Vad är en man? Recension av Michel Houellebecq “Serotonine”

  • Söndag 13 jan 2019 2019-01-13
E-post 171

Frankrikes mest kände – och kontroversielle – författare Michel Houllebecq har efter fyra års tystnad i dagarna kommit ut med en ny roman, Serotonine. En roman som Bonniers köpt rättigheterna till och beslutat ge ut först i oktober 2019. 

Som vanligt hyllas han – och feltolkas. För det franska kulturetablissemanget har Houllebecqs storhet varit svår att erkänna då man sett honom som sympatiserandes med högern. Något som stärkts efter den artikel han nyligen skrev i amerikanska Harpers och i vilken han hävdar att Trump, trots sin vulgaritet, är en av de bästa presidenter USA haft på länge.

Men är Serotonine då också en politisk roman? Nej, svaret är ett annat enligt Chris Forsne som läst boken.

Det är en Houllebecq.

Och vad betyder det? Det betyder att vad titeln än är, liksom den rät vaga storylinen, så är det samma frågor, samma hänsynslöst närgångna sökande efter vad är det att vara en man som kännetecknar författaren. Här som i tidigare böcker.

Vad är konstant i en mans liv, vilka är variablerna?

Michel Houllebecq väljer i sina romaner en karaktär. En karaktär som ligger hans egen nära och som kommer att prövas gentemot en tes och en idé. I Serotonine återkommer en rädsla av att inte kunna anpassa sig till vad samtiden kräver. Huvudpersonens förändring eller inte, dennes förmåga att vara en del av en ny verklighet eller bara känna sig som en arkaisk klenod från en tid som flytt…

Idén är föränderligheten, prövningen är att försätta karaktären i olika händelser och i miljöombyten för att se om tesen stämmer. Det vill säga,  att man påverkas i rätt ringa grad av yttre omständigheter. Temat känns igen från hans tidigare stora litterära framgångar som Elementarpartiklarna, Plattform, Kartan och landskapet och Underkastelse.

Från att ha varit fransk litteraturs gossen Ruda, och i det närmaste förbjuden läsning för franska kulturetablissemanget på vänsterkanten, har Michel Houllebecq nu blivit en etablissemangets älskling och man hör mumlande om Nobelpris. I Sverige har detta fått en del att sent vilja hoppa på tåget av beundrare.

Efter den uppmärksammade romanen Soumission (i svenska utgåva Underkastelse), som har en yttre berättelse om hur Frankrike islamiseras, går det inte att undvika –  om man anser sig kulturell eller frankofil – att snabbt se till att läsa Houllebecqs senaste roman Serotonine. I Frankrike, där första upplagan tryckts upp i 320 000 exemplar, kom boken ut den 4 januari, fyra år efter Underkastelse. Bonniers förlag, som köpt rättigheterna till Serotonine, verkar inte ha begripit fenomenet Houllebecq. Planerad svensk utgivning är satt till oktober 2019. Då kommer den lilla frankofila grupp som finns i Sverige antingen ha tragglat sig igenom romanen på originalspråk eller hunnit köpa en engelsk version.

Michel Houllebecq är inte färskvara. Men med dagens kändisskap har en ny roman av honom ett enormt nyhetsvärde. Efter succén med Underkastelse som såldes i 800 000 exemplar i Frankrike, sade han att han inte tänkte skriva igen. Men så gott som samtidigt som Houllebecq helt oväntat gifte sig i höstas kunde det franska förlaget Flammarion motta ett nytt manus från den nu 62-årige författaren. 

I förhandsreklamen till boken har det antytts att Houllebecq skulle ha en förmåga att förutsäga samhällsutvecklingen. I Underkastelse visar han på islams ökande inflytande i det kristna Europa och människors rädsla för att stöta sig med islam. I Serotonine skulle han ha förutsett De Gula västarna, uppgifter som glatt återgivits i svenska media. Det är inget annat än struntprat.

Den yttre ramen är ett händelseförlopp där en medelålders man, agronom till yrket, inser att det förhållande han lever i kommit att bytas från sexuell attraktion till likgiltighet – för att inte säga äckel. Han bryter med det men inte för att genast övergå till något annat. Han sopar igen alla spår efter sig när han lämnar sin sambo och lägenheten i ett av Paris höghus från ett smaklöst sjuttiotal.   Men tanken på  att börja ett helt nytt liv försvinner snabbt och han byter bara stadsdel och tar in på ett av de få hotell där rökning fortfarande är tillåten.

