Varför provocerar Jordan B Peterson?

Ann Heberlein. Photo by Wilmarsgard.
  • Lördag 3 Nov 2018 2018-11-03
E-post 4208

Vad är det med Jordan B Peterson som väcker så starka känslor? Den kanadensiske psykologiprofessorns besök i Sverige har genererat otaliga texter, krönikor, intervjuer och reportage, i princip samtliga med en indignerad underton. En del texter är direkt fientligt inställda, som Lisa Magnussons krönika på DN:s ledarsida. Magnusson betecknar Peterson som ”de ofrivilliga oskuldernas viktigaste influens.” En del verkar mest förvirrade, som Skavlan när Peterson besökte hans talkshow förra helgen. Det var uppenbart att Skavlan inte förstod sig på den märkliga och exotiska varelse som tagit plats i en av hans fåtöljer.

Då var bisittaren Annie Lööf enklare att hantera. Hon sade ju exakt det man kan förvänta sig av ett underhållningsprogram i Sveriges television en fredagskväll, nämligen att det inte finns några skillnader mellan män och kvinnor men att män nog ändå är lite ondare än kvinnor. Så ser nämligen den svenska idén om kön ut: Kvinnor och män är exakt likadana. Trots detta förtrycker männen kvinnorna och har mer makt. Det är naturligtvis en absurd uppfattning som inte håller för att granskas. Just därför var Annie Lööf en genial sparringpartner till Peterson. Hon utgör en sällsynt kombination av okunskap och övermod, bergfast övertygad om sin egen förträfflighet och kompetens – så övertygad att hon dödsföraktande viftade bort Petersons vetenskapligt belagda resonemang med att hon inte delade hans ”åsikt”.

Med stigande förvåning har jag tagit del av svensk medias rapportering om Petersons besök. Tonen är upphetsad, anklagande och insinuant. Jag är inte på något sätt någon Petersonexpert, men det jag tagit del av ter sig som rena självklarheter – som hans tolv livsregler, presenterade i boken ”12 livsregler. Ett motgift mot kaos”. Vad kan vara provocerande med uppmaningar som ”behandla dig själv som en person du är ansvarig för att hjälpa” (livsregel 2) eller ”ägna dig åt det som är meningsfullt, inte åt det som är egennyttigt” (regel 7) eller ”förutsätt att den du lyssnar på kanske vet något som du själv inte vet” (regel 9)? Är inte Petersons så kallade livsregler i själva verket ganska sunda värderingar som i grunden handlar om att ta ansvar för sitt eget liv och sina handlingar och att respektera andra? Det är faktiskt obegripligt att en uppmaning att ”bli god vän med människor som vill ditt bästa” (regel 3) föranleder dessa upprörda känslor.

Själv fascineras jag mest av Petersons förmåga att få män, i synnerhet unga män, att läsa, ta del av och diskutera filosofiska och teologiska resonemang – låt vara i en populär version, men ändå. Petersons karakteristiska blandning av konventionell livsvisdom, psykologi, personliga anekdoter, bibliska berättelser och filosofiska resonemang slår an en sträng hos en mycket stor grupp människor som sannolikt inte läser vare sig Kant eller Nietzsche till vardags. På Petersens lista över tio böcker han anser att alla bör läsa finns klassiker som Viktor Frankls Man’s Search för Meaning och Christopher Brownings Ordinary Men – böcker som jag själv haft stort utbyte av.

Frankls bok, Livet måste ha en mening som den heter på svenska, undersöker människans förmåga att hantera och överleva kriser. Frankl skriver med utgångspunkt i sin egen och andras erfarenhet av att överleva koncentrationsläger. Hans slutsats är att förmågan att känna hopp, att tänka sig framtiden bortom nuet, är avgörande för att överleva en svår och djup kris. Christopher Brownings bok, också den översatt till svenska med titeln Helt vanliga män är en fasansfull berättelse om reservpolisbataljon 101 som deltog i massakern av 38.000 polska judar. Browning undersöker vilka motiv som drev de här helt vanliga männen i deras grymma agerande – och han ställer frågan till läsaren om läsaren är säker på vad han eller hon skulle göra i en liknande situation. Skulle du protesterat – eller skulle du deltagit? Det är en fråga som alla bör reflektera över. Vilken kraft har jag att motstå auktoriteter? Hur tydlig är min egen moraliska kompass? Är jag tillräckligt grundad i mina värderingar för att kunna hävda dem i en situation där de prövas?

Det kan rimligtvis inte vara varken Petersons livsregler eller hans boktips som provocerar den svenska offentligheten. Nej, allt handlar naturligtvis om Petersons, i den svenska kontexten, chockerande inställning till kön. Peterson menar helt enkelt att det finns biologiska skillnader mellan könen som leder till att män och kvinnor gör olika typer av val i livet. Hur kan detta vara så provocerande? I vanlig ordning handlar det naturligtvis om en skriande brist på a) kunskap och b) reflektion. I just det här fallet handlar det om att förstå skillnaden mellan disposition och determination. Män och kvinnor är disponerade att välja olika vägar i livet. Fler kvinnor än män väljer exempelvis yrken av vårdande karaktär. Det innebär naturligtvis inte att kvinnor är determinerade – ödesbestämda – att välja just den här typen av arbete. Kvinnor kan naturligtvis också välja att bli ingenjörer eller yrkesmilitärer, om de vill.

Och exakt här har vi knuten: Det faktum att majoriteten av alla män och kvinnor väljer yrke och sysselsättning tämligen könsstereotypt innebär inte att män och kvinnor bör välja utbildning och yrke könsstereotypt. Det har Peterson aldrig påstått. Däremot har han påstått att det inte är fel om en kvinna väljer att bli sjuksköterska och en man blir asfaltläggare. Det står helt enkelt var och en fritt att själv välja hur de vill leva sina liv. Tänk att ett budskap om individens förmåga till och rätt att göra egna, fria val kan vara så provocerande för en ”liberal” som Annie Lööf.

 

Ann Heberlein

 

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se