Feministerna och dockbordellen i Helsingfors

  • Onsdag 28 Nov 2018 2018-11-28
E-post 487

I förra veckan öppnades Finlands första dockbordell i stadsdelen Gamlas i norra Helsingfors. Etablissemanget erbjuder fyra stycken dockor representerande olika ”kvinnotyper”, varav en med motoriserad vagina. Kostnaden för presumtiva kunder har satts till 1000 kronor per timme, meddelar finska Hufvudstadsbladet.

Enligt ”klubbhövdingen”, den ingermanländske Big Brotherstjärnan Antti Kurhinen, som driver stället åt ett ryskt konsortium under ledning av en viss ”Konstantin”, kan kunderna här få sina sexuella önskemål tillfredsställda under förutsättning att kondom används under hela sexakten och att betalning, på sedvanligt vis, erläggs i förskott. Under en timme har så kunden tillgång till en av dockorna, ett privat rum med HD-TV och ett rikligt filmutbud, samt tvättmöjligheter.

Dockorna, som är mycket naturalistiskt gjorda, har tillverkats i Ostasien och består i huvudsak av silikon. Den motoriserade lyxvarianten har köpts in från Japan till ett pris av närmare 50.000 kronor. Kurhinen själv anser att hans etablissemang mycket väl kan göra en social insats i den forna östra rikshalvan:

– Det här är ett bra ställe för den som har komplex, kanske är blyg eller har ett handikapp. Varje person är välkommen hos oss. Alla kan fullfölja sina fantasier. Här får man vara anonym.

Etablissemanget fordrar dessutom strikt nykterhet hos sina besökare och säkerheten garanteras av en muskulös rysk säkerhetsvakt som tidigare varit soldat under Tjetjenienkriget. Dockbordeller är sannerligen inte vanliga på vår jord men finns redan etablerade i bland annat Danmark, Tyskland, Spanien och Japan.

Det här hade naturligtvis varit en absurd och lätt roande liten kuriosarapportering om det inte hade varit för den svenska genusforskningen. I förra veckan uppmärksammades nämligen bordellöppningen av det svenska radioprogrammet Nordegren & Epstein som bjudit in en person vid namn Klara Berglund från Sveriges kvinnolobby.

Hon fordrade att feministiska nätverk nu måste sluta upp för att protestera mot anläggningen. Det handlade inte främst om att förhindra övergrepp mot dockorna, utan om att skydda livs levande finska kvinnor. Enligt Berglund riskerar män som lever ut sina fantasier med dockorna att bli så påverkade av besöket att de kommer att lockas att begå övergrepp mot riktiga kvinnor ute på gator och torg. Dessutom var dockorna alldeles för smala vilket befordrar ett stereotypt kvinnoideal. På en särskild fråga från Thomas Nordegren preciserade Berglund sin inställning att hennes kritik specifikt riktar sig mot dockor. Hon har däremot ingenting att invända mot exempelvis massagestavar eller dildos enär dessa inte ”objektifierar” det motsatta könet, vilket kan låta överraskande.

Det här är ganska vanliga troper som utgår från genusforskningen generellt. Klara Berglund framhävde i radioprogrammet två stycken försanthållanden som aldrig bemöttes av vare sig Nordegren eller den för en gångs skull mycket tystlåtna bisittaren Louise Epstein, nämligen att dockorna är en form av pornografi och att konsumtion av detta leder till ökade sexuella övergrepp mot kvinnor, liksom att prostitution – oavsett om det handlar om människor eller robotar – också leder till sexuella övergrepp.

Dessa två hypoteser har återupprepats så många gånger från genusvetare, feminister och kvinnojourer att de för en vanlig svensk mediekonsument ter sig som helt ovedersägliga fakta. Men är det verkligen så? Vad säger forskningen? Faktum är att vi vet mycket lite om det här – och om vi vet något så är det förmodligen så att varken pornografi eller reglerad prostitution kan knytas till prevalensen av sexuella övergrepp eller våldtäkter i ett samhälle.

Problemet med att studera pornografins påverkan på ett samhälle handlar dock om att forskningen hela tiden landar i något slags variant av Heisenbergs osäkerhetsprincip, nämligen att själva undersökningen som sådan kommer att påverka resultatet. Forskningen måste antingen förlita sig på självrapportering, där folk har en tendens att frisera sina svar eller på studier i laboratoriemiljö som ligger väldigt långt bort från verkligheten. Här finns alltså stora tillförlitlighetsproblem.

Vetenskapsjournalisten Jessica Brown på BBC Future har i varje fall gjort ett ambitiöst försök att ställa samman forskningsläget vad gäller den grundläggande frågan: Är det så att pornografi har förmågan att befordra, normalisera eller sätta i gång beteenden som involverar sexuella övergrepp eller våldtäkter?

Detta är faktiskt något som studerats under närmare 50 år. Berl Kutchinsky, professor i kriminologi vid Köpenhamns universitet gjorde mätningar av prevalensen av sexualbrott i samband med att pornografin avreglerades i Danmark, Sverige och Västtyskland under 1960- och 70-talen. Han slutsats var att inget sådant samband kunde påvisas. Tvärt om kunde man se en liten minskning av sexualförbrytelser under mätperioden, inklusive våldtäkt och övergrepp mot minderåriga.

