Kyrkan mobiliserar politiskt mot det sekulära och liberaliserade samhället

  • Fredag 11 Jan 2019 2019-01-11
E-post 569

Tanken med skilsmässan mellan kyrka och stat var att skilja staten från dess möjligheter att ta plats i det religiösa rummet. Utvecklingen har dock gått åt motsatt håll – nu tar religös-politisk aktivism allt större plats i både kyrkan och i politiken. Utbildningen av diakoner till Svenska Kyrkan och Equmeniakyrkan är i allra högsta grad en politisk rörelse som inte ser sig begränsade av kyrkans verksamhetsområde utan manar till enighet över religionsgränserna i kampen mot det sekulära samhället. Där diakonerna nu utbildas till att bli befälhavare i fält.

I det avtal som tecknades 2016 mellan två religiösa samfund, Svenska Kyrkan och Equmeniakyrkan, blir det tydligt att den process som den tidigare ärkebiskopen KG Hammar inledde med att införa profetisk och politisk diakoni nu börjat slå rot. Idag genomför de två ssamfunden bland annat diakonutbildning tillsammans. En utbildning med ett budskap som i allra högsta grad blivit allt mer politiskt. De två samfunden ser på sig själva som inte bara en själavårdande kraft utan i allra högsta grad ett politiskt motstånd mot det sekulära och liberala samhället.  

Genomgående tycks biskopskollegiet inom Svenska Kykran driva på utvecklingen av den profetiska diakonin och tilldela den allt större befogenheter. I biskopsbrevet Kallad till diakoni och präst i Svenska kyrkan från 2013 återfinns följande beskrivning av diakonens profetiska uppdrag: 

”I församlingens uppdrag finns en profetisk dimension som innebär att ge röst och livsutrymme åt de utsatta. I det ingår att analysera sociala och politiska skeenden samt själv vara en förändringsaktör och opinionsbildare. Diakonen är den som ofta får ta ett särskilt ansvar för att denna uppgift fullgörs och blir därmed församlingens röstbärare”.

I samband med 2014 års biskopsmöte belystes på ett särskilt sätt diakoners kallelse och uppdrag i kyrkan. Biskoparna slog då fast att det i församlingsuppdraget finns en 

”profetisk dimension som innebär att ge röst och livsutrymme åt de utsatta”.

I avtalet mellan samfunden finns formuleringar som innebär att individens rättigheter och eventuella åsikter är underordnade det högre syftet och gemenskapens mål:

I det bibliska vittnesbördet från den första kyrkan berättas både om spänningar och gemensamma beslut. Frågan om enheten var central redan då. Jesus kopplar samman enheten med möjligheten till tro; splittring hindrar människor att tro på honom som Guds Son.

Den moderna ekumeniska rörelsen föddes på missionsfälten, där insikten växte att splittringen, när de nationella kyrkorna etablerade sina egna kyrkor i andra delar av världen, undergrävde evangeliets trovärdighet och kraften i det diakonala uppdraget. I dag förenar uppgiften att söka enhet kristna och kyrkor med varandra utifrån samtidens utmaningar. Det är inte i första hand en organisatorisk enhet, utan en enhet som gör att kyrkorna i mångfald kan verka tillsammans. Enhetssträvandena och kyrkans uppdrag i världen har ett nödvändigt samband, båda djupt förankrade i evangeliet.

Profetisk diakoni är till sin natur icke-missionerande (i religiösa termer) och religionsöverskridande och därmed mer av politisk karaktär. Att fira gemensamma gudstjänster betraktas som eftersträvansvärt och kristen gudstjänstordning anpassas för att inte provocera anhängare till andra religioner. Det är inte endast den Svenska Kyrkan nu som kan sägas “gå över” till profetisk diakon som huvudfokus. Ekumeniakyrkan är en av de kyrkor som kommer satsa på “Politisk och profetisk Ekumeni” och som av en händelse är det en nyutbildad diakon, med rötterna i Socialdemokrater för Tro och Solidaritet och styrelsemedlem i föreningen Hjärta, som nu ansvarar för arbetet. Anna Ardin.

Anna Ardin

Anna Ardin har sin bas i Föreningen Hjärta där hon sitter i styrelsen men hon är även invald i Socialdemokrater för Tro och Solidaritets förbundsstyrelse. För närvarande är hon diakon i Equmeniakyrkan där hon ansvarar för införandet av profetisk diakoni. Profetisk diakoni är beskrivet av ledarsidorna.se tidigare och har sitt ursprung i politisk diakoni. Politisk diakoni är en rent politiskt aktivistisk tolkning av diakoni.

Vid sidan av Ardins engagemang i Equmeniakyrkan är hon anställd i Forum som verksamhetsledare för Morgonforum samt dessförinnan i Sektor Tre som grundades av nuvarande kulturminister Alice Bah Kuhnke. Sektor Tre lades ner 2013 efter att finansiärerna reagerat på verksamhetens utveckling, en stödplattform till Ibn Rushds förbundsrektor Omar Mustafa och ströp finansieringen.

