SCB PSU – Intet nytt under solen

  • Tisdag 4 Dec 2018 2018-12-04
E-post 164

SCB partisympatiundersökning visar valresultatet om det skulle vara riksdagsval i november 2018, samt de förändringar som har skett sedan riksdagsvalet 2018. Andelen osäkra väljare är cirka 9 procent. SCB PSU bekräftar mycket av det som de flesta förväntat sig. Alliansen straffas för att inte ha ett färdigt alternativ efter att de avsatt Stefan Löfvens regering.

Vid ett val i november 2018 skulle rösterna fördela sig på följande sätt.

  • Socialdemokraterna: 30,5 ± 0,8 procent
  • Moderaterna: 19,2 ± 0,7 procent
  • Sverigedemokraterna: 18,3 ± 0,6 procent
  • Centerpartiet: 8,6 ± 0,4 procent
  • Vänsterpartiet: 8,4 ± 0,5 procent
  • Kristdemokraterna: 5,4 ± 0,3 procent
  • Liberalerna: 4,3 ± 0,4 procent
  • Miljöpartiet: 4,0 ± 0,3 procent
  • Övriga partier: 1,2 ± 0,3 procent

Resultatet borde endast förvåna Liberalerna och Centerpartiet som klarat sig rimligt lindrigt undan. Väljarna visar sitt stora missnöje med en Allians som ena dagen röstar bort en statsminister för att andra dagen visa sig inte ha ett alternativ som kan tolereras av riksdagen.

Att Centerpartiet i praktiken står still beror på två faktorer. Dels att granskningen av Centerpartiet kommer först efter mätperioden men kanske främst för att partiledaren Annie Lööf har en i det närmaste unik position i svensk politik. En mycket lojal väljarkår av storstadsbor som attraheras mer av hennes uppkäftiga stil, stilettklackar och moderna livsstil. Profileringen som ung framgångsrik yrkeskvinna som hinner med att vara förälder och springa tjejmilen är Lööf en förebild för många unga eller medelålders storstadsbor.

Liberalernas ras beror heller inte enbart på det svek som halva liberalernas väljarkår upplever. Partiledaren Jan Björklund har gått från att ha varit klar och redig till att ge ett bitvis osammanhängande och känslomässigt intryck – långt ifrån den professionelle statsmannen som lämnade regeringen efter valförlusten 2014. Även det har sin historia. Jan Björklund gick in i valrörelsen helt slutkörd efter en uppslitande partiledarstrid mot Birgitta Ohlsson som en skugga av sitt forna jag. Idag kommer Björklund ut, tillsammans med partisekreteraren Maria Arnholm, som att de egentligen är socialdemokrater men som gillar NATO och friskolor. Björklund har aldrig känt sig hemma i Alliansen i egentlig mening utan Allians-bygget var ett arv han tog över efter Lars Leijonborg som var tvungen att avgå direkt efter valet 2006 efter att medarbetare till honom gått in i Socialdemokraternas SAPNET. 

Socialdemokraternas framgångar i SCB PSU går direkt att härleda till Alliansens misslyckanden. Socialdemokraterna utnyttjar dessutom Stefan Löfvens starka sidor nu. Att vara tyst. Ingen kan vara tyst med sådan framgång som Stefan Löfven när det gäller. Genom att vara just tyst ger Stefan Löfven intrycket av att stå över mycket av kalabaliken i riksdagen och träget arbeta på som övergångsministär. 

I tider av politisk oro premieras denna bild. Även om den inte på något sätt stämmer överens med verkligheten bakom kulisserna. Det som Socialdemokraternas ökade stöd dock för med sig är ett större självförtroende i förhandlingarna med MP, C och L. Redan idag på förmiddagen finns det tecken på att socialdemokratiska företrädare börjar agera som om partiet har egen, eller nära egen, majoritet. Såväl Jan Björklund, Annie Lööf som Isabella Lövin och Gustav Fridolin har alla skäl att förvänta sig en väsentligt mer hårdför och maktfullkomlig motpart i förhandlingarnas slutspurt.

Den socialdemokratiska maktfullkomligheten har fått ny näring i och med dagens siffror.

Det enda som kan vara förvånande är Sverigedemokraternas låga tillväxt. De flesta bedömde sannolikt att Jimmie Åkesson skulle tjäna mer på isoleringen än han gör men även hans frånvaro, och oförmåga att kapa åt sig någon form av initiativ, påverkar tillväxttakten. Helt i skymundan i debatten, trots att debatten egentligen handlar om Sverigedemokraterna, har partiet hamnat i bakvattnet.

SCB PSU ger dock vid handen att även om ett extraval skulle hållas inom 90 dagar så skulle få eller inga egentliga förändringar ske i maktbalansen om inte trenden för Liberaler och Miljöpartister håller i sig och det ena eller bägge partierna hamnar utanför riksdagen.

Under solen intet nytt.

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se