Frankrike – Demonstrationerna i Paris öppnar för en bekymmersam utveckling

  • Lördag 24 Nov 2018 2018-11-24
E-post 614

På lördagsförmiddagen utbröt våldsamheten mellan fransk kravallpolis och extremistgrupper på Champs Elysées i centrala Paris. De våldsbenägna grupperna hade tagit sig in bland de tiotusentals fransmän som i en internetbaserad grupp, De gula västarna, engagerat Frankrike i protest mot nya skattehöjningar på drivmedel. Men den verkliga utmaningen för president Emmanuel Macron,mål för protesterna, ligger i den utmaning som sociala medier nu utgör.

Vad som händer följer inga vanliga mallar. Allt har skötts via sociala medier: Facebook, Twitter, Whatsapp och Instagram. Kompletterat med mobiltelefoner. 

Vad vi ser är ett förändrat kommunikationsmönster människor emellan. De gamla vertikala stuprören: från de styrande, via media och ner till allmänheten har brutits i och med sociala media. Inte bara att mängden information via nätsajter, som till exempel ledarsidorna.se ,vuxit oerhört men också att horisontella rörelser vuxit bortom makthavares kontroll. 

#Metoo-rörelsen har varit det mest framgångsrika exemplet. Andra försök som till exempel #jagärhär har förlorat genom vad som uppfattats som en för tydlig anknytning till politiska partier eller en för tydlig identifiering av en ledare till rörelsen. Vad de alla ändå har gemensamt är att de initieras bortom klassiska strukturer.

De gula västarna har uppstått spontant och spridit sig rekordsnabbt runt om i Frankrike via nätet. Såväl fack som politiska partier har hållit sig i bakgrunden för att inte störa kraftmätningen mellan demonstranterna och regeringen.

Det var den nya dieselskatten, som ska införas från och med årsskiftet, som blev droppen som fick bägaren att rinna över för stora grupper ekonomiskt trängda fransmän. Människor som behöver bilen för att ta sig till arbetet i ett Frankrike med dåligt utbyggd kollektivtrafik. Det handlar om såväl stora förortsområden som ren landsort. Och protesten har vuxit tikk att omfatta vad man anser är ett ständigt höjt skattetryck utan att medborgaren kan se att det omsätts i bättre service eller social trygghet. President Emmanuel har vidhållit  att den ökade skatten är ett led i arbetet för bättre miljö men han får till svar från De gula västarna att först måste människor få möjlighet att klara hyran och maten innan regeringen kan ålägga låginkomsttagare ytterligare skatter. 

Trots att inrikesministeriet och säkerhetspolisen har avsatt massiva resurser för att kartlägga de protesterande så är det uppenbart att De gula västarna för en katt- och råttalek. För första gången har Emmanuel Macron tappat initiativet, det ligger nu i händerna på de protesterande och presidenten och hans regering kan bara försöka följa, hota och ta till massiva våldsåtgärder.

Det är en ny sorts gerillakrigföring där uppställning i klassiska regementen har föga chans i en terräng de inte kan kontrollera  och där motståndaren snabbt kan byta taktik och slagfält.

Många är de säkerhetstjänster utanför Frankrike som nu följer den franska utvecklingen med stort intresse. Hur kan en klassiskt uppbyggd  polis och underrättelsetjänst kontrollera och hämma en folklig protest som inte har en klart definierad ledning eller politisk inriktning? Allt talar för att vad som händer i Frankrike nu kan är början på en helt ny utmaning för de styrande.

Fransk media har haft nära nog lika svårt som politiker och poliser att greppa  De gula Västarna. Under veckan har de sökt finna ledare, de har räknat antalet demonstranter för att se om luften gått ur rörelsen. De har ofta okritiskt återgivit den franske inrikesministerns Christophe Castaner hårda fördömanden. Castaner har gång på gång försökt lägga skulden för olyckor och skadade personer på demonstranterna för att vända allmänheten mot dem. Han har till och med fördömt deras aktioner med motiveringen att han tvingas använda polisstyrkor som annars skulle kunnat ägna sig åt terroristbekämpning. Men varje gång media försöker intervjua de protesterande så märker de att de trots upprepade försök inte kan klassa dem i en politisk riktning .

Franska demonstrationer brukar organiseras av något av de tre  konkurrerande fackförbunden som tillsammans inte organiserar mer än runt tio procent av de yrkesverksamma. Välorganiserade manifestationer som följer en i förväg bestämd väg framtagen i samråd med polisen.

Så gott som alltid tar s k  ”casseurs”,  våldsbejakande ligister, tillfället i akt för att till exempel skada butiker eller tända eld på bilar längs demonstrationsvägen. Det är vad som händer i Paris idag och regeringen försöker lägga skulden till våldet på fredliga demonstranter för att misskreditera dem. 

 För en vecka sedan var 280 000  missnöjda som tog på sig vanliga gula reflexvästar för att protestera mot nya skattehöjningar på diesel och bensin. De blockerade in och utfarter vid oljedepåer eller filtrerade trafiken vid  rondeller och motorvägsinfarter. Franska opinionsmätningar visade att de hade 80 procent av sina landsmännen med sig.

Idag är det betydligt färre som deltar aktivt protesterna i Paris eller  i landsorten. 

Men allt talar för att Macron som ska ”tala till folket” på tisdag nu har en djupt bekymmersam period framför sig. I Frankrike är allt uppbyggt gentemot centralorten Paris: järnvägar, motorvägar och ett traditionellt centralstyre via prefekturer kontrollerade via Paris.

Sociala medier är fransmännens nya redskap gentemot en alltjämt arrogant maktkoncentration i Paris.

 

Chris Forsne

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se