Sverige vid ett vägskäl – Partner till USA eller lågt värderad nyttig idiot till Kina

  • Onsdag 2 Jan 2019 2019-01-02
E-post 476

Carl Bildt, tidigare stats- respektive utrikesminister för upp närings- och handelspolitiken i en artikel i Dagens Industri. Konfrontationen mellan USA och Kina riskerar att prägla även 2019. Carl Bildts observationer är i allra högsta grad i takt med sin tid och sätter ljuset på tolv års misslyckad svensk näringspolitik. Sverige står nu inför ett avgörande vägval, om vi skall gå först i en global utveckling eller om vi skall bli ett låglöneland bland andra. Ett val vi nu tvingas till under okontrollerade former som ett resultat av en misslyckad till gränsen till destruktiv politisk ledning sedan tolv år.

Ytligt sett kan, menar Bildt,  vi hamna i ett destruktivt och farligt handelskrig, men djupare är det ett krig om kontroll över framtidens teknologier. Det kommande året kommer till stor del att präglas av den växande konfrontationen om kontroll av framtiden mellan USA och Kina. I ljuset av detta framträder en mycket allvarlig situation för Sverige som industrination. Sverige har, sedan 12 år, spelat bort snart sagt alla kort för att vara en exportnation i teknikens framkant.

Bristen på en genomtänkt näringspolitik daterar bak till valet 2006. Den siste näringsministern som hade en förståelse för politikens strategiska betydelse och roll var Tomas Östros, S. Östros två efterträdare Maud Olofsson, C, och Annie Lööf, C, hade som enda vision att sänka skatter på arbete och företag som enda strategiska lösning på Sveriges innovationspolitik. Deras efterträdare, Mikael Damberg, S, har präglat sin gärning av att vilja se sig som ”möjliggörare och dörröppnare” genom att dela ut visitkort och klippa band. Ingen av de tre har fört några djupare resonemang med industrin och akademien om var Sverige skall befinna sig som industri- och kunskapsnation om tjugo år. Den tid det tar att bygga upp något som kan ligga i varje fall tillsammans i frontlinjen med USA och Kina i teknikutveckling.

Inte vara en nyttig idiot eller underordnad och utbytbar länk i någon annans värdekedja.

Det är ingen slump att regeringen Persson var så framgångsrika på närings- och exportområdet. Såväl Östros som Persson hade den tvärpolitiska kompetens som erfordras för att utveckla en strategiskt hållbar närings- och exportpolitik. De avtal och samarbeten de byggde upp under Perssons tid blev det som Alliansen och nu Mikael Damberg skördade frukterna av. Och med tanke på Olofsson, Lööf och Dambergs svaga prestationer kommer det ta lång tid att bygga upp igen även om det inte är försent. Ännu.

Utvecklingen och utrullningen av 5g-generationen, den femte generationens mobiltelefoni, av alltmer ingripande och dominerande digitala nätverk har plötsligt seglat upp som det senaste av slagfälten i denna kontext.

Går vi mot en av Kina dominerad ny djärv värld av övervakning och kontroll?

Går vi mot en värld där de öppna samhällena fortfarande har möjlighet att hävda sig?

Eller går vi mot en också teknologiskt delad värld? 

Inför utrullningen av den femte generationens mobiltelefoni står Ericsson och Sverige mot Huawei och Kina. För tjugo år sedan hade slaget varit avgjort på förhand med Ericsson som själklart marknadsledande. Idag väger det jämt med en liten fördel för Ericsson enligt Forbes. Men det finns en kanske ännu större fördel för Huawei. Kina är en av Aftikas största handelspartners för det som kallas för ”The last frontier”. Huawei har dessutom något som Ericsson och Sverige saknar.

En klar partner- och inkubatorstrategi riktad även mot mindre länder och mindre företag som arbetats fram sedan mer än en generation med statlig uppbackning. 

Sverige har i samband med exportaffären av JAS 39 Gripen E ingått ett ”strategiskt partnerskap” med Brasilien. Det låter elegant men för Sveriges vidkommande så finns ingen klar tanke bakom om vad partnerskapet skall innefatta. Sverige har öppnat upp i praktiken hela patentplattformen för Brasilien i samband med affären för vidareutveckling men inte haft någon egentlig eftertanke med vad vi skall få tillbaka, ännu mindre om vilka konsekvenser detta kan leda till i andra och tredje led.

Hela utvecklingen av Gripen-plattformen vilar på ett strategiskt partnerskap med USA sedan tidigt 1960-tal, ett partnerskap som fördjupades av först regeringen Bildt 1992 men förlängdes och fördjupades ytterligare av regeringen Persson 1997, 2005 och 2006 med det MOU, Memorandum of Understanding, som möjliggör för såväl FRA, FOI som SAAB att kunna ha tillgång till den senaste amerikanskt utvecklade tekniken för vår egen försvarsmaterielindustri och den datakraft som krävs för vår underrättelseinhämtning. I retur till USA agerar Sverige som teknikbrygga för försvarsmateriel som annars är belagt med exportförbud. SAAB Erieye är bara ett exempel på en förädlad produkt som exporterats till bland annat Pakistan och Saudiarabien och som annars, om grundtekniken som baseras på det amerikanska AWACS-systemet hade varit omöjligt för Pakistan och Saudiarabien att förvärva.

