Regeringsbildningen – Första steget mot en ny politisk verklighet

© Kjell Nilsson Mäki i samarbete med Ledarsidorna.se®
  • Torsdag 15 Nov 2018 2018-11-15
E-post 974

Hittills har Annie Lööf sagt nej till både Löfven och Kristersson. Oavsett vad Centerpartiets ordförande Annie Lööf och Liberalernas motsvarande Jan Björklund påstår är Alliansen spräckt mitt itu och de val som återstår för Centerpartiledaren är att samarbeta med Socialdemokraterna i någon form eller att förbereda sig för extraval. Det är Centerpartiet som idag har nyckeln till vilken regering det blir under mandatperioden 2018-2022 om inte ett extraval genomförs.

Med Centerpartiets stöd har det rödgröna blocket, som i sådana fall skulle kallas det rödrödgröngröna blocket 175 av riksdagens mandat vilket bildar majoritet.

Men att Alliansen är död är de flesta väljare eniga om, även om inte Alliansens partiledare är det. Å andra sidan är det ganska sällan partierna i allmänhet och partiledningarna i synnerhet går i takt med väljarna. Sist Alliansen gick i takt med väljarkåren var 2006, valvinsten 2010 var egentligen en bitter förlust beroende på just att Alliansen inte förmådde upprepa det som kvartetten Mikael Odenberg – Sven-Otto Littorin – Ulrika Schenström – Anders Borg lyckades åstadkomma under Bo Lundgrens ledning.

Det är en missuppfattning att det var Fredrik Reinfeldt som ledde processen. Reinfeldt och Per Schlingmann kom in i ett senare skede och Reinfeldt begrep aldrig i grunden vad förnyelsen som resulterade i ”Nya Moderaterna” vilade på. Det var därför Alliansen i praktiken gick till val 2010 med i grunden 2006 års valmanifest. En effekt av det blev de ständigt återkommande jobbskatteavdragen som blev mer och mer fantasilösa. Mandatperioden 2010-2014 regerade Reinfeldt i minoritet med stöd av främst Miljöpartiet som pressade fram överenskommelsen om migrationspoltiiken 2011. Resten är historia.

 Jan Björklund menar nu att en högersvans nu förföljer honom med hat och hot. Enligt partiet har hets och hot kommit via sociala medier, mejl och brev. Men Liberalerna vill inte svara på om man polisanmält något av hoten. Inte heller är begreppen definierade – om missnöje eller kritik med Björklund är att hata honom.

Även Annie Lööf har varit ett mål för hat och hot.

– Centerpartiet och Annie Lööf har under lång tid markerat mot de växande populistiska och främlingsfientliga krafterna, så vi har också under lång tid mött mycket hat från dessa grupper, säger Hannes Hervieu, pressekreterare hos Annie Lööf till Dagens Nyheter.

Även om inte Säkerhetspolisen någonsin har kommenterat enskilda ärenden eller hotbilder eller kommer kommentera dessa är det en rimlig slutsats att båda partiledarna ändå har dragit på sig en stark vrede. Det finns dock goda skäl att kritisera Jan Björklund för hans uttalanden som är alltför svepande och oprecisa. Björklund själv bör vara medveten om att många av de som röstade på Liberalerna känner sig lurade på en Alliansregering i väsentligt högre utsträckning än vad motsvarande Centerpartistiska väljare gör.

Liberalerna ska inte bli överraskade om de vid de kommande opinionsundersökningarna kryper långt under tre procent eftersom 44 procent av Liberalernas väljarstöd hade moderaterna som närmaste alternativ. Sviker en partiledare nästan hälften av sina väljare och sannolikt medlemmar blir reaktionerna kraftiga. För dessa 44 procent är Liberalernas ställningstagande ett svek. Och de som påtalar detta bör inte klassificeras som vare sig hatare eller hotare. Med sin självpåtagna offerkofta, efter ett beslut som sviker nästan hälften av hans väljare, kan det inte uteslutas att Liberalernas och Jan Björklunds dagar i Sveriges politiska historia är räknade. Jan Björklunds ambition var att gå historien som minst lika snäll som Bengt Westerberg enligt säkra källor i Liberalerna. Björklund riskerar dock att skriva in sig i historieböckerna på ett helt annat sätt nu. Som liberalernas siste partiledare när de ännu satt i riksdagen.

Det finns inga hållbara skäl att känna sympati för Liberalerna om, vilket är sannolikt, de parkerar sig permanent i intervallet med mellan 2,5-3,5 procents opinionsstöd. Jan Björklund och partisekreteraren Maria Arnholm är de som bär ett personligt ansvar för att ha parkerat partiet i denna ficka.

Arnholm beskrivs av liberaler med elak tunga som egentligen en socialdemokrat men som gillar Nato och friskolor.

Centerpartiet ligger till skillnad från Liberalerna i allt väsentligt bättre till av de partier som kan sägas nu ha svikit Alliansen. Dels för att antipatin mot Sverigedemokraterna är större än viljan att bilda en Alliansregering, dels för att partiet har likvida medel i tillräcklig omfattning för att klara av en extra valrörelse. En position som Centerpartiet delar med Socialdemokraterna och Sverigedemokmraterna. Socialdemokraterna kan räkna med ännu en valrörelse räkna med LO:s finansiella och personella resurser och Sverigedemokraterna har redan budgeterat för ett extraval samtidigt som de dels får ett större partistöd än tidigare samt att det blev pengar över i många av kommunerna som nu kan reinvesteras i ytterligare en valrörelse.

Liberalerna kan med en sannolikhet gränsande till visshet räkna med att åka ur riksdagen då ena halvan kommer gå till Nya Moderaterna och den andra halvan av det återstående dödsboet splittras upp mellan Centerpartiet och Socialdemokraterna om ett extraval hålls under våren 2019. Jan Björklunds manövrerande har skadat Liberalerna dödligt. Enda möjligheten för Liberalerna att överleva är att inget extraval genomförs innan 2022. Partikassan är dessutom i praktiken tom.

Hur detta slutar går inte att förutse. Det rimligaste omedelbara scenariot är att om det går så långt som en fjärde, och avgörande, votering kan det inte uteslutas att såväl Centerpartiet som Liberalerna till slut viker sig och lägger ner sina röster för att lägga sig så nära valresultatet som möjligt i respekt för väljarkåren. Om Sverigedemokraterna räknas in i det borgerliga blocket blev valresultatet entydigt, 204 – 145.

Men. Efter nästa val kommer det politiska landskapet ha påbörjat sin transformering till något nytt. Med tre poler – ett konservativt block, ett liberalt block och ett rent vänsterblock.

Och hur dynamiken i denna nya verklighet i sin tur kommer utvecklas kommer blir en helt annan historia.

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se