Varför dog “Gica”?

Ann Heberlein. Photo by Wilmarsgard.
  • Lördag 22 Sep 2018 2018-09-22
E-post 889

I torsdags deltog jag i Opinion Live, på SVT, för att diskutera Gicas tragiska död. Gica dog i en ålder av 48 år i Huskvarna, sannolikt misshandlad till döds. Han var hemlös och försörjde sig genom att tigga. Polisen misstänker att en grupp tonåringar är skyldiga, och en sextonårig pojke sitter anhållen, misstänkt för att ha dödat Gica. Flera debattörer har hävdat att Gicas död är en konsekvens av ett hårdnande samhällsklimat där debatten om tiggeriförbud påverkat människors syn på de EU-migranter som tigger i svenska städer. Den man jag diskuterade Gicas död med i torsdagens Opinion Live hävdar att det finns en direkt relation mellan mordet på Gica och diskussionen om ett tiggeriförbud.

Det är ett djupt ohederligt resonemang. Det finns inga som helst belägg för att mordet på Gica hade politiska motiv. Den kunskap vi har om unga människor som begår grova våldsbrott säger att tonåringar och barn som dödar ofta lever i dysfunktionella familjer, med erfarenheter av misshandel och missbruk. Det finns uppgifter, bland annat upprepade orosanmälningar till socialtjänsten, som tyder på att så är fallet vid detta förfärliga brott. Den pojke som sitter häktad tycks ha en trasig bakgrund. Tyvärr är tonåringar som ger sig på udda människor inte ett okänt fenomen. Händelsen i Huskvarna får mig att tänka på familjen i Rödeby som i åratal trakasserats av en grupp mopedburna pojkar. Till slut fick pappan i den utsatta familjen nog och tragedin var ett faktum: Han sköt en av pojkarna till döds.

Det är något med svaghet som lockar fram det sämsta hos människan. Det är som om svagheten, utsattheten, provocerar och triggar grymhet och våldsamhet. Och utsatta, det är de människor som likt Gica, lever som tiggare i Sverige. Gica sov under bar himmel och saknade ett sammanhang. Ingen skyddade honom. Hans situation är tyvärr inte unik. Tiggande eumigranter är en exyremt utsatt grupp.  En av dem som är mest insatt i de tiggande eu-migranternas situation i Sverige, juristen Martin Valfridsson, tidigare tiggerisamordnare, som vintern 2017 presenterade SOU-rapporten ”Framtid sökes”, menar att ett tiggeriförbud är nödvändigt. Valfridsson säger i en intervju med SVT att han ändrat uppfattning – i rapporten avråder han från att skänka pengar till tiggare men anser inte att ett förbud är lösningen. Efter avslöjanden om människohandel, organiserat tiggeri och prostituerade eu-migranter har Valfridsson ändrat uppfattning. ”Jag ser att det finns så hög grad av utnyttjande. Vi kan inte stilla se på när det händer”, menar han.

För mindre än ett decennium sedan var tiggeri ett okänt problem på våra gator och torg. En aktiv och medveten socialpolitik hade nästan utrotat tiggandet i vårt land. Ingen skulle behöva stå med nedböjt huvud och förlita sig på de mer lyckligt lottades välvilja. Det är inte, resonerade man, värdigt att fattiga människor ska vara beroende av välgörenhet. Resonemanget är lika giltigt idag. Ingen ska behöva tigga. Vi ska inte ha människor som tigger på våra gator och utanför våra affärer. Det är inte värdigt, och det är inte tryggt för dem som tigger. Problemet är inte primärt att de som tigger stör. Problemet är att tiggandet i ett främmande land försätter den tiggande i en extremt utsatt situation.

Nej, ett tiggeriförbud utrotar inte fattigdom. Tyvärr går det inte att förbjuda otrevliga företeelser, som fattigdom, döden och skilsmässor. Trots att ett tiggeriförbud inte löser problemet med fattigdom menar jag att ett förbud är ett steg i rätt riktning – om vi verkligen vill hjälpa utsatta EU-medborgare. Ett tiggeriförbud kommer sannolikt att avhålla dem från att lämna sina länder för att tigga här. Då öppnas möjligheten att ge dem stöd på plats, i sina hemländer, så att de kan få hjälp att skapa sig ett värdigt liv utan att behöva förlita sig på välgörenhet. I sina hemländer, i sitt sammanhang av släkt och vänner är de mindre utsatta än vad de är i Sverige. Ingen ska, som Gica, misshandlas till döds i ett främmande land, ensam, rädd och utsatt.

 

Ann Heberlein

 

 

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se