Det andra könskriget

  • Fredag 16 Nov 2018 2018-11-16
E-post 634

Finns det något könskrig egentligen? Och hur skulle detta se ut? Den officiella bild, som förmedlas av svenska genusvetare, går i stort sett ut på vårt samhälle präglas av ”patriarkala strukturer” eller vad som emellanåt kallas ”könsmaktsordningen”. Det handlar om hypotesen att män som grupp är ”överordnad” kvinnor som grupp, oavsett vilket samhälle vi befinner oss i och (i princip) oavsett i vilket historiskt skede. Här går alltså den huvudsakliga förkastningslinjen mellan män och kvinnor som kön. Män upprätthåller sin dominans över kvinnor via samhällsordningen, ekonomi, språket, rättsskipning och så vidare. Som i alla maktrelationer, menar man, vilar överhögheten på möjligheten från den starkare parten att utöva till eller hota med att utöva aggression.

Men tänk om den huvudsakliga aggressiviteten inte föreligger mellan könen, utan inom könen själva? Det är mycket som tyder på att så skulle vara fallet. I en debattartikel i Expressen av beteendevetaren Erika Ohlsson (”Skyll inte på män när ni själva är problemet”) belyser hon problematiken utifrån den svenska Me too-debatten. Denna tolkas ofta som om ”männen” använder sin makt för att regelmässigt utsätta ”kvinnorna” för olika kränkningar – vilket skulle vara ett tecken på hur djupt de patriarkala strukturerna sitter. Men ett ensidigt fokus på just denna aspekt – att ”männen” använder sin makt för exempelvis motarbeta och förhindra ”kvinnorna” att ta sig fram i karriären – riskerar att skapa en falsk bild där vi blir blinda för i hur hög utsträckning män motarbetar varandra, liksom att även kvinnor motarbetar varandra.

Det handlar alltså om en intrasexuell konkurrens inom varje kön som genusforskningen i stort sett negligerat, men som utforskats en hel del inom evolutionspsykologin, och därvidlag kunnat ges en betydligt fastare vetenskaplig grund, än de ”patriarkala strukturer” som fortfarande utgör en obevisad sociologisk hypotes. Sedan Darwins dagar har biologer och evolutionspsykologer studerat den intrasexuella konkurrens som utspelar sig mellan män, mycket beroende på att den ter sig så uppenbar, vare sig det handlar om lejonhannars strider med varandra om honorna eller mäns kamp om positioner inom sociala hierarkier. Dock är det först under de senaste decennierna som forskningen börjat få en djupare och mer vetenskapligt underbyggd förståelse av den konkurrens som äger rum mellan kvinnorna själva.

Vad forskningen idag tycks ge vid handen är att den intrasexuella konkurrensen mellan individer kanske spelar en större roll för utformandet av våra sociala liv – och i förlängningen av hur våra samhällen kommer att te sig – än konkurrensen mellan könen betraktade som kollektiv. En intressant forskare i detta sammanhang är professorn i psykologi vid Emmanuel College i Boston, Joyce F Benenson. I en forskningsrapport med titeln ”The development of human female competition: allies and adversaries” benar hon ut den kvinnliga intrasexuella konkurrensens mekanismer. Vad gäller feminint våld konstaterar hon följande:

kvinnlig aggression är ofta indirekt. Det handlar om att använda sig av språk eller att utnyttja gruppmekanismer. Direkt fysisk konfrontation lyser med sin frånvaro.

En kvinna som försöker särskilja eller framhäva sig kommer att uppfattas som ett hot av andra kvinnor och bemötas med fientlighet från sina medsystrar. Enligt Benenson kommer kollektivet att bemöta hotet från en exceptionell kvinna genom sociala krav på rättvisa och konformitet – samt att göra dessa attribut till normerande för hela gruppen. I värsta fall används mobbing eller social exkludering av det potentiella hotet. Generellt kan man säga att manliga uteslutningsmekanismer i högre grad drabbar underlägsna individer som hotar gruppens effektivitet eller slagkraft, under det att kvinnliga uteslutningsmekanismer i lika hög grad kan drabba överlägsna individer som hotar gruppens balans.

Det kan alltså vara så att det inte bara handlar om att strukturellt patriarkalt förtryck drabbar den kvinna som försöker hävda sig på karriärstegen – i lika hög grad kan det handla om att hon motarbetas av sina medsystrar som inte på några villkors vis vill bli överglänsta av någon annan av samma kön. I värsta fall kommer hon till och med att motarbeta sig själv. Internaliseringen av normer om rättvisa, jämlikhet och konformitet riskerar att göra en hårt arbetande kvinna till sin egen värsta fiende.

 

Erik van der Heeg

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se