Analys: Januariuppgörelsen kan lika gärna vara ett valmanifest från Feministiskt Initiativ

  • Söndag 13 jan 2019 2019-01-13
E-post 1645

Centerns partiledare Annie Lööf beskrev den blocköverskridande uppgörelsen med L, S och MP som en stor seger för liberal politik. Men frågan är hur många av förslagen som kommer att bli verklighet. Av de 73 punkterna ska det tillsättas en utredning i 33 av dem. Besluten skjuts på framtiden samtidigt som finansiering av reformerna inte berörs i någon egentlig mening.

– För en skicklig maktspelare är utredningar ett sätt att få bort frågor, säger Tommy Möller, professor i statsvetenskap till DN.

Socialdemokraterna är svensk politiks skickligaste maktspelare. Därom bör inga tvivel ligga för annars hade inte Socialdemokraterna dominerat svensk politik i snart 100 år.

En svaghet med uppgörelsen är att varken Centern eller Liberalerna kommer ingå i regeringen och då inte har samma möjligheter att driva på processer som tar för lång tid eller att utredningar inte levererar det man hoppas på. Men inte ens en minister har hundraprocentig kontroll över processerna. Varje utredning är i praktiken en självständig myndighet och förutsätter att en minister har löpande kontakt och kan justera utredningsdirektiven på samma sätt som ett regleringsbrev riktar in en myndighet vartefter att omvärlden förändras eller oönskade perspektiv belyses.

En annan svaghet med uppgörelsen är att den mer liknar ett valmanifest än något att regera ett land på.  Liberalernas ordförande, Jan Björklund, menar att Liberalerna i uppgörelsen med S, MP och C får igenom mer liberal politik än med alliansen.

– Det här är mer borgerlig politik än vad alliansregeringen genomförde på det ekonomisk-politiska området, säger Jan Björklund.

Samma omdöme om Alliansens åtta år vid makten ger Annie Lööf och Fredrik Federley. Båda riksdagens liberala partier underkänner helt och hållet Alliansbygget genom att offentligt underkänna allt det som Alliansen representerar nu när de byter blocktillhörighet.

Som valmanifest är uppgörelsen något som vilken väljare som helst skulle känna igen från en valrörelse. Men som ett underlag att regera ett land på är det ett svenskt nytt rekord i ofinansierade reformer så ur den aspekten så har Jan Björklund rätt. Inte ens Alliansen hade så pass många helt ofinansierade reformer utan Anders Borg höll tillbaka väl medveten om varje regerings skyldighet att hålla statens finanser i gott skick.

Ur denna aspekt var Anders Borg (M) mycket lik socialdemokratiska finansministrar. 

Det finns, för regeringen, nu tre alternativa sätt att få ihop uppgörelsen ekonomiskt:

  • Låna upp medel
  • Rulla över kostnaderna på arbetsgivare samt Sveriges kommuner och regioner
  • Rulla över kostnaderna genom att införa avgifter för medborgarna.

Avgiftsökningar omfattas inte av uppgörelsen.

I premiummaterialet;

  • Uppgörelsen håller samma kvalitet ur ett statsfinansiellt perspektiv som Feministiskt Initiativ kan prestera i sina bästa stunder
  • Förteckning av de reformområden som kräver i praktiken omedelbara finansiella beslut
  • Analys av investeringsbehoven eller finansiella kostnaderna för fossilfri tankning och de extra föräldradagarna
  • De extra föräldradagarna innehåller ej redovisade eller kalkylerade extra kostnader som staten inte kommer ta
  • Resulterar i en överrullning av kostnaderna på konsumenter samt arbetsgivare, kommuner och regioner.

Missa inte våra fördjupande reportage och extramaterial i våra avslöjanden. Med Plus får du tillgång till alla artiklar, bilder och videoklipp. Glöm inte att med fler prenumeranter kan vi satsa ännu mer på relevant journalistik.

Redan medlem? Glömt ditt lösenord?

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se