Faran med islamistisk retorik tydliggörs med frigivningen av de terrordömda

  • Fredag 28 Dec 2018 2018-12-28
E-post 909

Frigivningen av de fyra som dömdes till att planera ett terrorattentat mot Jyllandsposten aktualiserar dels svårigheterna med avradikaliseringsprocesser, dels hur den icke våldspraktiserande islamismen är ett kommunicerande kärl med den våldspraktiserande jihadismen.

Elham Manea, professor vid univeritetet i Zürich, menar att själva kärnan i problemet är islamismens ideologi. Men inte den islamiska våldsamma formen, utan dess icke-våldsamma form. Manea ser islamismen som ett spektrum där den våldsamma formen upptar den yttersta kanten. Unga män vaknade inte bara upp en morgon och bestämde sig för att göra Jihad.

Elham Manea

Elham Manea, professor i islamologi vid universitetet i Zürich, är av dubbla nationaliteter. Jemenitisk och schweizisk.

Manea har specialiserat sig på Mellanöstern och är förespråkare för separation av stat och religion i muslimska länder samt arbetar för uttrycks- och religionsfrihet samt försvaret för civila, mänskliga, kvinnliga och minoritetsrättigheter i MENA-regionen. Hon är också känd som en hård kritiker av ideologier och politik för islamistiska rörelser i sina två former.

Hon är aktuell med sin senaste bok om islamism "Der alltägliche islamismus" samt en rapport om Muslimska Brödraskapet i Europa vilken Ledarsidorna.se och vissa av de som associeras med redaktionen varit behjälplig med att utforma. Såväl rapporten som boken publicerades i mars i år och är för närvarande under översättning till engelska för den engelskspråkiga publiken.

Manea menar att de har indoktrinerats in i en process som utbildar dem till en världsåskådning och en berättelse om offer, och får dem att tro vad de gör är en handling av försvar – och därmed legitim. Inte alla som följer denna ideologi begår terroristhandlingar. Bara få människor gör det. Men det är inte tillräckligt med att endast ha fokus på det våldsbejakande. Vår första prioritet bör vara deras ideologiska och religiösa rötter såväl som de personer som främjar dessa former.

Ideologin har två komponenter, en politisk och en religiös. Det är därför religionen är en del av problemet. Ickevåldsam islamism är inte bara en totalitär politisk ideologi med ett starkt krav på makten; det är även den religiösa tolkningen av islam som legitimerar denna regel och sanktionerar dess praktik. Elham ger ett talande exempel. 

När ISIS började kidnappa Yazidi-kvinnor och sälja dem på slavmarknaderna fanns ingenting att höras från ett slående stort antal framstående religiösa ledare. Självklart fanns det de som sagt mycket tydligt att slaveri var en gammal icke muslimsk praktik och inte borde vara tillåtet inom Islam.

Detta synsätt märks av i hur en av de dömda, Munir Awad, resonerar i intervjun i Expressen.

– Nu i efterhand folk vill ha någon slags erkännande eller avståndstagande. Det finns inget behov av att ta avstånd för att ingenting har hänt. Jag har aldrig varit på brottsplatsen. Jag vet inte vad det handlar om menar Awad.

Eftersom inget brott begåtts, och att Awad aldrig kom så långt som till Jyllandspostens lokaler, finns det ingenting som han behöver distansera sig till. På frågan om hur han förhåller sig till omständigheten att IS och al-Qaida slaktat kristna och andra minoriteter svarar Awad:

– Det får de stå för.

Detta är en återkommande typisk retorik hos icke våldstillämpande islamister. Förminskningen, eller förnekelsen av våld går igen i hela den sfär som kan betecknas vara en del av Muslimska Brödraskapet. Sfären kring studieförbundet Ibn Rushd. 

Tidigare bostadsminister Mehmet Kaplan (MP) i Almedalen uttryckte 2014 att resande stridande till Syrien inte var något att oroa sig för utan var mer att betrakta som frihetskämpar. När Rashid Musa, ordförande för Sveriges unga muslimer, menade att det handlar om engagerade ungdomar som reser till Syrien för att ”hjälpa till” höll Kaplan inte bara med utan gick till steg längre. Jihadister är att jämställa med frihetskämpar och Isis religiösa krig med Finlands försvarskrig mot Sovjet.

Rashid Musa menar i en senare intervju i FOKUS att han är trött på att behöva ta avstånd från våldsdåd men han menar i andra intervjuer att varje sådant krav på en muslimsk företrädare är rasistiskt. Musa har även hävdat att Sverige de facto kolonialiserar förorterna inom ramen för Antirasistakademien. Att Sverige inte skall engagera sig i de utanförskapsområden som domineras av islamister är inte en orimlig tolkning av Musas utsago.

Ett annat exempel på uttalanden som legitimerar våld mot icke-muslimer är Salahuddin Barakat, Imam i Malmö. Barakat menar i en intervju med DN:s Niklas Orrenius att straffet för att lämna islam enligt klassisk muslimsk rättslära är döden och om detta råder ingen tvekan. 

Munir Awad kommer nu, med en sannolikhet gränsande till visshet, återvända till den svenska delen av Muslimska Brödraskapet. Hans familj, kanske främst hans svärmor Helene Benouda (Hummasten) är tidigare ordförande för just Ibn Rushd. Ett studieförbund som under många år tillsammans med Sveriges Unga Muslimer, SUM, och Islamiska Förbundet i Sverige, IFiS, bjudit in hat- och jihadpredikanter till olika tillställningar. Både i IFiS regi och i det mer kända årliga konventet Muslimska Familjedagarna.

Det är till denna miljö som Munir Awad nu återvänder idag. En miljö som kunnat byggas upp under lång tid med skattefinansierat stöd där Ibn Rushd även fått skattemedel för att bedriva ”Dawa”, eller missionsarbete av Folkbildningsrådet.

Sannolikheten att Awad skulle ha en mindre radikal uppfattning om islamism eller att han skulle börja distansera sig från våldspraktiserande islamism bör betecknas som minimal så länge den icke våldspraktiserande miljön inte inte tydligt blir en del av kampen mot jihadism och islmamism. 

Uttalande från Barakat, Musa med flera leder inte i den senare riktningen utan tvärtom – med en raffinerad retorik stakar ut vägen för fortsatt legitimering av våld riktat mot sin omvärld. Exakt det som professor Elham Manea varnar för.

 

 

Redaktörens kommentar:

Under 2019 planeras ytterligare utvidgning av samarbetet med såväl professor Elham Manea som med den arabiska tankesmedjan APEMA baserad i Paris av lätt insedda skäl. Redan under första kvartalet kommer Ledarsidorna.se delta i flera rundabordssamtal med europeiska politiker och arabiska journalister i exil. Journalister som tvingats gå i exil för sin rapporterings skull.

Ledarsidorna.se har bland annat varit den enda svenska medieplattform som rapporterat om hur den Palestinska myndigheten, PA,  infört bland arabvärldens mest repressiva medielagar. PA erhåller trots detta den svenska regeringens politiska och ekonomiska stöd samtidigt som svensk media låter detta passera obemärkt.

Det är ni läsare som gör detta möjligt genom prenumerationer eller det gamla vanliga:

SWISH: 070-612 53 93
BANK: 4732 00 10832 (Nordea)

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se