USA:s president tar ett affärsmässigt beslut – öppnar för religionskrig och etnisk rensning

  • Tisdag 25 Dec 2018 2018-12-25
E-post 165

USA:s president Trumps tillkännagivande att han, i strid mot sina rådgivares framarbetade strategi, nu avser lämna engagemanget i Syrien innebär att såväl den kortsiktiga som långsiktiga maktbalansen ter sig allt mer svåranalyserad. Trump har överraskat tidigare och någonstans andas trots allt en ton av insikt av USA:s och dollarns begränsningar. Affärsmannen Trump har gjort ett säkerhetspolitiskt avvägande på grundval av rent affärsmässiga skäl.

Vita huset meddelade nyligen att ett ”totalt och snabbt” återkallande av soldaterna i Syrien planerades, och hänvisade till att IS ”territoriella kalifat” besegrats. USA har runt 2 000 soldater i landet. Kort efter beskedet valde försvarsminister Jim Mattis att avgå, med hänvisning till meningsskiljaktigheter med sin chef om Syrien och i flera andra frågor.

Många politiker och illierade anser att beslutet är förhastat och att det finns risk för att åtgärden kommer att destabilisera regionen ytterligare.

-En allierad måste gå att lita på, sade Frankrikes president Emmanuel Macron när han beklagade USA:s tillbakadragande i en kommentar på söndagen.

Turkiet hyllar däremot president Donald Trumps beslut, då landet kommer att få större utrymme att rikta in sig på kurdstyrkorna som har spelat en stor roll i kriget mot IS, men som av Ankara ses som terrorister. Under helgen anlände ytterligare turkiska militära förstärkningar till norra Syrien.

Under söndagen talade dessutom Trump med Turkiets president Recep Tayyip Erdogan och ”kom överens om att säkerställa samordning mellan ländernas relationer – militärt, diplomatiskt och när det gäller andra funktioner – för att undvika ett maktvakuum som kan komma som en följd av att tillbakadragande och övergång inte sköts på rätt sätt”, skriver Turkiets presidentkansli i ett uttalande.

Erdogans primära målsättning är troligen att förhindra att det bildas en kurdisk fristat, eller frizon, i norra Syrien i likhet med det kurdiska självstyre som etablerats i norra Irak. Erdogan har redan etablerat en principöverenskommelse med mullorna i Iran om att ”komma tillrätta med det kurdiska problemet” men Irans inrikespolitiska situation har tills vidare skjutit alla samordnade militära operationer på framtiden. Irans elitstyrkor, revolutionsgardet, behövs för att stabilisera den inrikespolitiska situationen. Det som komplicerar situationen ytterligare är att Iran ser Syriens president al Assad som en strategisk partner samtidigt som Erdogan tidigare markerat att al Assad inte är en del av en långsiktig lösning för Syrien.

Alawiter

Alawiter (ej att förväxla med aleviter eller Alaouitedynastin)  är en etnisk och religiösgrupp i Mellanöstern, främst Levanten i Syrien, södra Turkiet och norra delen av Libanon. Alawiterna bekänner sig till en egen tolkning av islam, med kopplingar till shia. De dominerar det politiska livet i dagens Syrien.

Ortodoxa muslimer betraktar inte alawiterna som muslimer.

I Erdogans stormaktsambitioner kan det inte uteslutas att han även gör upp räkningen med andra religiösa minoriteter vilket styrks av hans uttalande om att al Assad, alawit, inte är en del av en framtida regional lösning. Erdogans makbas vilar på AKP, som i praktiken är en politisk gren av Muslimska Brödraskapet. För att skapa en majoritet har AKP gått i koalition med det nationalistiska etnofascistiska MHP som bland annat organiserar terrororganisationen de Grå Vargarna. President Recep Tayyip Erdogan har fyra år på sig till nästa parlamentsval, som infaller 2023, att genomföra de demografiska förändringar han anser vara nödvändiga i hans stormaktsambitioner.

Inrikespolitiskt brukar turkiska alawiter söka sig till oppositionspartiet CHP (i huvudsak socialdemokratiskt).

CHP Republikanska folkpartiet

Republikanska folkpartiet, förkortat CHP (turkiska: Cumhuriyet Halk Partisi), är det äldsta politiska partiet i Turkiet, officiellt grundat i september 1923 av Kemal Atatürk.

Partiet hade under 1900-talet en enorm betydelse för skapandet av det moderna Turkiet, inte minst för dess sekulära, republikanska värderingar. Det är medlem av Socialistinternationalen och associerad medlem i Europeiska socialdemokratiska partiet.

Samtidigt som USA:s tillbakadragande nu öppnar för ett religionskrig, med etnisk rensning av kurder och andra minoriteter, vittnar Trumps agerande i stort, med muren mot Mexiko som prioritetat projekt, att han närmar sig en rent affärsmässig insikt som tidigare presidenter slagit ifrån sig och som den franske säkerhetspolitiske analytikern Emanuel Todd konstaterat 2006 i sin bok ”After the Empire“:

USA har för stor krigsmakt för att motivera försvaret av sitt territorium. Samtidigt är den för liten för att försvara dollarn som världsvaluta.

Prioriteringen förstärks med presidentens inställda julfirande. Där resten av familjen rest iväg för att fira jul sitter presidenten och väntar på att Demokraterna skall återvända till förhandlingsbordet för att slutföra budgetdiskussionerna för den mur som han anser behöver byggas mot Mexiko.

Paradigmskiftet som president Trump genomför, från Reagan och framåt, att sätta den amerikanska nationalsstatens intressen först kan inte vara tydligare. Ett affärsmässigt beslut snarare än ett säkerhetspolitiskt sådant.

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se