Gaza – på gränsen till nytt krig

  • Torsdag 11 Okt 2018 2018-10-11
E-post 674

Sedan några veckor har Hamas återigen trappat upp sina aktioner mot Israels gräns. Det gäller allt ifrån beskjutning med handeldvapen över granatattacker till spridandet av s.k. ”eldballonger” för att starta bränder på odlingsmark och i naturreservat. Flera försök att tränga sig över gränsen har också utförts och vid flera tillfällen har aktivister från Hamas tagit sig in på israeliskt territorium. 

Denna upptrappning har också inneburit aktioner utöver de mer eller mindre regelbundna demonstrationerna efter fredagsbönerna. Vidare har Hamas påbörjat stridsoperativa övningar samt aktiverat olika civilförsvarsförband.

Hamas har ännu inte börjat beskjuta Israel med raketer igen, men det råder inga tvivel om att man är inställda på en väpnad konflikt med Israel, om det bedöms som nödvändigt. Dessa raketbeskjutningar upphörde – tillfälligt – i och med den temporära vapenvila som förhandlades fram i augusti med hjälp av främst en egyptisk medlingsinsats.

Flera bedömare – bland israeler och palestinier såväl som hos de medlande egyptierna – anser därför att krig med Hamas har blivit betydligt mer sannolikt under de senaste veckorna. Avgörande för huruvida den pågående krisen kan lösas upp utan direkta stridigheter är avhängigt flera saker. 

En viktig faktor avser samtalen i Kairo för att förlänga den tillfälliga vapenvilan från augusti. Dessa samtal förs under egyptisk ledning mellan Hamas och den palestinska myndigheten (PA) men har helt gått i stå sedan en tid tillbaka. Det är efter det att dessa samtal låste sig som Hamas började trappa upp stridigheterna, som ett sätt att sätta press både på Israel och PA.

Här finns en av de två huvudfaktorer som sannolikt blir avgörande för huruvida en ny väpnad konflikt står för dörren. Nämligen den försoningsprocess mellan PA (som domineras av Abbas och Fatah) och Hamas som pågått under flera år, utan att leda fram till något avtal. I dagsläget finns inga tecken på att någon lösning på den konflikten är nära förestående. 

De viktigaste frågorna för PA är först och främst att Hamas går med på att avväpna sig och ge PA våldsmonopolet (Abbas har tidigare uttryckt detta krav som: ”One government – one gun”). Vidare kräver PA att Hamas återlämnar offentligt ägda landområden man konfiskerat; att återinsätta personal lojala med regeringen i Ramallah som avskedades 2007 när Hamas tog makten, samt att skrota det egeninförda religiöst baserade juridiska systemet och återupprätta PA:s legala och juridiska system.

Hamas har hittills inte velat ge med sig på någon av dessa punkter och i synnerhet inte den viktigaste, som handlar om avväpning. Det skulle innebära en total reträtt för Hamas och betyda att man de-facto lämnade ifrån sig makten och avhävdade sig möjligheten att behålla inflytande. Men samtidigt kan det aldrig bli någon långsiktig försoning mellan PA och Hamas så länge det finns två parallella palestinska politiska enheter. 

I och med detta så har president Abbas och PA allt att vinna på att Hamas knuffas eller tvingas in i en väpnad konflikt med Israel. Det skulle försvaga Hamas och – förhoppningsvis – tvinga Hamas ledning till eftergifter gentemot PA. Så går resonemanget i Ramallah och för PA:s del finns därför heller inga incitament att gå med på något avtal med Hamas i nuläget, trots påtryckningar från egyptiskt håll. Utan PA:s stöd blir det omöjligt att få till stånd någon långsiktig vapenvila. Detta har naturligtvis Abbas och PA fullt klart för sig, men så länge Hamas vägrar kompromissa i någon av de ovan nämnda konfliktfrågorna, ser PA ingen anledning att ge med sig. Tvärtom, ett avtal nu skulle sända en signal till den palestinska allmänheten om att det enda sättet att tvinga fram eftergifter från israelerna är att använda våld.   

Resultatet av denna intrapalestinska konflikt var tydlig redan under våren och sommaren då Hamas aktioner i och runt Gaza inte fick mycket stöd hos palestinierna på västbanken. Splittringen mellan PA/Fatah och Hamas går således djupt och det finns all anledning att vara skeptisk till nya utspel.

