Flickan som överlevde – ska det vara så svårt att förstå?

Nadia Murad Galaxia Wallin
  • Onsdag 10 Okt 2018 2018-10-10
E-post 1527

Kvinnorna som utsätts för tortyr, våldtäkter och systematiska övergrepp kan sällan få tillbaka sitt normala liv igen. Familjens roll blir avgörande för att offren ska kunna bearbeta sina traumer, få känna en viss trygghet och hitta en mening med livet. Men, hur ska det gå till om familjen inte var där? Inte för att familjen vägrar att stötta, utan för att familjen inte finns längre. Detta, och mycket mer, hände den unga yazidiska kvinnan Nadia Murad, som tilldelades i år Nobels fredspris tillsammans med den kongolesiske läkaren Denis Mukwege. 

Nadia Murad blev, som tjugoettårig, kidnappad, våldtagen och torterad av Islamiska Staten. Hennes mamma och hennes sex bröder mördades på en och samma dag. Nadia fick behålla sitt liv eftersom hon var en ung kvinna. Unga kvinnor och barn är en lukrativ vara på den Islamiska Statens sexslavmarknad. 

Den unga kvinnan, som en gång i tiden drömde om att öppna en skönhetssalong eller att bli en historielärare, förlorade precis allt i den stunden. Plötsligt slogs hennes liv i spillror. Ingen och inget, av det enkla livet hon hade och tyckte om, existerade längre. 

Att en ung kvinna blir fånge hos Islamiska staten är något svårt att förstå, relatera till eller beskriva. Det som Nadia gick igenom skulle kunna krossa ett berg, inte bara en vanlig människa. Men Nadia verkar vara starkare än ett berg. Nadia Murad överlevde, och försöker föra en förändring. 

Skönhetssalongen som hon drömde om att öppna, lär få vänta ett bra tag, om den ens blir aktuell. Men hennes andra dröm, att bli en historielärare, förverkligades fast på ett oväntat och oönskat sätt. Hon drömde säkert inte om att undervisa om sin egen historia. 

Efter att Nadja flydde Islamiska Staten började hon berätta sin egen historia som fånge hos Islamiska Staten, och om folkmordet på hennes folkgrupp Yazider. Hon ville engagera välden för att stoppa folkmordet och hjälpa sina medsystrar. Idag är Nadia Murad en av våra viktigaste samtida historielärare. Vi alla bör lyssna och lära.

Nadia Murad som överlevde folkmordet på Yazidier och Islamiska Statens gränslösa grymheter har blivet en viktig och stark röst. Hon är en kvinna som ger inte upp, men, varför berättar hon om och om igen? Är det inte tung att berätta om det fasanfulla hon genomlidet?

Enligt mina erfarenheter och från mitt arbete med #UnderYtan och kvinnorna som lever under hedersförtryck kan jag intyga att det är svårt att berätta om egen utsatthet. Det är extremt jobbigt, riskabelt och känslomässigt att träda fram. Vissa klarar inte av att ens vittna anonymt. 

Nadia Murad är medveten om det hon gör och att hon måste fortsätta berätta. Hon vet att hon inte får vila och inte har tid för att rehabilitera sig på ett annat sätt än att berätta och återberätta. Hon kan inte bara sticka iväg för att ta den långa semester hon faktiskt gjort sig förtjänt av. Hon vet, mest av alla andra, hur de tusentals kvinnorna som är fortfarande fångar hos Islamiska Staten ”lever” idag. Nadia Murad är medveten om att hon måste skrika högt och jämt för att få oss att fatta. 

Trots det fattar inte alla, titta på vår riksdag som röstade emot ett erkännande av det pågående folkmordet på yazider. Jag undrar fortfarande varför vägrade den svenska riksdagen erkänna folkmordet? Varför kan vi inte bidra för att folkmordet skulle stoppas och aldrig upprepas igen? Varför lyssnar inte våra politiker på Nadia Murad och på oss?  

Nadia Murad är en skicklig fredsskapare. Hennes kamp är så pass viktig. Inte bara för yazidiska kvinnor och hennes folkgrupp som riskerar att utrotas. Utan för andra minoriteter som deras existens hotas. Nadias kamp är viktig även för kvinnor som lever under hedersförtryck där behandlas de som ägodelar, misshandlas och våldtas utan at våga höja rösten. Vi måste stötta Nadias kamp och stå för mänskliga rättigheter. Problemet är stort men vi är större och kan lösa det. Vi måste bara våga lyssna och gå från ord till handling.  

 

Galaxia Wallin
Journalist och grundare av Centrum för Jämlikhet och Demokrati 

 

Galaxia Wallin, är personalvetare, ekonom och socialentreprenör. Hon är född och uppvuxen i Syrien och bosatt i Sverige sedan 2011. Hon driver bokförlaget TootaPen. Galaxia skriver och föreläser om jämlikhet, barnrättigheter och hederskultur.

Wallin är initiativtagaren till uppropet #UnderYtan för hedersutsatta kvinnor samt är grundare och ordförande för Centrum för jämlikhet och demokrati.

Galaxia Wallin är aktuell med en bok om hedersförtryckta i Sverig

 

Redaktörens kommentar:

Jag är en av de som haft förmånen att få träffa Nadia Murad när hon, inbjuden av GAPF:s grundare Sara Mohammad, var i Stockholm. Att sitta mitt emot denna kvinna i två timmar och lyssna på hennes historia. Höra om flykten. Hur hon tog sig ut ur huset som tjänade som bordell och sprang längs med gatan, livrädd för att bli upptäckt. Först den tredje dörren hon bankade på öppnades. Och gav henne en fristad genom att gömma henne. Och smuggla ut henne.

Idag lägger alla riksdagspartier huvudet på sned och säger “hemskt”. Men med på mötet jag var på satt bland annat Johan Hedin, Centerpartiets rättspolitiske talesperson och Jan Björklund, Liberalernas ordförande samt Jessica Polfjärd, riksdagsledamot för Moderaterna. De tre lade huvudet på sned. Och sade vad hemskt. 

Sedan dess har inget hänt. Förutom att folkmordet på Yazidier inte erkänns som folkmord och att det fortfarande sitter tusentals kvinnor fängslade och runt 300 svenska IS-terrorister alla har en fristad i Sverige.

Jag vet inte om skam räcker som begrepp längre när jag tänker på de tre personer som satt med i mötet när jag träffade Nadia Murad. Folkmordet ligger där framför oss. Och tusentals flickor är borta. Vissa sannolikt för evigt.

Flickan som överlevde. Ska det vara så svårt att förstå. Vad är det politikerna inte förstår av Nadia Murads berättelse?

Den frågan får ni ställa till minst tre som jag vet hört den. Johan Hedin, Jan Björklund och Jessica Polfjärd.

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se