Men det här är ju en relativt gammal undersökning. Är det inte så att pornografin ändrat karaktär både till form och innehåll under de senaste decennierna? Numera finns den ju tillgänglig via elektroniska medier på ett sätt som inte var möjligt tidigare. Dessutom finns det undersökningar som visar på att porren har blivit allt ”aggressivare” till sitt innehåll. En rapport från 2010 ville slå fast att i en undersökning av 300 filmade porrsekvenser så förekom sexuell aggression i 88 procent av materialet, och där flertalet utövare utgjordes av män, under det att offren var kvinnor.

En metastudie som utfördes 2009 gällande 80 forskningsrapporter i ämnet kunde dock inte påvisa att det förelåg något direkt orsakssamband mellan pornografikonsumtion och sexuellt våld, men att de fåtaliga uppgifter som eventuellt pekade i denna riktning regelmässigt slogs upp väldigt stort av vissa opinionsbildare och politiker på ett sätt som lätt kunde tolkas som om detta samband faktiskt var vetenskapligt klarlagt.

Sexologen Neil Malamuth vid UCLA har utfört ett flertal studier på temat pornografi och sexuellt våld och kommit fram till slutsatsen att män som redan har ett sexuellt aggressivt beteende och som dessutom konsumerade stora mängder så kallad våldspornografi hade en större sannolikhet att begå sexuella övergrepp än andra män. Dock fanns det ingenting som visade att pornografi skulle vara den specifikt utlösande faktorn. I en intervju på BBC som sändes 2013 jämställde han porrkonsumtion med alkoholvanor. Det finns inget inherent i alkoholen som gör den farlig att konsumera, med undantag för en mindre grupp personer som har predispositionen att utveckla missbruk. Samma förhållande kan spåras också vad gäller andra typer av missbruksbeteenden som exempelvis spel- eller sexmissbruk. De flesta kan kontrollera såväl alkohol, som sexuella impulser, men en mindre grupp har inte denna förmåga.

I en studie från 2014 som utfördes vid Max Planckinstitutet i Berlin undersöktes 60 män som fått svara på ingående frågor om sina porrvanor. Försökspersonerna fick dessutom sina hjärnor observerade i realtid samtidigt som de exponerades för pornografiska bilder. Resultatet var att den del av hjärnan som kallas striatum och som är ansvarigt för kroppens belöningssystem var mindre hos storkonsumenterna, men även här handlar det om problemet om hönan och ägget. Är det så att hög konsumtion av porr krymper striatum vilket medför ett krav på allt starkare stimuli, eller är det så att personer som redan har ett mindre striatum redan från början är mer predestinerade att bli storkonsumenter av porrför att överhuvudtaget få igång utsöndringen av dopamin? Forskningen kan ej ge något entydigt svar på detta i nuläget.

Kan det emellertid vara så att pornografi förstärker eller triggar sexistiska attityder hos män gentemot kvinnor, vilket ofta hävdas inom den feministiska miljön? Svaret på den frågan tycks bero på vilken man den handlar om. En stor undersökning från 2013 som utfördes gemensamt av UCLA och Köpenhamns universitet och som involverade 200 danska män i ålderspannet 18 till 30 visade att pornografi kunde generera negativa attityder hos en mindre subkategori av män. Undersökningen föregicks av en kategorisering av männen enligt den så kallade femfaktormodellen (”The Big Five”).

Femfaktorteorin är en psykologisk personlighetsteori vars utgångspunkt är att människors personligheter har urskiljbara, mätbara och universella drag som inte är beroende av kultur eller situation. Teorin laborerar med fem parametrar där personligheten definieras genom olika värden gällande samvetsgrannhet, extroverthet, öppenhet, och så vidare. En av de fem parametrarna handlar om sympatiskhet (på engelska ”agreeableness”) och mäter grader av tillit, osjälviskhet och ömsinthet hos en människa. Vad den dansk-amerikanska undersökningen gav vid handen var att de personer som hade låga värden gällande sympatiskhet också gav uttryck för sexistiska responser i samband med konsumtion av pornografi. Dessa typer av reaktioner var däremot inte mätbara när det handlade om övriga försökspersoner, vilka utgjorde det överväldigande flertalet.

För att säga något sammanfattande av forskningsläget är att det tycks vara så att det kan finnas en viss kausalitet mellan konsumtion av pornografi och sexuellt aggressivt beteende, men att detta gäller individuellt och endast hos en mycket liten grupp män – inget ger däremot vid handen att det skulle handla om ett strukturellt fenomen. Pornografikonsumtion tycks stimulera hjärnans belöningssystem i form av striatum och dopaminreceptorer och kan på så vis jämställas med andra typer av reaktioner på stimuli kan knytas till missbruksbeteende, såsom spelmissbruk, alkoholism, ”compulsive shopping” eller besatthet av sociala medier. De allra flesta män kan dock hantera detta och konsumtionen kan snarast betraktas som något som förgyller tillvaron; men hos en mindre grupp individer kommer det att kunna sättas i samband med ett beteende som kan drabba både den egna personen och människor i hennes omgivning.

Kvinnolobbyn har fel när den antyder att den bisarra dockbordellen skulle ge upphov till en våg av sexuella övergrepp bara för att den existerar. Inställningen att ”pornografi är teorin och våldtäkt är praktiken” har inget stöd i forskningen på en generell nivå. De gärningsmän som begår övergrepp har inte påverkats till detta av pornografi eller några sexrobotar; det handlar här om helt andra och mycket mer komplexa faktorer som genusvetenskapen knappast är förmögen att analysera på egen hand.

 

Erik van der Heeg

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se