinnor är utsatta för hot om våld i nära relationer. Juridiken klarar inte av att täcka in vad, i detta fall kvinnor, är utsatta för. 

Lämnar en klanmedlem en klan får denne en klan-fatwa på sig. En klan-fatwa är en hårdare fatwa än en religiös fatwa. En religiös fatwa kan i vissa fall neutraliseras genom att en annan imam upphäver den. Det kan inte en klan-fatwa. Den är huggen i sten tills ny klanledare tillträder. Och domen, även om den kallas fatwa,  har ingenting med Islam att göra. Motsvarande hårda straff kan utdömas även i andra grupper. Klankulturen är äldre än de abrahamitiska religionerna. Avsevärt mycket äldre.

Detta kan resultera i, vilket inte är ovanligt, att en kvinna som bryter med klanen får samtliga män i klanen efter sig. Oavsett hur nära de råkar vara släkt med varandra. En kvinna kan jagas av hundratals män i hela Europa om hon fått en klan-fatwa utfärdad mot sig.

Islam har bara 1400 år på nacken. De somaliska klankulturerna, för att ta ett exempel, har mer än 2000 år. Ett av Islams framgångsrecept var att de klaner som anslöt sig fick ta med sig sina traditioner, sunna, in i den nya “umma”, klan, som Islam bildade. Av det skälet finns en överrepresentation av Islam i  hederskulturer men det är absolut inte hela förklaringen.

Vad Islam gjorde var faktiskt att ta bort de värsta övergreppen. Den könsstympning som sker i somaliska klaner finns till exempel inte reglerad i Koranen. Men hederskulturen finner idag annat stöd för att legitimera en repressiv behandling av kvinnor i Koranen. Islam och starka klankulturer har dessvärre förenats i många fall genom att legitimitet för förtryck av kvinnor hämtas ur Koranen varför många blandar ihop dessa och ser det som ett.

Klankultur och hederskultur är inte samma sak. Men samtidigt är det samma sak. Utan den starka klankulturen kan inte hederskulturen existera eller slå rot. Utan klanen – ingen klanheder att försvara.

Detta sätter svensk integrationspolitik på sin spets. Misslyckandet och genomklappningen bör anses vara i det närmaste total. Både regeringen Reinfeldt och regeringen Löfven har satsat på att öka bidragen till att kapsla in klankulturen och en politik som börjat enklavisera hela geografiska områden. Som Rosengård. Vivalla. Husby.

Och apologeterna återfinns i dels regeringsunderlaget Löfven, dels inom Centerpartiet vilket ger en bild hur illa Sverige är ute när vi inte förmår ge kvinnorna som vill bryta med sina klaner adekvat skydd. Och kanske till och med slippa könsstympning, kusingiften och andra avarter som inte hör hemma i Sverige.

Eller borde inte höra hemma i Sverige….

 

Kommentar:

Leila Ali Elmi har genomfört sin valrörelse i huvudsak på somaliska. De översättningsverktyg som finns, dels på Facebook, dels som Google Translate, håller en så pass låg kvalitet att det inte går att dra några slutsatser om vad hon har gått till val på och vilka löften hon utfärdat. I någon riktning. Felen är för många och verktygen klarar inte av att översätta korrekt i någon större omfattning. Samma svårigheter har automatiserade tjänster även med arabiska för att ta ett annat exempel.

För att få en korrekt bild av utställda löften krävs manuell översättning.

Alla spekulationer eller påståenden om vad översättningarna innebär som genomförts med automatiserade tjänster är bara spekulationer.

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se