Hur många kön finns det i Sverige, 2018?

Ann Heberlein. Photo by Wilmarsgard.
  • Lördag 13 Okt 2018 2018-10-13
E-post 2068

Min bordskavaljer berättade, med viss förundran, att hans tonårige son kommit hem från skolan och berättat att det finns 747 kön. Jag hummade till svar, vis av erfarenhet efter tidigare diskussioner om just kön och könstillhörighet. Jag hade inte lust att förstöra en trevlig middag genom att ifrågasätta det vansinniga i påståendet att det finns över 700 kön. Min bordskavaljer skakade på huvudet och fyllde på sitt vinglas. ”Det var enklare förr”, sade han och suckade. Sedan lämnade vi diskussionen om kön för att prata om något mindre laddat, typ migrationspolitik.

Frågan om kön, huruvida det finns två kön, manligt och kvinnligt, tre kön eller flera eller kanske inget kön alls har seglat upp som en infekterad konfliktzon i den svenska samtiden. Det lilla ordet ”hen” som kan förstås antingen som ett könsneutralt pronomen eller som beteckning på ett tredje kön – han, hon, hen – retar gallfeber på en del. Andra går i taket när de stöter på föreställningen om binära kön och könande av människor.

David Eberhard, psykiater, har stoppat huvudet i getingboet genom att utmana den godkända föreställningen att kön är en konstruktion, vilket innebär att det inte finns några som helst skillnader mellan pojkar och flickor – och om det skulle finnas några skillnader så är de absolut inte resultatet av några medfödda, nedärvda skillnader utan ett resultat av normer och könsstereotyper. I detta konstruktivistiska klimat hävdar Eberhard alltså biologins betydelse. I den nyligen utgivna boken ”Det stora könsexeperimentet” menar Eberhard, på grundval av ett stort empiriskt underlag, att biologiska skillnader påverkar pojkar och flickor när det gäller exempelvis deras sociala förmåga och hur väl de klarar skolarbetet.

I en debattartikel i Expressen argumenterade Eberhard för att den svenska skolan missgynnar just pojkar. Pojkar halkar efter i skolarbetet och uppnår allt sämre resultat. Detta är väl känt genom exempelvis nationella prov, och något som är bekymmersamt. Eberhard argumenterar för att pojkarnas allt sämre prestationer är ett resultat av att skolan premierar genuspedagogik. Han menar att det existerar biologiska skillnader mellan könen som genuspedagogerna inte bör blunda för. Vidare hävdar han att pojkar ska uppfostras som pojkar, inte som flickor. Skolan måste helt enkelt ta hänsyn till de biologiska skillnader som vi, genom mängder av forskning, vet finns mellan pojkar och flickor. Dagens skola är anpassad framförallt för flickor och deras behov, vilket missgynnar pojkar.

Dessa, i sig tämligen självklara påståenden, fick propparna att gå hos centerpartisten Rickard Nordin, som presenterar sig som ”feminist och ensamstående förälder”. I en replik till Eberhard menar han att Eberhard ger uttryck för ”förlegade åsikter” som är ”djupt provocerande”. Nordin menar att det är en orimlig tanke att skolan ska anpassa sig efter påstådda biologiska skillnader. Nej, istället måste vi ”ta fajten” och agera för att ”slippa vara en del av normen”. Nordin hävdar alltså att de biologiska skillnader mellan könen som är väl kända genom mängder av forskning endast är ”åsikter”, dessutom ”förlegade åsikter”.

Samtidigt som feministen Nordin rasar mot biologisten Eberhard pågår en annan, feministiskt initierad diskussion med biologiska, för att inte säga biologistiska, förtecken, nämligen kraven på att menscertifiera arbetsplatser. Föreningen ”Mensen” har fått en rundlig summa pengar från Jämställdhetsmyndigheten för att bryta tabu kring mens och sprida kunskap om hur menscykeln påverkar kvinnor. Projektet syftar till att göra arbetsplatser mer ”mensvänliga”.

Systrarna Hannah Widell och Amanda Schulman som driver ”A Perfect Day Media”, ligger i framkant. De går i bräschen för att skapa en mensvänlig arbetsplats och berättar i Aftonbladet om att deras anställda erbjuds att ange sin menscykel i ett Excelark. Det kan vara bra för dem att veta, menar de, vem som kan behöva extra förståelse och uppmuntran. ”PMS ger dåligt självförtroende och det påverkar en på jobbet”, säger Amanda och menar att det är bättre att pitcha en idé när man har ägglossning och känner sig på topp.

Oblyga biologiska resonemang är alltså acceptabla när det gäller kvinnor och våra besvärliga hormoner – men inte när det gäller pojkar och deras testosteronnivåer. Jag kan inte låta bli att tänka att det handlar om den uråldriga – ja, förlegade – föreställningen att kvinnor är mer natur än kultur, mer kropp än hjärna, så att säga, ett rov för sina primitiva instinkter. Jag förstår inte varför kvinnor går med på att ständigt reduceras till kroppar, kroppsvätskor och hormoner. Alla dessa kolumner, tv-program och böcker om kroppskomplex, fetma och gäddhäng gör mig deprimerad. Sluta vara bara en kropp. Var en hjärna.

 

Ann Heberlein

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se