Ardin är kurskamrat med Ibn Rushd förbundsrektor Omar Mustafa när de gick Bommersviksakademins utbildning för framtida poltiiska ledare. Ardin var en av Mustafas ihärdigaste försvarare under den korta tid Mustafa satt i Socialdemokraternas partistyrelse.

Såväl Omar Mustafa som Rashid Musa, idag ordförande för Sveriges Unga Muslimer, samt Jonas Bergström, Ardalan Shekarabis politiske rådgivare, har suttit i föreningen Hjärtas styrelse.

Ardin anses vara en mycket driven projektledare, orädd, hårdför och klarspråkig debattör samt en god strategisk kommunikatör.

Ardin ombads att tjänstgöra som Julian Assange´s personlige presskontakt vid dennes besök i Sverige där Peter Weiderud och Tro och Solidaritet stod som arrangör och de facto värdskap.

 

Drivande i denna mer politiserande process har bland annat diakonen vid Equmeniakyrkan Anna Ardin varit. Som utbildningsmaterial vid diakonutbildnigarna har bland annat Ardins bok”Politisk och profetisk diakoni” kommit till användning. I Ardins bok lyfts diakonens makt fram, och framför allt agitatoriska möjlighet och skyldighet att driva på för enighet i ett motstånd mot det sekulära.

I detta utbildningsmaterial är den politiska, och kanske framför allt socialistiska, dimensionen ännu tydligare och även om många hänvisningar sker till Bibeln så understryks det i hela materialet att politisk diakoni inte bara har kyrkans verksamhet som begränsningar utan är en global rörelse som skall sätta upp motstånd mot det sekulära samhället i en global kontext. En rörelse av enighet där individen förväntas underkasta sig den politiska kampens mål.

Men det är inte bara diakonerna inom Svenska Kyrkan och Equmeniakyrkan som nu utvecklas till att bli en tydlig politisk kraft. Rashid Musa, ordförande för Sveriges Unga Muslimer, och Omar Mustafa, förbundsrektor vid Ibn Rushd, har utvecklat Ibn Rushd som egentligen är mer att likna vid Muslimska Brödraskapet i Sverige till att bli en allt mer politisk kraft. Med en allt mer hårdför retorik som framför allt Rashid Musa nu allt mer glider in i. 

Mer läsning: Muslimska Brödraskapet i Sverige höjer temperatur och insatser

Som ordförande för SUM har han sett statsbidragen från MUCF dras in och sedan dess har retoriken hårdnat. Inom ramen för ArA sade Musa så sent som i augusti 2018 att

Integration har blivit en säkerhetsfråga och för att myndigheter ska kunna arbeta med integration som en säkerhetsfråga behövs kunskaper och verktyg att utgå ifrån. Därför har vi nu i Sverige institutioner så som Myndigheten för våldsbejakande extremism, Segerstedtsinstitutet, en ny avdelning om terrorism vid Försvarshögskolan, och Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap. Här arbetar människor som avlönas för att ta fram islamofobisk kunskap som ska leda till praktisk politik och åtgärder riktade mot muslimer.

det bara är en tidsfråga innan vi ser en ny politisk rörelse som ställer sig upp och som börjar kräva sina rättigheter och inte ursäktar sig för vilka de är.

Det är en upptrappning i retoriken och den ligger inte bara i linje med den profetiska och politiska diakonin. Den retorik Musa ger uttryck för ligger nära de retoriska uttryck som NMR, Nordiska Motståndsrörelsen, använder sig av. Samtidigt arbetar andra svenska identitära rörelser med att skapa svenska motståndsnästen på samma sätt som Rashid Musa inom ramen för ArA och även i andra sammanhang pratar om ett Sverige som kolonialiserar förorten. Ett omvänt språk för att legitimera förortskalifatens existens. Musa har inom ramen för sina föreläsningsuppdrag åt SSU drivit på för en separatistisk agenda. Där enklaver i form av förortskalifat  är en logisk konsekvens.

Svenska Kyrkan och Equmeniakyrkan manar till mobilisering mot det sekulära och liberaliserade samhället. På samma sätt som Muslimska Brödraskapet och andra identitära rörelser manar till motstånd. Och befälhavarna på slagfältet är diakonerna som skall tvinga församlingarna till underkastelse. Där de egna tankarna och behoven skall underkasta sig “den större saken”.

 

Not: Långt ifrån alla präster och diakoner delar denna politiska och aktivistiska utveckling som respektive samfund närmar sig. Men under framför allt ärkebiskop Antje Jackeléns ledarskap så har aktivismen skärpts och motståndare inom kyrkan har fått erfara såväl repressalier som utfrysning.

 

 

Extramaterial: Ledarsidorna.se utredning om begreppet profetisk diakoni

Materialet är tidigare premiuminnehåll men har låsts upp med anledning av utvecklingen som går allt snabbare i identitära riktningar. 

Du får gärna stödja framtagningen av denna form av analyser som sker av externa experter, i detta fall anställda inom bland annat Svenska Kyrkan, genom att bli premiumkund eller

SWISH: 070-612 53 93
BANK: 4732 00 10832 (Nordea) 

 

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se