Där hamnar han i en form av limbo och det i ett skede av livet när det är rätt ointressant att knyta nya kontakter, att engagera sig djupare i någon annan. Medelålder och känsla av att allt redan är prövat leder till att han faller ner i den moderna människans folksjukdom: depression. Bara med svårighet tar han sig från hotellsängen för att skapa enkla dagliga rutiner. Till sist kommer han ändå till insikt om att han måste söka hjälp. 

Och botemedlet, hos en läkare nära Gare Saint Lazare, en adress långt borta från de bästa borgerliga kvarteren, blir ett recept på antidepressiva tabletter, Captorix. Från bokens inledande kapitlen, där huvudpersonens tankar cirklar kring sexualitet, är det just lusten efter denna som kommer att försvinna med medicineringen.  

Serotonin, medicinens verksamma ämne, och bokens titel, har ju till uppgift att lindra ångesten  och är snart lika banal som Alvedon. En medicin för medelåldern, för att den moderna människan ska slippa existentiella frågor. En modern antidepressiv medicin, med färre biverkningar – men en som består är avtagande sexuell lusta och förmåga.

Det är sin vana trogen som Houllebecq i bokens inledning ägnar sig åt ett närmast kliniskt beskrivande av kön, sex och olika kvinnors förmåga eller fysik. Det har inte med kvinnoförakt att göra. Gamla kärlekshistorier beskrivs istället med en sentimentalitet som lyfter upp den då älskade kvinnan till nästan ofelbarhet. Hans sexuella beskrivningar och eskapader härrör istället till hans sätt att ständigt gräva utan hänsyn till god ton. Det är inte så att han njuter av det men Houllebecq drar fram alla känslor som över huvud taget gör intryck eller avtryck på honom. Det är en del av de variabler han skriver om.

I Serotonine, som i tidigare böcker, tränger Houllebecq ner i det djupaste träsket av det otillåtna för att undersöka vad som för honom är en manlig hjärna. Hur den  förhåller sig till medelålderns och åldrandets depression och hur man hanterar den. För honom blir svaret att det kan ske genom en bakåtblickande sentimentalitet, genom en självdestruktivitet eller en utåtagerande aktion.

Houellebecq rör sig alltid från centrum till periferin. 

Så också här. Från ett modernt, kyligt effektivt Paris till små orter där tiden står stilla. Han prövar miljö efter miljö för att se hur hans karaktär påverkas. Just att alltid pröva sina idéer och utfall i olika miljöer är en del av hans process för att se om han är för storstadsfixerad eller om han allmängiltigt har rätt i sin analys.

I sökandet lämnar han Paris och besöker en vän han förlorat kontakten med under en rad år, en jordbrukare ur en fransk överklass, krossad av EUs jordbrukspolitik och där den ekonomiska förlusten följts av känslomässiga förluster. Han betraktar den utväg vännen väljer. Liksom han åter i Paris betraktar vad  brustna drömmar gör med en kvinna han älskat. I vacklandet mellan ett i hans ögon artificiellt centrum och en mer verklig landsort låter han sig en kort stund tro att en annan kärlek ur det förflutna skulle kunna återupptas, men inser att tiden gått förbi, att kvinnan gått vidare i denna franska periferi han vistas i men inte begriper. Alltmedan han själv har förlorat det fotfäste som rutiner och en för fransmän så ofta självklar anknytning till en hembygd ger.

Serotonine är ett ytterligare ett kapitel i Houllebecqs sökande efter den egna verklighetsuppfattningen i en föränderlig tid. En roman om att åldras, känna sig  malplacerad, om försöken att återuppleva de känslor man en gång hade. Om nostalgins makt.

I sin särart och sin lysande, utelämnande prosa blir han ändå hudlöst allmängiltig.

Michel Houellebecq

Michel Houellebecq (egentligen Michel Thomas), f 1956[är en fransk författare. Han är känd för att vara kontroversiell och skildrar i sina böcker samtiden i relation till frågor rörande sexualitet, religion och kloning.

Houellebecq, som växte upp hos sin farmor, använder hennes flicknamn som pseudonym. Han har givit ut sex romaner och tre diktsamlingar samt publicerat ett stort antal artiklar och essäer.

Den 7 januari 2015 kom Houellebecqs bok Underkastelse, som handlar om ett framtida val år 2022 av fransk president. Valet vinns av en islamsk kandidat. Bokens lansering avbröts med anledning av det samtidigt inträffade attentatet mot satirtidskriften Charlie Hebdo.

 

 

Chris Forsne

 

Michel Houllebecq, Serotonine(Editions Flammarion)

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se