Den andra huvudfaktorn som blir avgörande för fortsättningen om inget avtal ros i hamn i Kairo, är den humanitära situationen i Gaza. Den faktorn ser åtminstone israelerna som den viktigaste. I en sällan skådad enighet har försvarsmakten, militära underrättelsetjänsten och säkerhetsorganen varnat för den sociala kollaps det skulle innebära om den humanitära situationen på Gaza inte åtgärdas. USA:s besked tidigare i september om att strypa biståndet till UNRWA möttes således inte med något jubel i Jerusalem, trots att UNRWA kraftfullt har bidragit till att förlänga och försvåra konflikten mellan Israel och palestinierna. Utan UNRWA måste något alternativ hittas, annars riskerar resultatet att bli ännu mera kaos och det kommer att drabba både Israel och Egypten.

Den här explosiva situationen medför många faror för alla inblandade och både PA och Hamas balanserar på en mycket slak lina. 

Hamas har inte råd att låta situationen gå för långt. Man inser att risken att protester mot det egna styret lätt kan urarta om inte den humanitära och sociala situationen förbättras. Men en uppgörelse med PA riskerar underminera den egna positionen ännu mer. Av liknande skäl är fria val inget alternativ för Hamas. Ett sådant skulle förmodligen innebära en förlust och att PA vann. Att därför försöka skjuta över skulden på Abbas och Israel är den rådande strategin, trots de uppenbara risker det medför. 

För PA på Västbanken är fria val heller inget alternativ. Misstroendet mot PA är kompakt (vilket denna författare själv kunde konstatera under sommarens vistelse i Jerusalem) och det faktum att Abbas vägrat hålla några val (inklusive till den presidentpost han enligt den palestinska konstitutionen borde ha lämnat 2009 då nytt presidentval skulle ha hållits) förklaras med en ovilja att riskera makten.

Men det är inte Hamas som skulle vinna ett val på västbanken. Intressant nog har det växt upp en rad nya organisationer och partier som bättre representerar den yngre generationen. En generation lika trött på PA som på Israel. Det är också i det ljuset man ska se de palestinska initiativen att kandidera till lokalvalen i Jerusalem. Närmare 40 % av innevånarna i Jerusalem är palestinier och även om de flesta av dem inte tagit israeliskt medborgarskap, så har de rätt att deltaga i och kandidera till lokalvalen. Det har länge varit palestinsk policy att bojkotta dessa val då ett deltagande kan ses som ett accepterande av israelisk överhöghet, men nu har den trenden delvis brutits, trots att det medför hot om repressalier från PA. Det faktum att om palestinierna i Jerusalem faktiskt använde sin rösträtt skulle de kunna få ett avgörande inflytande över staden har då framhållits och den nya generation som tröttnat på PA:s eviga nejsägande som inte lett till något positivt, har framhållit de fördelar ett demokratiskt deltagande skulle ge.   

För israelerna slutligen, är status quo i längden ohållbart. Som påpekats ovan har man allt att vinna på att den humanitära situationen i Gaza inte förvärras. Men utan ett mer aktivt deltagande av antingen Hamas eller PA (helst båda) kan ingen långsiktig lösning komma till stånd. Det täta israelisk-egyptiska samarbetet gällande Gaza och Sinai är ett tecken så gott som något att den politiska huvudvärk som Gaza varit sedan Hamas tog över 2007 är ett problem som ingen enskild aktör kan rå på. Om den insikten räcker för att vrida utvecklingen i en mer fredlig riktning återstår att se. 

 

Magnus Norell

Adjunct Scholar vid The Washington Institute for Near East Policy i Washington DC.
Senior Policy Advisor vid The European Foundation for Democracy i Bryssel.

 

Redaktörens kommentar

Allt det Dr Norell beskriver i artikeln, att PA i allra högsta grad manar på mot ett nytt krig, styrks av att trots finansiella garantier från Qatar för att säkra bränsleleveranserna till Gaza-remsans enda kraftverk så stoppas driften vid detta rapporterar Jerusalem Post.

Kraftverket begränsas till att endast leverera elektricitet till Gaza-borna fem timmar om dagen. Trots att det inte råder någon brist på vare sig borgensåtaganden eller bränsle. Driften stoppas inte av Israel eller av bränslebrist utan av Mahmoud Abbas Palestinska Myndighet.

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se