Socialdemokraterna – En säker politisk hamn för Hamas

Pierre Schori. © Kjell Nilsson Mäki i samarbete med Ledarsidorna.se®
  • Fredag 19 Okt 2018 2018-10-19
E-post 2983

Före detta statsministern Ingvar Carlsson och hans tidigare medarbetare Jan Eliasson, Lena Hjelm Wallén, Pierre Schori samt generalsekreteraren för Olof Palmes Internationella Center Anna Sundström går till angrepp mot Israels ambassadör i Sverige Ilan ben Dov för att ha dels anklagat Olof Palme för att ha berett vägen för antisemitism, dels polariserat debatten om Sverige  – Israel och att socialdemokraterna felaktigt anklagas för antisemitism. De som fått dagens utveckling till denna punkt är dessvärre inte Ilan ben Dov utan artikelförfattarna som med en sannolikhet gränsande till visshet utfört ett rent beställningsjobb åt någon annan.

Debattartikeln är ett svar på ett uttalande som ambassadör ben Dov gjort i Kvällsposten men flyttar fokus. Det som gör artikeln intressant är att det inte är utrikesminister Margot Wallström som svarar. Socialdemokraterna kastar in det tyngsta artilleri de förfogar över och väljer inte på någon punkt att bemöta den faktiska situationen utan går till en bred attack på ett högre plan.

Ingen, allra minst Ingvar Carlsson, av undertecknarna kan beläggas med antisemitiska åsikter. Den förre statsministern Carlsson är tvärtom känd för sin djupa avsky mot detta. Men. I fallet med Pierre Schori är balansen mellan kritik mot staten Israel och att vara en möjliggörare för antisemitism hårfin där han uppseendeväckande ofta befinner sig i antisemiters sällskap. Valet av umgänge i hans fredssträvanden följer tvärtom den räta linjge som går tillbaka till teologen och Broderskaparen (dagens Socialdemokrater för Tro och Solidaritet) professor emeritus  Carl Henrik Grenholm visar på en konsekvent utveckling av svensk utrikespolitik. Carl Henrik Grenholm menade i nummer tio av tidningen Broderskap 1971 att

”Palestinierna önskar utplåna Israel som stat, vill helt krossa Israel. Detta är helt riktigt – och det är en målsättning vi bör stödja.”

Denna formulering återfinns i en annan form. I Hamas stadgars sjunde paragraf som går ett steg längre. Ett nytt folkmord, Förintelse, på judar och följs upp i den elfte paragrafen genom annektering av land med våld.

Att just Pierre Schori är bärare av en apologetism förklädd i något som skall föreställa franskinspirerad aristokrati är tydligt. Trots vetskapen om vad som står i Hamas stadgar, och medvetenheten om vad Hamas själva säger, hävdar Schori implicit att Hamas inte på något sätt utgör ett hot mot en fredsprocess i en artikel i DN från 2012. Debattartikeln i DN vittnar om ett avslappnat umgänge av en av bland annat EU klassad terroristorganisation (Reds anmärkning: Sverige är medlem i EU). Villigt för han Hamas budskap vidare att Hamas är berett att tillkännage ett vapenstillestånd på 10–30 år. Nästa generation skulle då se vart den politiska processen kommit och ta ställning till staten Israel.

Det är omvärlden som har att döma Israel enligt Hamas. Inte Hamas för deras öppna ambition att iscensätta ett nytt folkmord. Det är som att förhandla med en tiger med huvudet i tigerns mun.

 

Fakta Hamas

Hamas, akronym för Ḥarakat al-Muqāwamat al-Islāmiyyah med betydelsen "Islamiska Motståndsrörelsen", är ett palestinskt politiskt parti, klassificerat som en terroristorganisation av bland annat EU, Israel, Japan, Kanada, USA, Egypten, Australien och Storbritannien.

Internationellt sett har Hamas framförallt uppmärksammats i samband med flera självmordsattentat mot civila i Israel, av vilket det första ägde rum i april 1993. Attentaten har fördömts av FN:s kommission för mänskliga rättigheter samt av Human Rights Watch.

I Hamas stadgar anges dels att Hamas är en islamistisk organisation (Paragraf 1) och dels att deras slutgiltiga mål är att Palestina inklusive nuvarande Israel ska bli ett muslimskt område. Den 8 december 2012 deklarerade Hamas ledare Khaled Meshal att Hamas inte kommer backa från kravet på hela Israels område och inte kommer erkänna staten Israel och att en palestinsk stat på 1967 års gränser endast är ett kortsiktigt mål.

