Brexit: Theresa Mays kamp mot klockan

  • Torsdag 13 Dec 2018 2018-12-13
E-post 155

Det är svårt att inte känna något slags motvillig beundran för Storbritanniens premiärminister Theresa May. I går natt lyckades hon med tämligen robusta siffror avvärja en palatskupp från sina mer hårdföra partikamrater i det brittiska Torypartiet. I ett misstroendevotum i det så kallade ”1922 Committee” som består av partiets ”backbenchers” lyckades hon tillförsäkra sig 200 röster för att stanna i sitt ämbete, med 117 röster emot.

Skälet till dessa konvulsioner är givetvis turerna kring Brexitavtalet, det vill säga de formella villkor som skall gälla angående Storbritanniens utträde ur den Europeiska Unionen. När det gäller sakfrågan kan man lätt se att båda de dominerande partierna i brittisk politik, det vill säga det konservativa Tories och det socialistiska Labour, är djupt delade i sitt allra innersta.

Inom Tories kan man återfinna åtminstone tre positioner. Vi har de hårdföra euroskeptikerna, representerade av politiker som Jacob Rees-Mogg, som är ytterst missnöjda med det utträdesavtal som förhandlats fram mellan regeringen och EU, eftersom de anser att Storbritannien inte tillräckligt tydligt kapar banden med kontinenten. Vi har också en mindre falang inom partiet kring den mer liberale parlamentsledamoten Kenneth Clark, som helst av allt skulle vilja se att landet kvarstår i unionen och att detta lämpligast löses genom en ny folkomröstning, där befolkningen – eventuellt – kommer att rösta för ett Bremain.

Den starkaste gruppen bland parlamentarikerna (om än kanske icke bland partimedlemmarna ute i landet) är gruppen kring premiärminister May, som tycks anse att man måste spela de kort man fick i given och acceptera det avtal som man nu lyckats förhandla fram med Bryssel och de övriga EU-staterna. Här ryms flera ”bremainers”, som egentligen anser att Storbritannien även fortsättningsvis borde tillhöra unionen, men att respekten för utgången i folkomröstningen är så pass tvingande att allt måste göras för att respektera folkviljan: Vox populi, vox Dei, med andra ord.

Läget inom Labourpartiet är inte heller på något sätt okomplicerat. Här vill den största gruppen faktiskt kvarstå inom unionen och pockar oupphörligt på en ny folkomröstning som skulle kunna ge ett ”bättre” resultat. Men här finns också en mindre grupp, företrädesvis inom partiets vänsterflygel, som av hävd alltid varit emot den Europeiska Unionen, med ungefär samma argument som förts fram av Vänsterpartiet och Miljöpartiet i Sverige. Situationen kompliceras därvidlag av att Labours partiledare, Jeremy Corbyn, just kommer ur denna ytterkantsvänster och under många år varit något av en symbol för Europamotståndet inom vänstern.

En stor del av Labours EU-motstånd förespråkar dock numera en Bremainlinje av rent taktiska skäl. Man vill röra till det parlamentariska läget och förhandlingsprocedurerna så pass maximalt som möjligt med syftet att premiärministern tvingas utlysa nyval. Man hoppas i och med detta att kombinationen av Torypartiets splittring och en tillräckligt stor väljartrötthet med regeringspartiet skall kunna föra fram Corbyn till premiärministerposten.

Genom sin hyfsat stora seger i ”The 1922 Committee” har dock det omedelbara hotet om ett nyval kunnat avvärjas. Theresa May vann stöd för sin sak bland många stängselsittare i partiet genom att lova att träda tillbaka inför nästa ordinarie parlamentsval, som senast måste utlysas till 2022. Men detta innebär förvisso ingen lösning på turerna kring Brexitavtalet med EU.

Proceduren för hur britterna skall lämna unionen kan ses som en trestegsraket. Det första steget var att den brittiska regeringen fick uppdraget att sätta igång hela processen, vilket redan klarats av genom en omröstning i parlamentet. Därvidlag bekräftade de folkvalda att de ämnade följa folkomröstningens resultat. Steg två handlade om att komma fram till ett avtal med Bryssel och övriga EU-stater om villkor och tidsplan för det brittiska lösgörandet. Detta har man gjort. Det finns ett avtal.

Det sista steget handlar om att det brittiska parlamentet nu måste ratificera avtalet så att det kan träda i kraft. Detta är som läget ser ut idag inte möjligt. Theresa May drog tillbaka sin hemställan om omröstning för två dagar sedan, och har skjutit upp allt på obestämd tid. Så som det politiska läget ser ut idag hade avtalet röstats ned av missnöjda parlamentariker inom så gott som samtliga partier.

Så vad händer nu? Theresa May skall nu bege sig ut på en Europaturné (hon har redan börjat) för att få till stånd ytterligare eftergifter från de övriga europeiska länderna i syfte att sockra anrättningen så pass att de hårdföra ”brexitörerna” inom hennes eget parti förhoppningsvis kan vinnas över. Lyckas inte detta klämtar klockorna definitivt klockan 24.00, den 29 mars 2019. Om det brittiska parlamentet inte har kunnat ratificera ett avtal innan dess så inträder ”the hard Brexit”, då kapas nämligen formellt samtliga avtal som ingåtts mellan det Förenade Konungariket och den Europeiska Unionen och de två entiteterna kommer i ett slag stå i samma relation till varandra som förslagsvis Costa Rica och Brunei.

Det är detta som Theresa May vill undvika och hon försöker göra det genom att på ett mycket självuppoffrande sätt placera sig själv på nationens altare. Hon har på ett anmärkningsvärt sätt, likt en gång den romerska senatorn Cincinnatus, kastat sina egna politiska ambitioner överbord och satsar nu allt på att få igenom detta avtal för Storbritanniens skull och i förlängningen också sitt eget partis. När allt det här är över kommer hon att vara mer eller mindre död som politiker – och Storbritannien kommer att gå vidare på okända vägar under andra ledare.

Den brittiska pressen, oavsett politisk hemvist, tävlar nu på ett tämligen mekaniskt vis i att hudflänga Theresa May på alla ledder, men åtminstone jag tycker att hon är värd all aktning.

 

Erik van der Heeg

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se