Vad ska vi med Brå till, egentligen?

  • Onsdag 21 Nov 2018 2018-11-21
E-post 2499

Häromdagen släpptes NTU 2017, alltså den nationella trygghetsundersökning som Brottsförebyggande rådet gjort sedan 2006 för att mäta utsatthet för brott, tillit till polis och rättsväsende, upplevd oro och otrygghet. Det är ingen munter läsning, i år heller, får jag tillägga. Minnesgoda läsare kommer säkert ihåg att jag uppmärksammat NTU-rapporter vid flera olika tillfällen. Vid varje ny NTU-rapport har jag konstaterat att a) utsattheten för brott har ökat samt b) oron och otryggheten har ökat. Årets version uppvisar samma mönster. Framförallt har sexualbrott, personrån, hot och misshandel ökat. Oron för att utsättas för våld och brottslighet har ökat – särskilt markant hos kvinnor. Tryggheten har således minskat.

Efter att ha läst igenom rapporten är det egentligen bara en fråga som gnager i mig: Varför görs de här rapporterna, egentligen? Varför har vi överhuvudtaget en statlig myndighet, Brottsförebyggande rådet, som på uppdrag av regeringen sammanställer brottsstatistik och undersöker medborgarnas upplevda oro och deras utsatthet för brott? Ingen, minst av allt regeringen, tar ju någon som helst notis om de resultat de presenterar. Resultat och resultat, för resten – i en kommentar till den senaste nationella trygghetsundersökningen säger representant för Brå att de inte kan svara på varför den rapporterade utsattheten har ökat – kanske, säger Sofie Ahlin, Brå, beror det på ökad anmälningsbenägenhet, kanske handlar det om en faktisk ökning.

Brå kan alltså inte ens uttala sig om huruvida den ökning som de redovisat i över ett decennium är en faktisk ökning, eller bara ett utslag av ökad anmälningsbenägenhet. Låt säga att vi rent hypotetiskt köper resonemanget när det gäller sexualbrott, vilket är det Ahlin uttalar sig om – men ökningarna i de andra brottskategorierna då, vad beror det på? Är det verkligen rimligt att tänka sig att anmälningsbenägenheten för misshandel och personrån ökat? Det ter sig osannolikt att det finns ett stort mörkertal gällande personrån och misshandel – och om det skett en faktisk ökning i dessa brottskategorier är det rimligt att tänka sig en faktisk ökning också gällande sexualbrotten. Nå. Och dessa ständiga skottlossningar, inte sällan med dödlig utgång – hur ska de förklaras? ”Ökad anmälningsbenägenhet” fungerar illa när det gäller mord. Dessa frågor ställer naturligtvis inte svenska journalister. De sväljer med hull och hår Brå:s svävande förklaringar och spekulerar vilt kring ”#metoo-effekten”. Låt mig då för all del påminna om att utsattheten för sexualbrott, liksom anmälningarna om våldtäkt, har ökat stadigt det senaste decenniet, alltså i åratal innan svensk media började jaga kända män som tafsat och betett sig illa.

Brå är enligt deras egen beskrivning ”en myndighet som verkar för att brottsligheten minskar och tryggheten ökar i samhället”. Låt mig konstatera det uppenbara: Det har Brå misslyckats med. Inte bara det – de tycks helt ignorera sina egna studier och undersökningar. Varken medborgarnas självrapportering eller statistik över anmälningar tycks göra intryck på Brå. Deras uppdragsgivare, regeringen, är inte heller nämnvärt engagerad i de fakta som Brå tar fram och redovisar. Trots att utsattheten för brott ökar, trots att anmälningar om brott når nya svindlande siffror varje år, trots att otryggheten ökar händer ingenting. Absolut ingenting görs för att a) undersöka varför brottsligheten ökar b) föreslå åtgärder för att c) vända utvecklingen.

Situationen är akut. En svensk forskningsstudie visar att nivån för dödligt våld med skjutvapen är mer än dubbelt så hög i Sverige bland män mellan 15 och 29 än jämfört med genomsnittet i andra europeiska länder. Exempelvis är det tio gånger vanligare med dödsskjutningar bland unga män i Sverige än i Tyskland. Enligt OECD anmäls näst flest våldtäkter i världen i Sverige – det handlar naturligtvis delvis om att vi har en av världens strängaste sexualbrottslagar, men länder ändå till eftertanke. När tycker Brå och regeringen att läget är tillräckligt allvarligt för att de ska agera? Jag bävar för svaret.

 

Ann Heberlein

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se