Erfarenheterna från Alfrida ger oss en tankeställare. Och flera aktörer underkänt

© Kjell Nilsson Mäki i samarbete med Ledarsidorna.se®
  • Torsdag 3 Jan 2019 2019-01-03
E-post 801

Närmare 45 000 hushåll står fortfarande utan ström efter att stormen Alfrida härjat i landet, en siffra som var närmare 100 000 tidigare under onsdagen. Konsekvenserna är idag inte färdiga för analys. Men. Det är inte bara Vattenfall som behöver tänka igenom sin situation. Såväl Sveriges Radio som inte minst mobiltelefonoperatörerna behöver inte bara granskas för sin roll i denna “mini-kris”. Dessa har långt kvar tills de kan sägas ta ett ansvar för sin del i Sveriges krisberedskap.

Efter ett möte på onsdagskvällen säger Mikael Petrovic på Vattenfalls pressjour till SR/Ekot att läget är värre än de tidigare trott.

– Det är omfattande skador, stolpar har vält och det är näst intill så att man behöver bygga upp elnäten på nytt, säger Mikael Petrovic, på Vattenfall.

Stormen Alfrida visar med all önskvärd tydlighet hur sårbart vårt samhälle är i allmänhet och, de facto, det moderna urbaniserade samhället i synnerhet. Stora delar av Stockholmsregionen fick uppleva hur vi drogs ibland 100 år tillbaka i tiden.

Stormen Alfrida slog ut elen i det område jag bor klockan strax efter klockan ett på natten. När detta skrivs har strömmen kommit tillbaka, 24 timmar senare. Klockan 01:52 vaknade jag av hur trådlösa telefoner pep till när de kopplades in på laddning igen. Kylskåp och frysar som tömdes under gårdagen kommer idag kunna fyllas igen med de kyl- och frysvaror som packades om i plastbackar och ställdes ut i kylan. Det goda detta för med sig är att kylskåpet går igenom en välbehövlig rensning samt att frysarna frostas av.

Bara ute på vår udde där vi bor kunde jag igår räkna in 50 stormfällda träd inom en radie på 200 meter. Allt från rotvältor till träd som hade knäckts på mitten. Rakt av. En båt som stod uppställd på en grannes tomt hade helt sonika flyttat på sig, med ställning och allt, 90 grader och fem meter. Kraften i Alfrida påminner om kraften i höststormen Allhelgonahelgen 1969 för de som är så pass gamla så att vi kommer ihåg den.

Att vi är sårbara står utom allt tvivel. Vattentillgången säkrades med att tappa upp vatten i dunkar så länge trycket fanns kvar i ledningarna samtidigt som vi ställde om uppvärmningen till att samlas i ett enda rum, det med braskaminen. Resten av bostaden stängdes av samtidigt som batteridrivna radioapparater togs fram för att, som krisinstruktionerna instruerar oss till, lyssna på lokala kanaler.

Men.

Bristerna uppstod i våra möjligheter att hålla oss informerade som vår möjlighet att kommunicera med omvärlden. Samtidigt som elen slogs ut så tappade jag och min hustru samtidigt mobiltelefontäckning samt, kanske mest allvarligt, vår ena telefon som fortfarande ligger på kopparnätet upphörde att fungera.

Att bredbandet skulle slås ut var vi medvetna om eller beredda på men vi har alltid som reservförfarande att kunna komma åt internet genom våra respektive mobiltelefonabbonemang. Vi har olika operatörer för säkerhets skull så att om inte den ena har nätåtkomst så har den andra det. Nu gick signalstyrkan ner markant, periodvis hade ingen av oss någon kontakt med omvärlden samtidigt som vi dels försökte arbeta (vilket blev omöjligt), dels söka information om vad det var som hände och vilka prognoser som vi hade att förhålla oss till. Vi var avskurna helt enkelt. Och på lokalradion rapporterades det inget av värde, ett och annat idrottsresultat och andra nyheter. Men ingenting om det som drabbat 10 000-tals människor i vårt närområde.

I Åkersberga, Österåkers kommun som är grannkommun, rapporterade en god vän som arbetar i vården, hade tre äldreboenden stått utan elförsörjning i 18 timmar igår när vi gick och lade oss. Utan elektricitet och utan möjlighet till varm mat eller dryck.

Det mesta klarade vi av, såsom vatten och mat men maten blev, precis som för de på äldreboendet, kall. Det visade sig att jag köpt fel gasoltuber till det reservkök som jag införskaffade just för den här typen av situationer. Mobiltelefoner och dator kunde laddas upp med hjälp av bilen men aktualiserar behovet av ett mindre reservkraftaggregat. Och fler braskaminer eller alternativa värmekällor. Att ens överväga ett vedspisförbud känns helt enkelt så världsfrånvänt från den politiska nivån att det föranleder ”dishonorable discharge” för de politikerna idag.

Det mest aparta inträffade vid 18:30 under gårdagkvällen när sopbilen helt plötsligt kom åkande i mörkret. Jag gick ut och pratade med den unge mannen om hur framkomligheten var och även han hade noterat att stormen framför allt hade stört ut mobiltelefonin helt. Han själv var ändå rätt nöjd med att jobba – det var varmare i bilen än hemma. Han hade inte förberett sig och sin bostad på den situation som uppstått och kunde tänka sig att jobba många timmar till.

Men det jag stör mig på är hur Sveriges Radio, Vattenfall och kanske framför allt tele- och dataoperatörerna sköter sitt samhällsansvar. Att lyssna på lokala idrottsresultat på lokalradion var ingenting som bidrog till att hjälpa till. Enligt Vattenfalls driftstörningskarta hade dessutom vårt område inga driftstörningar alls de få tillfällen vi trots allt kom åt internet (vilket dog bort totalt vartefter tiden gick) samtidigt som våra möjligheter att kommunicera med omvärlden försvann över tid. Det visade sig att om jag gick en promenad på en kilometer närmare basstationen så kunde jag till slut ringa till anhöriga och medarbetare. Men någon textinformation, som till exempel krisinformation, var fortfarande omöjligt att få access till.

När jag väl tagit mig till en punkt där jag fick mobiltelefontäckning för att ringa upp och felanmäla den låga signalstyrkan fick jag beskedet att det var 37 minuters väntetid. Att stå i minusgrader i en medelvind på 20 sekundmeter i 37 minuter var ingenting som lockade. SMS-tjänsten jag har hos Vattenfall fungerade inte alls då all datatrafik låg nere eller var kraftigt begränsad. Hos Vattenfall tutade det upptaget varje gång jag kunde ens försöka ringa. Vid de få tillfällen jag hade mobiltelefontäckning.

Det finns goda skäl för MSB, Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap, samt Post och Telestyrelsen att utvärdera det gågna dygnet. Hur sårbara vi är och vilket ansvar som operatörer som Telia, Telenor och andra tar. Och kanske vilket de ska ta med tanke på de vinster de gör på en avreglerad telemarknad.

När min dotter var tolv år gammal och hon klagade på långsam internetuppkoppling brukade jag skoja med henne och i sakralt tonläge, med darr på stämman, säga att när hennes far var i hennes ålder fick vi gå i snöstormen flera kilometer för att koppla upp oss mot nätet.

Igår var det inget skämt längre. 

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se