 

Detta apologetiska förhållningssätt genomsyrar idag Utrikesdepartementets politiska ledning och har även börjat sippra ner i organisationen med den politiska aktivism som utvecklats de senaste decennierna. Både på UD men framför allt på biståndsorganet Sida. Sida har, med såväl Margot Wallströms goda minne, utvecklats till att bli en av Hamas och den Palestinska Myndigheten, PA, viktigaste finansiärer. Sida är i dagsläget aktuell med finansieringen av den öppet antisemitiska skolbokslitteratur som Ledarsidorna.se som enda svensk media presenterat tidigare. En annan verksamhet som Ledarsidorna.se avslöjade tillsammans med Världen Idag var biståndet till Humanitarian Law Secretariat i Ramallah. Ett projekt som, efter avslöjandet, ledde till att Sveriges samarbetsländer drog sig ur. Vårt grannland Norge har försökt få sina utbetalade biståndsmedel tillbaka då projektet i praktiken löpte Hamas ärenden.

Och exemplen är fler hur detta förlåtande förhållningssätt resulterat i något som bäst kan kallas för partisanktionerad antisemitism.

Socialdemokraten Adrian Kaba har i tidningen Tro och Politik, tidningen Broderskaps efterföljare och Socialdemokrater för Tro och Solidaritets tidskrift,  fört fram att Anders Behring Breivik ingick i ”en judisk-europeisk högerextrem sammansvärjning”. På sin offentliga Facebooksida gav Kaba Hamas sitt stöd trots att det enligt honom är “mycket möjligt” och att han inte hade några problem med att organisationen avser att förinta judarna. Det är inte bara mycket möjligt.

Det är en av Hamas övergripande målsättningar enligt deras egna stadgar och uttalanden.

Adrian Kaba uppbär Socialdemokrater för Tro och Solidaritets förtroende och sitter i dess förbundsstyrelse. Kaba är i allra högsta grad medlem i Socialdemokraterna och en viktig person i hans hemstad Malmö för att attrahera röster. Röster som förväntar sig något i retur från honom. 

Ett annat exempel är riksdagsledamoten Jamal El-Haj, S, som uppträtt på manifestationer där Hamas närvaro är tydlig. Jamal El-Haj skyller på att han inte kände igen Hamas flagga men detta borde vara osannolikt vilket i sådana fall gör El-Haj till den ende engagerade i konflikten Israel-Palestina som inte visste hur Hamas flagga ser ut. El Haj är palestinier av libanesiskt ursprung och har både en lång, men framför allt modern, histora av umgänge med kända antisemiter. En organisation som El-Haj var med och grundade ingår i ett nätverk av organisationer som går under arbetsnamnet ”Palestinska Arbetsgruppen i Södra Sverige”. I nätverket ingår förutom  Palestinian Assembly in Europe även antisemitiska organisationen Grupp 194 och Palestinska Rättvisecentret. Den senare organisationen bjöd via länk in terrororganisationen Hamas ledare Ismail Haniyeh att tala på deras konferens i Malmö år 2006.

Jamal El-Haj sitter idag som suppleant i Riksdagens Utrikesutskott. En logisk konsekvens av decennier av apologetism. 

Detta är endast två av de mest graverande exemplen på vart decennier av apologetism fört svensk socialdemokrati. I Ingvar Carlssons fall finns det ingenting som binder honnom vid dagens situation men i flera fall kan Pierre Schoris hand både anas och märkas av i vad som styrt utvecklingen. 

Socialdemokraterna har utvecklats till att bli en säker politisk tillflyktsort för krafter som mer eller mindre strävar efter en ny Förintelse. Om än förklädd med en aristokratisk kostym samt utrikespolitisk och medmänsklig finess. Om resultatet av detta talar bland annat Adrian Kabas fortsatta förtroende från partiet samt Jamal El-Haj´s karriär i riksdagen sitt tydliga språk.

Med det tydliga avståndstagande från antisemitism som Ingvar Carlsson och hans medförfattare gör hade dessa karriärer varit omöjliga. Men Socialdemokraterna av dagens snitt har tvärtom gjort dessa möjliga. Och en hel del till.

 

Redaktörens kommentar

Denna artikel var smärtsam att skriva. Ingvar Carlsson är sannolikt en av de större statsministrarna som Sverige haft i modern tid. En bärare av arvet efter Nils Karleby och en av de sista män av staten. En ledstjärna och föredöme som partiet saknar idag.

Jag har svårt att se att Carlsson förstod till fullo vad han lånade ut sitt namn till. Han borde fått avsluta sin politiska karriär på ett annat sätt än att låna ut sitt namn till ett så tydligt apologetiskt och förvillande försök till historierevisionism.

Jag är ledsen för hans skull. Jag ser ingen annan förklaring, med fakta som redovisats i artikeln som grund, än att han blivit både uppmanad och lurad till att låna ut sitt goda namn.

Stöd socialdemokratiska dissidenter:

SWISH: 070-612 53 93
BANK: 4732 00 10832 (Nordea)

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se