Staffanstorp får mer moderatpolitik med nytt samarbete

  • Onsdag 14 Nov 2018 2018-11-14
E-post 1856

I måndags, samma dag som Ulf Kristersson formellt meddelade att han söker stöd för att bilda en minoritetsregering tillsammans med KD, meddelade Kristerssons partikamrat Christian Sonesson, kommunstyrelsens ordförande i Staffanstorp, att M och SD inleder ett samarbete i kommunen. Partierna har enats om en gemensam politisk inriktning för den kommande mandatperioden för Staffanstorps kommun och presenterar ett gemensamt handlingsprogram. Moderaterna har starkt stöd i Staffanstorp – hela 43 procent av rösterna tillföll dem. Tillsammans med Sverigedemokraternas 11 procent äger de en majoritet som borgar för stabilitet den kommande mandatperioden.

Beskedet har väckt stor uppmärksamhet: att Sonesson söker samarbete med SD trots att han inte är nödd och tvungen tycks vara obegripligt för majoriteten av landets politiska kommentatorer och ledarskribenter. Varför väljer M att samarbeta med SD när Alliansen tillsammans skulle kunna få majoritet? Svaret är enkelt. M i Staffanstorp gör den helt rimliga bedömningen att de får igenom mer moderat politik i ett samarbete med SD än i ett Allianssamarbete. Detta har blivit tydligt under den mandatperiod som ligger bakom oss. Sonesson skriver om beslutet på sin Facebook: ”Under de senaste fyra åren har likheterna mellan dessa båda partier blivit tydliga i omröstningar i kommunfullmäktige”.

Liksom på riksplanet har det också gnisslat betänkligt mellan Allianspartierna i Staffanstorp de senaste fyra åren. I augusti meddelade Liberalerna och Centern i Staffanstorp att de öppnade upp för att styra med Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Bakgrunden var att M uppgett att de inte stängde dörren för ett eventuellt samarbete med SD. Allianssamarbetet i Staffanstorp var alltså på upphällningen redan innan valet. Då är det naturligt att M söker sig andra samarbetspartners. Skilsmässor är alltid tråkiga, men ibland helt nödvändiga.

Vilken politik kommer då att föras i Staffanstorp de kommande fyra åren? Det gemensamma handlingsprogram som M och SD enats om går att läsa i sin helhet här. Programmet ger uttryck för en klassisk borgerlig politik som värnar individens frihet och lika rättigheter, prioriterar trygghetsfrågor och försvarar det sekulära samhället. Man betonar vikten av arbetsro i skolan och en trygg ålderdom. Konkreta förslag är att öka polisnärvaron i kommunen, med hjälp av kommunala poliser om möjligt, sätta upp fler övervakningskameror i särskilt utsatta områden samt att införa lokalt tiggeriförbud om juridiska möjligheter till detta finns. En ansvarsfull ekonomisk politik ska föras, vilket bland annat innebär att boende till nyanlända ska ordnas på ett ekonomiskt försvarbart sätt. Alla invånare ska behandlas lika. Därför medges ingen förtur för nyanlända i bostadsköer eller liknande. Vidare vill man införa integrationsplikt för nyanlända. Den som uppbär ekonomiskt stöd från det allmänna, men som samtidigt är arbetsför, ska delta i antingen studier eller arbetsmarknadsinsatser.

Den punkt i handlingsprogrammet som väckt mest uppmärksamhet är deklarationen att inga kulturella särkrav ska förekomma i kommunens verksamhet, som exempelvis skilda badtider. Kommunens verksamhet ska också vara fri från religiösa uttryck, som t ex ritualslaktat kött. Min bedömning är att båda ställningstagandena – avståndstagandet från kulturella särkrav samt frihet från religiösa uttryck i kommunal verksamhet – är rimliga, för att inte säga nödvändiga. Sverige är idag ett mångkulturellt land. Det innebär att människor som lever här har en mängd olika kulturella och religiösa föreställningar. Det är omöjligt att tillfredsställa alla de krav som härrör ur dessa diversifierade föreställningar.

Vi bör sträva efter att skapa ett samhälle där vi kan leva tillsammans, respektera varandra och enas kring några grundläggande värderingar. Vi bör göra allt vi kan för att undvika framväxten av parallella moraliska universa, enklaver där grupper lever efter andra normer och värderingar än majoritetssamhället. Ur det perspektivet är det diskuterade förslaget nödvändigt, inte bara i Staffanstorp utan i hela landet.

 

Ann Heberlein

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se