Emmanuel Macron – de rikas president. Okänsliga skattehöjningar skapar oro i Frankrike

Free image from Pixabay
  • Måndag 19 Nov 2018 2018-11-19
E-post 1006

När SVT:s reporter och fotograf dyker upp i Sveg klockan sju på morgonen möts de av hundratals demonstranter i gula västar som sjunger Du Gamla Du Fria i protest mot höjda bensin- och dieselskatter.  Nej, inte så troligt. Men det är vad som inleddes över hela Frankrike i lördags och som ser ut att fortsätta om än i mindre skala nu i veckan.

Folket mot eliten. Förorten och landsorten mot storstäderna. De där nere mot dem där uppe. Så försökte fransk media beskriva situationen när över 280 000 fransmän och fransyskor iklädda gula räddningsvästar demonstrerade mot regeringens skattepolitik på drygt 2000 platser runt om i landet. Allt medan inrikesministeriet försökte trycka på att det inte rörde sig om en miljonprotest så uppgav 75% av fransmännen sig stödja protesten enligt opinionsmätningar.

Vad som gör att inte bara fransmännen utan också omvärlden nu försöker analysera den franska protesten är att den varken startades av fackförbund eller politiska partier. Den startades genom Facebook och Twitter och visade sig mer effektiv än initiativtagarna vågat hoppas på.  

Sociala medier visar sig vara mycket farligare för det politiska etablissemanget än vad detta förberett sig på. TV och tidningar har blivit lämnade på åskådarbänken och hade under helgen svårt att finna sin roll mellan ett beskrivande av det spontana ilskan från vanliga fransmän och de  bulletiner som ordningsmakten och politiken ville få fram.

Mycket uppmärksamhet gavs åt att en kvinna dog och flera hundra personer skadades i incidenter vid vägspärrarna. Men samtidigt gick det inte att dölja att mängder av de bilförare som fick sakta farten vid spärrarna tutade uppmuntrande åt demonstranterna. Emmanuel Macron, som vann presidentvalet våren 2017 med löftet att modernisera Frankrike håller nu snabbt på att fastna i samma roll som sina föregångare. 

Franska drivmedelskostnader ligger på ungefär samma nivå som de svenska men de senaste planerade skattehöjningarna har blivit droppen för många grupper som är beroende av bilen. Låginkomsttagare i förortsområden eller från fransk landsbygd har gått samman med hantverkare  och andra egenföretagare, med bönder, pensionärer och unga med låga inkomster i vad media  betecknar som en ny folkrörelse.

Att dieselskatterna nu ska höjas ytterligare för människor som inte har annat än bilen att välja när de tar sig till jobbet eller använder som arbetsredskap, för att bättra miljön ses av många som ren cynism.  Enigheten om att minska utsläppen är stor men att man lägger kostnaden på de med lägsta inkomsterna kommer att spela Macrons motståndare i händerna.

Vad man ser i Frankrike idag är ett fortsatt lapptäcke av ökade skatter och avgifter utan dialog med folket. Utan en sammanhållen fungerande strategi.

I helgen togs sig en grupp av demonstranterna fram till Faubourg St Honoré där presidentpalatset för att göra statschefen medveten om ilskan. Men Macron befann sig lämpligt nog i Tyskland där han tillsammans med Merkel försökte tala för ett stort starkt Europa med egen armé och mindre nationalism. Något som idag knappast vinner stöd i Frankrike. Bara 25 procent av fransmännen säger sig idag stödja Macron. Bara Francois Hollandes katastrofala ämbetsperiod visade lägre siffror.

Efter en opinionsmässigt förödande höst försökte Emmanuel Macron för en dryg vecka sedan återvinna fransmännens förtroende genom en stor rundtur bland franska krigskyrkogårdar till hundraårsminnet av freden 2018. Han bjöd också in ett sjuttiotal stats- och regeringschefer till Paris för ett högtidligt firande av freden den 11 november. Perfekt organiserat med honom själv ständigt i förgrunden trots närvaro av andra statsöverhuvuden vars arméer varit i hög grad ansvariga för segern.  Samtidigt pågick förberedelserna för ”de gula västarnas” protest för fullt. Allt fler bedömare kritiserar idag öppet presidentens tondövhet. De landsomfattande protesterna tolkas som ett tecken på att Frankrike idag upplever en växande klasskamp.

Emmanuel Macron och en stor del av hans regeringsmedlemmar utgörs av en högutbildad elit med ambitionen att reformera och modernisera Frankrike. Men de saknar förståelse för hur en stor del av befolkningen lever. Tidigare kunde franska politiker ha flera mandat vilket gav dem en möjlighet att behålla nära kontakt med väljarna. Man kunde vara parlamentsledamot och samtidigt t ex borgmästare i en av Frankrikes drygt 35 000 kommuner och regionråd. Men med en lag som förbjöd vad som benämndes ”le cumul des mandats” inskränktes dessa möjligheter. Lagen tillkom då man ansåg att möjligheten till flera förtroendeuppdrag missbrukades och ofta handlade om maktkoncentration. Men politikerna klipptes därmed också bort från den viktiga kontakten med vardagslivet ute i landet.

Efter den framgångsrika presidentvalskampanjen som närmast slog ut klassiska politiska partier och deras företrädare våren 2017 står nu Emmanuel Macron och det av honom skapade partiet La Republique en Marche inför en ny verklighet. Det är en sak att vinna val, en helt annan fråga att styra en nation och behålla folkets förtroende. Få tror idag på att han ska kunna vända det stora misstroende han skapat runt sig själv och sin regering under de dryga tre år som återstår av hans mandatperiod. För att det ska lyckas måste han tvätta bort den etikett  ”De Rikas president” som nu klistrats på honom.

Macron måste byta ut sin regering och gå betydligt längre vänsterut. Vilket i sin tur skulle ge högerpartierna en större chans att växa.

 

 

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se