Hyckleriet kring hederskultur spränger alla gränser

Helene Bergman. Photo: Photo by Wilmarsgård
  • Tisdag 23 okt 2018 2018-10-23
E-post 1256

När tredje världens hederskultur bosatte sig i Sverige blev det bekymmersamt. Inte bara för de drygt 240 000 människor, flest kvinnor, som lever i hederskulturen ute i förorterna, utan även för byråkraterna och politikerna i det svenska samhället.

Hederskulturens förtryckande mekanismer och brott mot de mänskliga rättigheterna har ställt den ” Humanitära Stormaktens,” värderingar på sin spets. De värderingar som vi tidigare bara exporterat till tredje världens kvinnoförtryckande länder, i form av biståndsprojekt som handlar om jämställdhet och kvinnorätt. Hur pengarna förvaltats och resultaten i dessa länder är det egentligen ingen som orkar ta tag i. Jag såg det själv när jag arbetade som som biståndsarbetare i Zimbabwe i början av 2000-talet. Jag ställde frågan om vad som hände med biståndspengarna. Svaret jag fick var att det var för känsligt att överhuvudtaget ställa frågan. Därefter var jag inte längre önskvärd.  

När så hederskulturen med dess kvinnoförtryck hamnade på det svenska samhällets tröskel ”glömdes” plötsligt de mänskliga rättigheterna och jämställdheten bort bland svenska byråkrater och politiker. 

Inte helt sant för det fanns öar som redan i slutet på 90-talet och i början av 2 000-talet arbetade mot Hedersförtrycket bland annat på stadsdelsnämnden Angered i  Göteborg. Det arbetet lade grunden till Nationella Kompetensteamet på Länsstyrelsen i Östergötland. 

Fadime Sahindal höll ett tal i riksdagen på hösten 2001. I början av 2002 sköts hon till döds av sin pappa.  Nyamko Sabuni f d jämställdhetsminister för Liberalerna skrev boken Flickorna vi sviker. Om hederskultur i Sverige, som kom 2006. I samma veva trängde sig kulturrelativisterna in på den offentliga  samhällsscenen i form av vänsterfeminister i samarbete med de högljudda islamistiska organisationerna. Det är bara att läsa Hanna Gadbans bok, Min Jihad.

Feministiskt Initiativ startades av Gudrun Schyman 2005  Plötsligt byttes orden mänskliga rättigheter och kvinnorätt ut mot kampanjorden islamofobi och rasism.

De orden fick invandrarkvinnor som Sara Mohammad, grundare av organisationen Glöm Aldrig Pela och Fadime, GAPF, Amineh Kakabaveh, som startade Varken Hora eller Kuvad, VHEK eller Sohelia Fors grundare av Khatoon, för att bara nämna några, höra samtidigt som de  anklagades för att vara husblattar. Allt för att de stod och står upp för mänskliga rättigheter och kvinnorätt. Hoten mot dem är så allvarliga att de av säkerhetsskäl måste leva under SÄPO beskydd i Sverige idag.

I mitten av 2000 -talet blev det rasism och islamofobi att arbeta mot Hedersförtrycket.

Politiker och byråkrater blev livrädda för att bli kallade för islamofober eller rasister. Nu var försvaret för de mänskliga rättigheterna och kvinnorätt inte så viktigt längre eftersom det kunde skada den egna karriären. 

Arbetet mot Hedersförtrycket stannade av i det kommunala offentliga Sverige. Ingen tänkte längre på alla utsatta tjejer och kvinnor. Det arbete som gjorts bland annat ute i Angered i Göteborg, togs inte tillvara på grund av bristande ledning av chefer och politiker. De ideella organisationerna med sina eldsjälar , GAPF, VHEK och Khatoon, med flera kämpade  dock vidare och svek inte de som levde under Hedersförtryck. 

Maria Rashid är ytterligare en kvinna, vars ansikte brändes sönder, som kämpat mot hedersförtrycket. Hon är ordförande för organisationen Kvinnors Rätt. I över 20 år har hon stridit mot hedersförtrycket i Sverige. Hon säger så här i Borås Tidning:

” Tyvärr har det inte blivit bättre.Vi får nya regeringar som vartannat eller vart tredje år utreder hedersvåld och kommer fram till att situationen blivit värre. Politikerna säger att de har varit naiva, det anser jag är en bortförklaring. Nu vet nästan alla att hederskultur finns, men hur ska vi hjälpa de utsatta?” 

Juno Blom, som tidigare jobbade på Nationella Kompetensteamet, men som nu är riksdagsledamot för Liberalerna, hävdade i en debatt under Bokmässan 2018, att de flesta har kunskap om vad hedersförtryck är, men chefer och politiker vill inte ta i hedersproblematiken.  Nu verkar hedersförtrycket efter 15 års fördröjning trenda igen i det offentliga Sverige. 

I Göteborg satsar de stort. På ett möte häromdagen redovisades stolt alla nya tjänster som ska tillsättas, alla utredningar som ska göras, alla planer som ska tillverkas, alla forskningsprojekt som ska startas, alla utbildare som ska utbilda, alla metoder som ska utvecklas.

Göteborgs Stad bygger nu upp en parallell struktur för att sysselsätta alla nya tjänstemän. Under tiden får väl de frivilliga föreningarna ta sig an verkligheten och de hedersförtryckta flickorna och kvinnorna. 

Hyckleriet tycks inte ha några gränser i det offentliga Sverige. 

 

Helene Bergman      

 

 

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se