Liberalernas tuffa opposition ett svek mot kvinnor som utsätts för hedersförtryck

  • Tisdag 29 Jan 2019 2019-01-29
E-post 175

I Januariavtalet, som bildade regeringsunderlaget, enades de fyra partierna Socialdemokraterna, Miljöpartiet tillsammans med Centerpartiet och Liberalerna att en procent av bruttonationalinkomsten (enprocentsmålet) ska gå till bistånd, samt att politiken ska fokusera mer på demokratibistånd. Nu kräver C och L att den nye biståndsministern Peter Eriksson skrider till verket men samtidigt så vet de om att de inte har något att säga till om i egentlig mening.

– Det som är viktigt för oss i Liberalerna är ett starkare fokus på demokrati och mänskliga rättigheter i svenskt bistånd, och jag hoppas att han tar fasta på de synpunkterna. Annars får vi förstås bedriva en tuffare oppositionslinje mot regeringen i de frågorna om regeringen inte hörsammar det, säger Fredrik Malm som är utrikespolitisk talesperson för Liberalerna till Sidas tidning Omvärlden.

Något som även framgår är Liberalernas fokus på Hedersrelaterad brottslighet. Ur Januariavtalet framkommer att parterna är överens om att hedersrelaterad brottslighet och förtryck ska förebyggas, förhindras och straffas.

Det är här utrikespolitiken kommer in i allmänhet och demokratibiståndet allra specifikt. Ett verktyg som socialdemokraterna behärskat i decennier.

Just demokratibiståndet är även Socialdemokraternas skötebarn i allmänhet och Sida´s generaldirektör Carin Jämtins i synnerhet. Det var demokratibiståndet som gjorde det möjligt att med svenska skattemedel finansiera uppbyggnaden av sharia-domstolar i samarbete med Hamas på Gaza-remsan. Ett projekt som efter Ledarsidorna.se avslöjande lades ner och där minst ett av Sveriges samarbetsländer, Norge, begärde utbetalade medel tillbaka.

Det var tack vare en medial granskning som oegentligheterna avslöjades. Inte på någon avgörande punkt hade Centerpartiet eller Liberalernas ledamöter begärt ut handlingar, än mindre börjat ställa kontrollfrågor.

Liberalerna förenas nu med Socialdemokraterna i att prioritera det område som inom biståndsvärlden kallas för ”Black Ops”. Demokratibegreppet har visat sig vara tänjbart beroende på vilken ministär som förfogar över biståndsbudgeten. Dessutom fullt medvetna om att oppositionens inflytande är i praktiken noll med tanke på hur den svenska konstitutionen är uppbygd.

Riksdagens utrikesutskott, och även utrikesnämnden som leds av statschefen, är helt i händerna på UD:s politiska ledning och cheftjänstemäns goda vilja. Vill inte dessa samarbeta med information står riksdagen och utrikesnämnden helt utan verktyg.

Ett annat område är den praktiska utformningen av den feministiska utrikespolitiken. Synen på kvinnor skiljer sig mycket mellan Sverige och Irak, särskilt när det gäller den irakiska landsbygden där religionen och klanstrukturen är stark och där kvinnans ställning gentemot männen är mycket svag. I hälften av de irakiska äktenskapen sker våld mot kvinnor enligt FN och hedersmord förekommer. Nästan inga män ställs inför rätta för kvinnofridsbrott.

Kvinnorättsorganisationen Womens freedom in Iraq har idag kunnat ta hand om ungefär 25 svenska kvinnor de senaste åren men poängterar att mörkertalet är stort. Många kvartvingade svenska kvinnor lever av allt att döma fortfarande kvar i Irak mot sin vilja.

Men trots att svenska kvinnor är den vanligaste utländska grupp organisationen tar hand om på sina hemliga skyddsboenden i Bagdad, beklagar Yanar Mohammed att Sverige hittills nekat kvinnoboendena bistånd, trots att man bett om det rapporterar SR/Ekot.

– Vår erfarenhet från marken är att Sverige enbart stödjer feminism på statlig nivå. Men här är staten kvinnoförnedrande, fullständigt klanorienterad och med extrema islamistiska fraktioner. Staten skulle aldrig stödja kvinnofrågor säger Yanar Mohammed som är ordförande i organisationen Womens freedom in Iraq till SR.

Womens freedom in Iraq OWFI

Organisationen för kvinnors frihet i Irak (OWFI) är en organisation som kampanjer för kvinnors rättigheter i Irak och mot politisk islam. Det grundades 2003. Direktören är Yanar Mohammed, som också är en av grundarna av organisationen. OWFI arbetar tillsammans med Iraks arbetarkommunistiska parti.

Organisationen för kvinnors frihet i Irak har rapporterat att de har räddat livet för trettio kvinnor som var riktade mot hedersmord.

År 2017 tilldelades Jannat Al Ghezi, som är en biträdande chef och ansvarig för organisationens nätverk av bostäder för misshandlade kvinnor, ett International Women of Courage Award i Washington DC.

Hedersrelaterad brottslighet och förtryck ska förebyggas, förhindras och straffas menar liberalerna. Och de utlovar en tuff oppositionspolitik men utan att ha några verktyg alls att påverka inriktningen av, i detta fall, biståndet till de organisationer som skyddar svenska kvinnor som skickats tillbaka. Tillbaka till sina föräldrars ursprungsländer för att utsättas för hedersrelaterade brott.

Det svenska biståndet för demokratiutveckling har så här långt gått till andra verksamheter. Som tvärtom vill införa repressiv lagstiftning riktad mot kvinnor och minoritetsgrupper. Som på Gaza.

Det enda sätt Liberalerna kan ändra inriktningen, och ge de kvinnor som skickas till sina föräldrars och klaners ursprungsländer skydd från hedersrelaterad brottslighet, är att väcka ett misstroendevotum mot dagens utrikespolitiska ledning.

Alla andra vägar är stängda. Och det vet Liberalerna om. Jan Björklund är medveten om det. Fredrik Malm är medveten om det.

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se