Markus Allard: Riksdagspartierna är inte anpassade för dagens politiska logik

Markus Allard. Foto: Eget
  • Torsdag 8 Nov 2018 2018-11-08
E-post 350

Om en konstnär och en ingenjör ställs inför Leonardo Da Vincis skisser på flygmaskiner kommer de troligtvis att betrakta verket på vitt skilda sätt. Kostnären kommer beundra flygmaskinen utifrån ett estetiskt och kostnärligt perspektiv, ett vackert verk. Ingenjören kommer troligtvis att se på den utifrån ett annat syfte, kan den här ens lyfta?

Ingenjören är bunden av den fysiska verklighetens lagar. Vissa former är bättre anpassade för vissa klimat. Därför ser flygplan ut som de gör eftersom syftet är att de ska kunna flyga. 

Detta gäller inte enbart flygplan, även partier är bundna av den terräng de opererar i. 

Riksdagspartierna har alla, i likhet med flygplan, sinsemellan ganska liknande former. Organisationerna har formats av det som länge varit normalläget i svensk politik. Detta normalläge har karaktäriserats av stabil ekonomi, existerande reformutrymme och cykler där vart fjärde år inneburet ett intensivt valrörelseår för att därefter följas av tre års vila, återhämtning och lugn.

Detta, relativt förutsägbara, politiska klimat har möjliggjort för partiernas utveckling, från massiva folkrörelsepartier till dagens centraliserade politikernästen med högavlöande staber. 

Incitamenten för att skaffa fler medlemmar är små, istället förespråkas passivt medlemskap, desto färre aktiva desto mindre konkurrens om de politiska posterna. Kraven på medlemskapet är noll. Valkampanjer kan någon annan bedriva för de skattemedel som partierna fattat beslut om att de ska erhålla. Ska en uppgift utföras delegeras den inte till ideellt övertygade fotsoldater med interndemokratisk makt, snarare förläggs den till konsulter, tidningsbud eller egna sekreterare som kräver lön för mödan. Efter den jobbiga valperioden kan partiet slicka sina sår i tre år.    

Två månader efter valet går talmansrundorna fortfarande varma i riksdagen. 

Hur mycket talar egentligen för att det normalläge vi är vana vid ska upprätthållas? Antingen leder denna talmansrunda till ännu en talmansrunda, eller så formeras en svag regering på instabil och impopulär grund, eller så går vi mot omval och vad händer egentligen efter det? Om det svenska politiska systemet får en ny typ av normalläge, hur kommer dagens partiorganisationer att påverkas och hur kommer de i sin tur att påverka normalläget? 

Organisationsformen spelar roll, en avgörande roll. Dels för hur väl partiet kan prestera i valen, men organisationen är också avgörande för partiets kapacitet att bedriva politik i praktiken, att överhuvudtaget kunna regera. 

Att organisationens förmåga spelar roll syntes inte minst i valspurten då främst S kunde mobilisera det lilla som finns kvar av systerorganisationerna till direkta möten med väljare.

Att partiorganisationens förmåga är avgörande för hur väl man kan bedriva valrörelse innebär även att den är avgörande för partiets finansiella förutsättningar. Detta blir än mer viktigt utifrån den rådande centraliserade partimodellen. En stor del av de kommunala partistöden stannar inte hos de kommunala partiföreningarna, de centraliseras via partiapparaten. Eftersom partierna till största del drivs av lön idag, snarare än av ideellt engagemang, är dessa partistöd extremt viktiga för att maskineriet ska fungera. Detta gäller vissa partier mer än andra.

Organisationsformerna är också avgörande för partiets förmåga att bedriva politik i praktiken. Att partiet får röster i en beslutande församling garanterar inte att det blir politiska resultat i slutändan, det är avhängningt den mänskliga faktorn. Partiet måste ha manskap nog att kunna driva sin politik i nämnder och fullmäktige speciellt om en valrörelse ska bedrivas samtidigt. Vidare krävs lokal närvaro för att partiet ska kunna ta del av de kommunala känslespröt som ligger till grund för utformningen av adekvat helhetsanalys och politisk strategi utifrån det faktiska politiska klimat som råder. Saknar du örat mot marken kommer du ha svårare att representera väljarna. 

Även här har normalläget förändras. Det fanns en tid i det här landet då flera av de etablerade partierna hade representation i nästan samtliga av Sveriges kommuner. Socialdemokratins närvaro täckte de politiska insitutionerna från lägsta till högsta nivå, från driftnämnden i den minsta kommunen upp till regeringsnivån i huvudstaden. Detta är inte längre fallet. 

I många kommuner regerar nu lokalpartier som besegrat riksdagspartierna kommunalt, trots att de sistnämnda i flera fall har flertalet miljoner i valpotten och extrem mediaexponering. Lokalpartierna nyttjar en annan form av organisationsmodell och tycks mer intresserade av att representera väljarna.

Således har riksdagspartierna börjat tappa kommunala partistöd samt kommunala känslespröt. Vad är receptet för att ta tillbaka makten i dessa kommuner, tvinga stockholmskonsulter att campa i Norrlands inland, beväpnade med envägskommunikation om att BB faktiskt inte är så viktigt? 

Att bedriva valrörelse är en smärtsam process för dagens partier. De är byggda för kortdistanslopp, korta intenvisa perioder följda av lång vila, inte maratonlöpning i form av återkommande omval och instabilitet. Om det blir omval lär partierna hoppas att det organiseras i samband med det stundade EU-valet för att spara de enorma mängder energi och miljonbelopp som de spenderar under dessa intensiva perioder. 

Man går ut i krig med den armé man har, inte den armé man önskar att man hade. Utifrån hur partiernas organisationer är strukturerade, vad kan vi vänta oss för åtgärder för att möta ett förändrat normalläge?

Under valrörelsen behandlades alltifrån partiledarens ordval, tonläge och färg på slipsen till partiernas skrivningar i principprogrammen. Ytligt och enkelt. Men vad vet vi egentligen om  partiorganisationernas förmågor att kunna bedriva politik i praktiken och varför intresserar sig inte media och dess ”politiska experter” för det här? Kan det vara av liknande anledning som konstnären inte intresserar sig för huruvida Da Vincis flygmaskin kan flyga eller inte?

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se