Frankrikes gula västar – en reaktion på väljarförakt

© Kjell Nilsson Mäki i samarbete med Ledarsidorna.se®
  • Måndag 3 Dec 2018 2018-12-03
E-post 1414

”Frankrike betalar idag priset av ledarskapets frikoppling från verkligheten. Av maktberusning och av förakt som upphöjts till ideologi. Idag är allt förtroende förbrukat”.

Få har undgått att se bilderna som spreds från ett brinnande Paris i lördags. Hundratals bilar och barrikader sattes i brand på avenyerna runt Triumfbågen. Butiker plundrades. Himlen över den franska huvudstaden fylldes av grå dimmor från tårgasen och svart rök från brinnande fordon. Tusentals ”gula västar” hade tagit sig till Paris från landsorten för att demonstrera mot höjda  diselskatter och vad de anser vara galopperande levnadskostnader. Men deras led fylldes också snabbt av de vältränade grupper av ligister som i Frankrike går under benämningen ”casseurs” och som tar tillfället i akt att vandalisera i samband med de flesta demonstrationer. 

De våldsamma kravallerna pågick hela dagen. En katt och råttalek med polisen som befann sig i klart underläge. Över fyrahundra personer greps, hundratalet skadades, flera av dem allvarligt.

Under söndagen rasade polisens fackliga representanter i TV-sändningar och berättade om kollegor som konfronterat våldet i över tolv timmar, utan mat, utan förstärkning och med en utrustning så dålig att den knappt kunnat användas. Visir till hjälmarna så sönderrispat att de fått fälla upp det för att överhuvudtaget se något och då istället skadats av projektiler mot ansiktet.

Frågorna återkom om de kunde vara så att inrikesministern och premiärministern lät mycket av detta ske för att kunna ge De gula västarna skulden och svärta bilden av dem. Radikaliseringen av proteströrelsen mot nya skattepålagor pågår runt om i Frankrike och flera andra städer som t ex Marseille och Nantes upplevde våldsamma sammanstötningar under lördagen.

Men vad händer nu? Vilken väg ska regeringen och framför allt president Macron gå? Finns det en lösning för en regim som enligt citatet ovan, av den tidigare statssekreteraren och numera krönikören Maxime Tandonnet, styrs av teknokrater med ett förakt för det egna folket?

Lördagens kravaller var de värsta sedan maj 68 konstaterar fransk media idag.  Avgå Macron ropade demonstranterna också i lördags. Presidenten är än så länge tyst och i ett försök att vinna tid har han beordrat sin premiärminister Edouard Philippe att ta emot oppositionen och talesmän för De gula västarna.

Opinionsmätningsinstituten tävlar med varann för att se om folkets dom blir hård  – eller inte. Före  lördagens kravaller stöddes De gula västarna av drygt 75 procent  av fransmännen. Beroende på hur frågorna nu ställs kan mätningarna nu säkert komma att variera.

Återstår att detta är en djup kris för Frankrike. Presidenten är extremt impopulär. Likaså hans regering. Ett ambitiöst program att modernisera Frankrike med allt från pensionsreform, till energiomställning och modernare arbetsrättslagstiftning stod från början på Macrons agenda. Likaså att detta skulle genomdrivas i en rasande fart –  för att folk inte skulle hinna reagera.

Men en president som valdes i vad som närmast var ett kaos våren 2017 och som snabbt  stämplades som “De rikas president” glömde att ta hänsyn till vanliga fransmäns vardag. Den franska landsorten och de vidsträckta förortsområdena har ofta undermålig kollektivtrafik. Bilen är ett måste för att ta sig till arbetet, för att åka och handla eller lämna barnen i skolan. Höjda dieselskatter, förklarat som en kamp för framtida miljöförbättring, blev en ren skymf för människor som redan, trots anställning, lever i vad de upplever som ren fattigdom

Så vad ska Emmanuel Macron göra för att inte det nu våldsamma upploppen sprider sig ytterligare över hela Frankrike närmsta veckorna? Vad ska han göra för att inte tvingas avsätta sin egen premiärminister  och för att inte tvingas sätta stopp för hela sitt reformprogram? Ger han efter för de krafter som nu kräver att han drar tillbaka skattehöjningarna på drivmedel så kommer han därmed tvingas på samma sätt att ge efter för alla kommande tuffa reformåtgärder.

President Emmanuel Macron som på söndagsmorgonen återkom till Paris efter G20 mötet i Buenos Aires, tog sig från flygplatsen direkt till Triumfbågen där de mesta av oroligheterna utspelade sig.  Massmedia visade från varje tänkbar vinkel upp klotter på den byggnadens sidor och en förstörd informations/souvenirbutik.

Presidenten  och hans följe stannade upp vid den Okände soldatens grav mitt under bågen. Inför den ständigt brinnande lågan och blomsterkransarna. Men de bilder som slank igenom under lördagens kravaller, bilderna där en stor grupp demonstranter knäböjde vid graven och sjöng Marseljäsen valde redaktionerna bort. De passade inte längre in i stundens narrativ.

Maxime Tandonnet som talade om ett förakt för folket menar också, liksom en rad andra krönikörer, att detta bara är början  på ett långt franskt lidande. Det värsta, menar han och andra med honom, är ett man ser inte ett kapabelt ledarskap någonstans. Frankrike, skriver han och många skulle nog idag kunna byta ut detta mot ”Sverige”, har inte längre några ledare, inte längre några partier. Inte längre någon demokrati. Inte längre någon politik värd namnet.

 

Chris Forsne

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se