Brasilien är ett av Kinas viktigaste partnerländer. I direkt konkurrens med USA. Ericsson, ett svenskt företag, är i direkt konkurrens med kinesiska Huawei. Sverige har öppnat upp stora delar av Gripen-plattformen för Brasilien i ett strategiskt partnerskap utan egentlig tanke bakom. I nästa stora Gripen-affär, med Indien, är situationen identisk. Sverige erbjuder Indien ett liknande strategiskt partnerskap som med Brasilien. Indien är ett kanske ännu mer prioriterat land för Kina än Brasilien.

Med Brasilien och Indien som strategiska partnerländer, med den öppning av svensk forskning som det inneburit, kan det inte uteslutas att nästa eller nästnästa generation av Gripen, G eller H, utvecklas i Kina istället. Lägg där till att Sverige fortfarande inte lyckats med återköpsåtagandena i relation med Saudiarabien efter försäljningen av Erieye.

Sverige står, av lätt insedda skäl, inför ett vägval. Vi står inför ett val där vi antingen är en strategisk partner som leder utvecklingen eller så är vi en länk långt ner i någon annans värdekedja.

Samtidigt som Sverige befinner sig på Kinas ”shit-list” (Finland har som jämförelse nyligen uppgraderats till statusen ”prioriterad partner”) lägger vi ut stora delar av vår grundforskning för Kina att botanisera ur via länder de har flera decenniers samarbete med bakom sig. Grundforskning och innovationer som vi utvecklat i ett partnerskap med Kinas värsta konkurrent USA. Det senaste tecknet på hur långt ner på Kinas ”shit-list” som Sverige befinner sig är den senaste varning som gick ut till kinesiska besökare i Sverige – och den har nu lite drygt tre månader senare förnyats, enligt South China Morning Post.

Enligt kinesiska ambassaden i Stockholm, som varnar för säkerhetssituationen i Sverige, ska det ha inträffat flera incidenter rörande stölder och rån som involverat runt 40 kinesiska turister sedan september månad. Resevarningen gäller fram till den 22 mars 2019, skriver ambassaden på sin webbplats. Att utfärda den resevarning som kan se in i framtiden är, på diplomatisk prosa, ett tydligt tecken på att Sverige inte kommer avföras från “shit-list” inom överskådlig framtid.

Situationen, bristen på strategisk omvärldsanalys, är inte någon nyhet för vare sig Socialdemokraterna eller Moderaterna. Ledarsidorna kan som enda media delge läsarna det PM som tre centrala av regeringens rådgivare författade som erfarenhets-PM efter att ha analyserat såväl bristerna som effekterna av avtalet med Brasilien till statsminister Stefan Löfven och som han har läst enligt säkra källor. Analysen är en svidande vidräkning av Mikael Dambergs prestation som näringsminister men sett till helheten klarar sig inte heller Maud Olofsson eller Annie Lööf sig undan ansvar.

Den 1 januari flyttades den strategiska utlandsbevakningen för högre utbildning, forskning, och innovation från Myndigheten för tillväxtpolitiska studier (Tillväxtanalys), där den legat sedan 2009, till IFK på Näringsdepartementet.  Det står klart att läget är akut. Utan att föregå en oberoende utredning, kan konstaterar författarna till PM:et “En ny framtida strategisk utlandsbevakning” att redan den fallerade övergången från Tillväxtanalys till IFK/Näringdepartementet identifierar ett antal centrala överväganden för en framtida utlandsbevakning.

Detta PM har nått cirka 60 befattningshavare, statsministern inkluderad, i regeringskansliet men även delgivits ordföranden i riksdagens näringsutskott, moderaten Lars Hjälmered (M). Delar av Svenskt Näringslivs ledning och de involverade större svenska företagen är orienterade om dess innehåll.

PM:et är maskat i de delar som berör andra relationer.

 

Extramaterial: 

  • PM avseende erfarenheterna som kan dras av det (uteblivna) strategiska arbetet med försäljningen av Gripen-systemet till Brasilien.
  • Ett av de avtal som reglerar Sveriges relationer på försvarsutbytesområdet med USA.

I premiummaterialet:

  • PM avseende erfarenheterna som kan dras av det (uteblivna) strategiska arbetet med försäljningen av Gripen-systemet till Brasilien.
  • Ett av de avtal som reglerar Sveriges relationer på försvarsutbytesområdet med USA.

Missa inte våra fördjupande reportage och extramaterial i våra avslöjanden. Med Plus får du tillgång till alla artiklar, bilder och videoklipp. Glöm inte att med fler prenumeranter kan vi satsa ännu mer på relevant journalistik.

Redan medlem? Glömt ditt lösenord?

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se