Kejsaren är naken!

  • Torsdag 18 Okt 2018 2018-10-18
E-post 2450

”Moralen vann över politiken” sade programledaren i P1 morgon som en kommentar till beskedet att L och C sviker Alliansen eftersom de befarar att Ulf Kristersson (M) kommer att behöva stöd från SD för att kunna bilda regering. Det är en ytterst märklig analys – men den ligger helt i linje med den banala förståelse av begreppet ”moral” som är rådande i offentligheten i allmänhet och i politiken i synnerhet. Politiker på samtliga nivåer, men framförallt politiker på riksplan och partiledarna gömmer sig bakom begrepp de aldrig definierar och ärligt talat inte verkar begripa.

Vad menar exempelvis Annie Lööf med ”medmänsklighet”? Hur planerar hon att föra en politik som är medmänsklig? Vad innebär den där ”anständigheten” som Centern och de andra vänsterpartierna berömmer sig om? Och vad är det för ”värderingar” som står i vägen för ett samarbete med SD? Och den ständigt åberopade principen om alla människors lika värde – en ytterst viktig princip som jag helhjärtat ställer mig bakom – hur ska den användas i svensk inrikespolitik? Jag misstänker allt oftare att politikers prat om värderingar – eller, hu, ”värdegrunden” – mest är floskler, luftpastejer och dimridåer. Vet de vad de talar om?

Och varför ställer inte en enda journalist följdfrågor när den ena partiledaren efter den andre hänvisar till ”värderingar” som svar på frågan varför stöd av SD är omöjligt. Vilka värderingar avses? Att inte en endaste journalist eller programledare i detta land ställer denna självklara följdfråga och pressar framförallt de borgerliga partiledarna på ett svar är skandalöst. ”Värderingar”, säger partiledaren och kniper ihop munnen – och kommer undan med det. Varför? För att vi alla förväntas veta vilka dessa avskyvärda värderingar är – eller för at det är ett tecken på en tvivelaktig moral att överhuvudtaget ställa frågan?

Att hänvisa till ”moral” som programledaren i P1 Morgon gjorde är ungefär lika upplysande som att besvara frågan vad det blir till middag med ”mat”. Det finns nämligen inte en moral, utan många. Vilka moraliska överväganden fick L och C att svika allianskollegorna i M och KD? Vilka moraliska principer fick Annie Lööf att svika sitt löfte till väljarna att stötta Ulf Kristersson som partiledare? Inte var det lojalitet, i alla fall, en princip som jag håller väldigt högt, liksom principen, eller om vi talar med Kant, plikten att hålla löften. Den moral som kommer till uttryck i Centerns och Liberalernas svek är ingen moral jag applåderar.

Begreppen etik och moral används i dagligt tal ofta som synonymer, och rent etymologiskt har de samma ursprungsbetydelse. Etik kommer ur grekiskans ethos/ethikos vilket kan översättas till sedvänja, skick och bruk medan moral kommer ur latinets mos/mores som betyder ungefär samma sak, alltså sedvana. Etik och moral har således något med våra vanor, våra traditioner och våra handlingar att göra – men, som jag betonade tidigare, etiken är normativ till sin karaktär och vill alltså besvara frågan om vad som är ett moraliskt gott liv.

Platon definierade etik som läran om hur vi bör leva, hur vi bör handla, hör vi bör vara som människor och hur vi bör organisera ett gott samhälle. Etik handlar alltså ytterst om vilken värld vi vill leva i och vilken sorts människor vi vill vara. Det lilla ordet ”bör” är väsentligt i sammanhanget – ordet indikerar nämligen att vi har med en etisk fråga, ett etiskt dilemma, att göra, snarare än en fråga i största allmänhet, en fråga som kräver ett svar som inte är baserat blott på min vilja och mina önskemål utan är ett uttryck för en norm, en värdering, en princip eller rentav en plikt.

Som Kant uttryckte det är de moraliska plikterna inte beroende av människans önskemål, utan ett uttryck för den goda viljan. En moralisk plikt konstrueras därför inte i om-satser eftersom handlingen inte motiveras genom det förväntade resultatet. Handlingen ska helt enkelt utföras för att den är rätt – du bör göra y. Punkt.
Båda begreppen – etik och moral – är dock tomma på innehåll. Ingetdera begrepp säger något om vad som bör betraktas som goda eller rätta handlingar, vilka värden som bör främjas, vilka principer som bör vördas eller vilka normer som är lämpliga att följa. Det finns en mängd etiska teorier, sinsemellan olika, med olika svar på de fyra frågor som Platon menar är etikens uppgift att besvara – hur bör vi handla, hur bör vi leva, hur bör vi vara som människor och hur bör vi organisera ett gott samhälle. Att efterfråga mer ”etik och moral” som lösning på diverse samhällsproblem är således lika upplysande som att besvara frågan om vart du ska gå med ”ut”. Begreppen säger inget om innehållet.

I själva verket har alla individer och grupper någon form av moral. Alla människor, också massmördare, våldtäktsmän och nazister har det som man kan kalla en moralisk identitet. Individens moraliska identitet består av de normer och värderingar hon gjort till sina egna, antingen genom aktiva och medvetna val eller genom påverkan, erfarenheter, sammanhang, bemötande och uppväxt. Den moraliska identiteten innefattar alltså uppfattningar om mig själv och vem jag är och vill vara, och sätter på olika sätt gränser för mitt agerande. Till exempel så har de flesta människor en moralisk identitet som förbjuder dem att utsätta andra människor för grymhet. Genom uppfostran och kulturell påverkan – kanske är det till och med, som Jonathan Glover påstår, en form av nedärvd instinkt – har de flesta människor utvecklat ett inre förbud mot att plåga och döda andra människor.

Alla människor har således en moralisk identitet. Det är dock inte detsamma som att alla människor har en god moral – att ha en moralisk identitet är inte en garant för att man gör rätt och är god.

Låt oss för Guds skull höja nivån på debatten några snäpp. Ett återkommande misstag som både media och politik gör är att underskatta väljarna, läsarna, lyssnarna, tittarna. Vi är inte så lätt duperade som ni tycks tro. Vi är inte heller så dumma och obildade som ni tror. Tvärtom. Politikerföraktet och den växande misstron mot media är ett utslag av att väljare och mediakonsumenter ibland tycks veta mer än vad ni vet – eller i alla fall vet mer än ni låtsas om att ni vet.

Den här charaden måste få ett slut.

Kejsaren är naken och det är dags att tala ur skägget.

 

Ann Heberlein

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se