Regeringsbildningen: Gemensamma förfäder?

  • Onsdag 3 Okt 2018 2018-10-03
E-post 1202

Jag vet förstås inte riktigt vad Per T Ohlsson lägger i begreppet ”den obildade neandertalhögern” men jag utgår ifrån att jag med lätthet kan definieras som tillhörande denna nya subspecie av ”högern”. Det som utmärker neandertalhögern är, om jag förstår Per T Ohlsson rätt, att den anser att högern – förstått som Moderaterna – bör vara öppna för samtal med alla partier, även med Sverigedemokraterna. Det är en åsikt som jag är beredd att försvara. Självklart ska Moderaterna samtala med Sverigedemokraterna. Det är Moderaterna skyldiga sina väljare.

De moderata väljarna vill se moderat politik – och partiet bör därför agera på ett sådant sätt att så mycket moderat politik som möjligt genomförs. Att lämna walk-over till sossarna på grund av en svårartad beröringsskräck med Sverigedemokraterna är varken ansvarsfullt eller vuxet. Det är uselt, och ett svek mot väljarna.

Moderaterna gick till val på en ”stram och långsiktig migrationspolitik”. Enligt partiprogrammet vill Moderaterna ta emot färre asylsökande, se till att antalet utförda utvisningar ökar, införa flyktingtak, effektivisera återvändandet, bekämpa skuggsamhället, införa språkkrav för PUT och medborgarskap samt införa kvotflyktingsystem med asylprövning utanför EU, för att nämna något. Det finns ett parti som framför snarlika förslag, nämligen Sverigedemokraterna. Sverigedemokraterna vill kraftigt minska invandringen, uppmuntra återvandring, skärpa kraven för att bli svensk medborgare samt, med hjälp av en rad åtgärder, bekämpa ett framväxande skuggsamhälle.

Migration och integration toppade, enligt flera opinionsundersökningar, listan över väljarnas viktigaste frågor inför valet 2018 – antagligen för att många väljare upplever problematiska effekter och konsekvenser av den generösa och ogenomtänkta migrationspolitik som förts i många år. Den stora befolkningsökningen har fått konsekvenser i form av bostadsbrist, systemstress och ökad kriminalitet. Detta måste tas på allvar – och väljarna har gett politikerna ett tydligt uppdrag att lösa de problem landet brottas med.

Den viktigaste frågan för de väljare som lagt sin röst på ett ickesocialistiskt parti tycks inte vara att Sverigedemokraterna måste isoleras. Ett helt batteri av frågor, angående vård, skola, omsorg, ekonomi, migration, integration, försvarspolitik och kulturpolitik tycks vara viktigare än att hålla ett specifikt parti borta. Väljarna vill helt enkelt se förändring och politisk handlingskraft. Det väljarna under inga som helst omständigheter vill se är en återuppstånden Decemberöverenskommelse. DÖ försatte svensk politik i en mycket destruktiv situation av passivitet. Det vore totalt förödande, för landet och för väljarnas förtroende, om vi hamnade i en liknande situation igen. Vi har inte råd med fyra år av politisk förlamning och status quo. Allt fler borgerliga väljare vill också, enligt en färsk undersökning från Sifo, se ett samarbete med Sverigedemokraterna i sakpolitiska frågor. Det är signaler som politikerna bör ta på största allvar.

Värderingskiljaktigheter framförs som argument för att varje form av samarbete mellan moderaterna och sverigedemokraterna är omöjligt. Man ska inte ta lätt på värderingar – både individers och gruppers värderingar är grundläggande för hur verkligheten tolkas och för deras åsikter, slutsatser och handlingar – men om man landar i samma slutsats utifrån olika värderingar skulle man ju kunna tänka sig att göra gemensam sak. Ett bättre sätt att bemöta och bekämpa värderingar man ogillar än isolering är just samtal, diskussion och debatt. Och då är vi tillbaka hos Per T Ohlsson och hans definition av moderater som öppnar för SD-samarbete som ”neandertalhöger”. Att benämna den, vars åsikt man ogillar, som ”neandertalhöger”, ”fiskmåshöger”, ”hö-hö-höger” eller ”smutshöger” är inte att inleda ett samtal. En högst rimlig mänsklig reaktion på ett kränkande tillmäle är ilska – och ilska är en mycket dålig ingång i en seriös diskussion.

Det Ohlsson, i sällskap med diverse tyckare, twittrare och skribenter håller på med är att polarisera debatten ytterligare. Att vara höger är i deras värld lika skambelagt, lika stigmatiserande som att vara Sverigedemokrat. Det är en mycket olycklig strategi som med största sannolikhet gör den offentliga och politiska debatten ännu mer låst. Tänk om vi kunde släppa etiketteringen av varandra och koncentrera oss på konkreta, sakpolitiska frågor istället?

 

Ann Heberlein 

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se