Dorpec Kobane: Ur led är tiden

  • Torsdag 29 Nov 2018 2018-11-29
E-post 303

Ur led är tiden. Vi glider allt längre ner i spagat tills vi slits itu. På Instagram är vi så perfekta. Det blir allt vanligare med appar där man snabbt redigerar bort skavanker på sin kropp innan man lägger ut sin selfie. Men trots att vi ser allt bättre ut på bild verkar vi må allt sämre. 

De olika bilderna skevar alltmer. Politikerna har fortfarande inte lyckats komma överens om hur vårt land ska styras, trots att resultat gick att förutse för länge sedan. Förtroendet minskar och sprickan blir större. En del psykologer brukar prata om vårt yttre och vårt inre jag, och ju större skillnaden mellan dem är desto sämre blir vårt mående. Och det verkar bli allt svårare att få ihop de olika bilderna om vilka vi är. Folks kartor över Sverige stämmer inte överens längre.

Mammor från förorterna går ut i på gatorna och protesterar mot våldet och skjutningarna. Det får vara nog nu! Andra menar att vi glömmer att påpeka att allt är bättre nu än någonsin, världen blir bara bättre och bättre. Bilder och motbilder. Tidigare var ”allt blir bättre och bättre” något som marknadsliberaler brukade säga i försvar för fri kapitalism, men nu är det oftast något man hör från självproklamerade antirasistaktivister, som tror att de motverkar någon slags utpekande av redan utsatta grupper. Vem är vänster vem är höger? Sprickan mellan vår självbild och våra känslor skevar ytterligare lite till. Journalister avslöjar hur SSU-företrädare uttalat sig homofobiskt och islamistiskt. Något som åtminstone tidigare var otänkbart inom vänstern.

Men inte nu.

Katastrof säger en del, överdrivet säger andra. Det känns som en typisk bild av vår samtid. Socialdemokrater går ut och kallar journalisternas rapportering för falska nyheter. Ett ordval misstänkt likt Donald Trump. Din fiendes fiende är din vän, eller? Det beror på. Idag verkar man kunna välja ståndpunkt beroende på vad som funkar för stunden. Man tar avstånd från något ena dagen, för att nästa dag göra samma sak själv. Sanning och fakta är beroende på vem som hävdar den.

Avståndet växer ytterligare. Våra ansikten blir alltmer rynkiga och våra muskler alltmer förtvinade. Fast på bilden vi lägger ut blir vi alltmer perfekta och muskulösa. Eller vad det nu är vi eftersträvar. Det är just det som är problemet: vi verkar inte sträva efter att förbättra eller förändra något i verkligheten utan det enda vi bryr oss om är bilden av oss själva. Inte minst politiker verkar mer intresserade av sin egen självbild än att förbättra samhället. 

Samtidigt nere i underjorden: mörkrets ideologer har fest. Fascister, islamister och nazister sitter med sina gamla avdammade böcker om söndring och splittring och gnider sina händer i lycka. Sprid ut massa olika versioner av sanningen, tills ingen vet vad som är sant och vad som är falskt. 

Oavsett hur det förhåller sig, om det eller det ökar eller minskar, så kan vi nog vara överens om att vi befinner oss i en osäker tid där avståndet mellan människor tycks öka. Förtroendet mellan oss blir allt lägre. Och i slutändan är det vad demokrati handlar om: förtroende. Det mest radikala man kan göra idag är att vara ödmjuk och känna efter, försöka vara ärlig och anstränga sig för att förstå och möta sina medmänniskor. Tolka välvilligt och samtala – det är modigt. 

 

Dorpec Kobane 

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se