Liberalerna till 82 procent ett borgerligt parti. Centerpartiet till en tredjedel socialistiskt

  • Torsdag 22 Nov 2018 2018-11-22
E-post 554

Klockan nio träffar Centerpartiets partiledare Annie Lööf talman Andreas Norlén för att rapportera om sina sonderingar. Hon har sagt sig vilja hålla ihop Alliansen och att söka stöd över blockgränsen. Dessutom att hon vill börja med sakpolitiska samtal. Men att hon skall förhandla åt Ulf Kristersson är en märklig uttolkning av uppdraget, lika märkligt är förfaringssättet då vare sig Centerpartiets eller Liberalernas väljare hyser några varmare känslor för Socialdemokraterna och  Miljöpartiet. 

Enligt Aftonbladets källor har Annie Lööf, under veckan som gått sedan hon fick sonderingsuppdraget, ägnat betydligt mer tid åt att möta företrädare för S och MP än till att prata med övriga partiledare inom Alliansen. Enligt uppgiftslämnarna finns en rad avgörande låsningar mellan partierna, frågor som Lööf måste lösa upp för att lyckas.

Det handlar framför allt om under vilka förutsättningar som samtalen förs. Källor menar att det inte går att diskutera sakpolitik på djupet förrän styrkepositionerna i samtalen är utredda. En av Socialdemokraternas mest erfarna förhandlare, infrastrukturminister Tomas Eneroth, med bakgrund som facklig företrädare och gruppledare i riksdagen, var inne på samma spår på tisdagen.

I grunden kvarstår problemen om vem som ska regera med vem. Och i ännu större grad för Liberalerna än för Centerpartiet.

Novus undersökning från augusti, om väljarnas andrahandsval inför valet 2018, talar sitt mycket tydliga språk. Liberalerna är ett till 82 procent borgerligt parti – endast 14 procent av Liberalernas väljare hade Socialdemokraterna, Vänsterpartiet eller Miljöpartiet som andrahandsalternativ. Räknas Sverigedemokrarna in i det borgerliga blocket är siffran 85 procent till borgerlig favör. Ändå driver partiledaren Jan Björklund tesen att ett samarbete med Socialdemokraterna är något som är värt att testa då han röstat nej till väljarnas preferens Ulf Kristersson som statsminister. Endast två procent av Liberalernas väljare sneglade på Miljöpartiet, den tänkta regeringspartnern.

Centerpartiet är ett markant mer socialistiskt alternativ. 66 procent av dess väljare har borgerliga sympatier om Sverigedemokraterna räknas in i underlaget (en procent) medan en dryg tredjedel hyser socialistiska sympatier under den borgerliga ytan. Det är därmed naturligare för Annie Lööf att ge avkall på borgerliga frihetsideal än det är för Jan Björklund. Trots att Centerpartiets politik befinner sig i många avseenden längre ut till höger än Liberalernas.

Talmannens tillvägagångssätt ter sig dessutom alltmer märkligt. Norlén har endast kallat Annie Lööf till samtal klockan 09:00 i talmanskorridoren. Vilken bild hon ger kommer vara avgörande för Norléns beslut att ge en förlängning av sonderingsuppdraget. Han får endast ena sidan av berättelsen – de som Annie Lööf haft samtal med kan mycket väl ha en diametralt motsatt uppfattning om förutstättningarna för framgång än hon själv. Det kan inte uteslutas att Norlén förlänger Lööfs uppdrag på ett beslutsunderlag som saknar avgörande information. Som hur Miljöpartiet och Socialdemokraterna bedömer att en eller flera veckors ytterligare kak-ätande under Centerpartiets ledning kan leda till.

Centerpartiets självpåtagna roll är desto märkligare då Annie Lööf vid ett flertal tillfällen gjort klart att hon sonderar för en Alliansregering med Ulf Kristersson som statsminister. Givet styrkepostionerna och mandaten har Lööf ett mycket svagt, obefintligt, mandat att förhandla för Ulf Kristerssons räkning. Moderaterna är nämligen ett till 93 procent borgerligt parti där endast en procent hade Miljöpartiet som andrahandsval.

En vecka till med sonderingar inramade med kaffe och kakor ökar pressen på kommuner, landsting, regioner, polis och försvar. Utan klara besked ökar besparingskraven inom samtliga avgörande samhällsfunktioner som bär upp samhällskontraktet.

Men en vecka till innebär att det avgörande datum för att de små partierna skall orka med en extra valrörelse kommer närmare. Genomförs den fjärde och avgörande voteringen, som utlöser extravalet, senare än den 26 februari så kan det extra valet till riksdagen sammanfalla med valet till Europaparlamentet och därmed rädda framför allt Liberalernas, Kristdemokraternas, Miljöpartiets och även i viss mån Moderaternas och Vänsterpartiets ekonomier.

De tre minsta partierna har helt enkelt inte resurser för en andra valrörelse under våren.

 

Extramaterial: Novus rapport “Partiernas sympatikapital, riksdagsvalet 2018”

 

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se