USA: En blå våg som kom av sig

  • Onsdag 7 Nov 2018 2018-11-07
E-post 680

Det amerikanska mellanårsvalet är nu avslutat och man kan konstatera att Demokraterna har tagit tillbaka kontrollen över kongressens ”andra kammare”, representanthuset och fått en majoritet bland dess 435 ledamöter. Men man kan också konstatera att den ”blå våg” (blått är demokraternas partifärg, rött är republikanernas) som förutskickades av såväl demokratiska politiker och opinionsbildare som de kraftigt Trumpfientliga medierna i USA och i vårt land, faktiskt inte materialiserades. Oppositionspartiet gick alltså fram i ett mellanårsval – detta är ingen revolution på något sätt, utan snarast ett gängse utfall. Både Clinton och Obama råkade ut för betydligt större bakslag vid mellanårsvalen 1994, respektive 2010.

Skälet till den ”blå vågens” uteblivande var delvis ett högt valdeltagande (en uppgång från 86 till 114 miljoner röstande). Traditionellt brukar det anses att ett högt valdeltagande gynnar demokraterna, men denna gång lyckades även Republikanerna få ut sina väljare, framför allt i nyckelstater där utfallet tycktes stå och väga. Framför allt tycks det ha gått bra i delstater där president Trump bemödade sig om att själv delta i kampanjarbetet för sina republikanska kandidater.

Republikanerna gick till och med fram i valet till kongressens ”första kammare”, den 100 man starka senaten, med ett antal platser. Att det parti som innehar presidentposten också vinner platser i senaten under ett mellanårsval har bara inträffat fem gånger sedan första världskriget och ger ett visst fog åt president Trumps trotsiga tweet på valnatten om att valet varit ”a tremendous success”.

Segern i representanthuset ger emellertid Demokraterna en starkare position för att stoppa kommande lagförslag från president Trumps sida. Det handlar här om federala symbolfrågor, som finansieringen av den så beramade mur mot Mexiko, som Trump vill resa upp för att stoppa illegal invandring, liksom de stora skattesänkningar för den arbetande medelklassen som förutskickats från Vita Huset och som Demokraterna har motsatt sig.

Vad gäller konkret politik verkar det inte komma något nytt från den nya Demokratiska majoritetens sida. Vad den blivande talmannen, Nancy Pelosi, givit vid handen är att omfattande undersökningar skall dras igång vad gäller Trump och hans medarbetare, framför allt vad gäller presidentens ännu icke offentliggjorda deklarationer. Man har nu också möjlighet att bekläda ordförandeskapen i diverse kongressutskott.

I senaten är det dock helt andra bollar som gäller. Det var en tredjedel av senatsplatserna som stod på spel i gårdagens val och turligt nog för Republikanerna utgjordes de flesta av platser där det redan satt en demokrat. Republikanerna hade alltså inget att förlora och allt att vinna. Och vann gjorde man i delstater som Indiana, Missouri och North Dakota där de demokratiska senatorerna fick se sig besegrade. Det handlade här om stater som Trump vann i presidentvalet 2016, men där en eller flera senatorer var demokrater.

Betydelsen av ett ökat stöd i senaten betyder att Trump kommer att ha lättare att få igenom utnämningar till domstolar och kabinett om han nu skulle välja att nominera kandidater som av någon anledning skulle uppfattas som kontroversiella av de politiska motståndarna. Dessutom står det nu definitivt klart att de verklighetsfrämmande förutsägelser om att president Trump skulle kunna ställas inför riksrätt efter valet definitivt kan kastas i papperskorgen.

Eftersom Demokraterna gick fram i representanthuset, men inte så mycket som de hoppades på, har vi en situation där båda partier kan betraktas som både vinnare och förlorare. Därför blir det viktigt för anhängarna att lyfta fram de symboliska faktorer som kan bilda grund för ett ”narrativ” om vart den amerikanska valmanskåren är på väg. Republikanerna kan peka på de symboliskt mycket viktiga resultaten i Texas, respektive Florida. I Texas fick den demokratiske kandidaten Beto O’Rourke, som lyfts fram sitt partis vänsterflygel, liksom av medierna i stort, se sig besegrad av republikanen Ted Cruz. I Florida, var det dessutom val till posten som delstatsguvernör. Här formerade sig valet till ett slags omröstning för eller emot Donald Trump, där republikanerna gick segrande ur striden genom Ron DeSantis, som besegrade den demokratiska vänsterflygelns stora hopp, Andrew Gilligan, som kandiderade på att bli delstatens förste svarte guvernör.

För Demokraterna handlar det mycket om att lyfta fram hur bra det gick för partiet bland Amerikas så kallade ”minoriteter”. Det handlar bland annat om att USA nu har fått sina två första muslimska ledamöter i representanthuset, liksom två ledamöter som betecknar sig som tillhöriga ursprungsbefolkningen. Det handlar dock om segrar i valdistrikt där den demokratiska majoriteten redan är så stark att republikanerna på sina håll inte ens bemödat sig om att ställa upp motkandidater.

Detta val som på många håll framstod som en folkomröstning om Trumps regering, gjorde att många valstrateger höll ögonen på de grupper som kan tänkas påverka utfallet i det presidentval som kommer att äga rum 2020. Intresset gällde inte storstäderna, landsbygden eller de så kallade minoriteterna – där vet man redan hur det kommer att gå.

Fokus låg istället på hur kvinnorna röstade i Amerikas välbeställda förorter, de så kallade ”suburban females”. Ekonomin går mycket bra i USA just nu, vilket borde gynna sittande president, samtidigt som många utspel från Trumps sida, liksom hans personlighet i stort, kan befaras stöta bort just denna kategori. Om Demokraterna lyckades göra stora inbrytningar bland dessa, har man hopp om att kunna vinna nästa presidentval.

Nu gjorde man vissa vinster, men inte i närheten av det jordskred som skulle ha behövts. Kan Donald Trump fortsätta att åtminstone ha ett visst förtroende bland dessa kvinnor pekar det mesta på att Trump kommer att sitta kvar även efter 2020.

 

Erik van der Heeg

 

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se