Anarki med inslag av antisemitism präglar dagens samhällsdebatt

  • Torsdag 7 feb 2019 2019-02-07
E-post 1153

Den svenska politiska debatten rör sig allt mer i en känsloladdad riktning när det tvärtom skulle behövas mer av sak- och faktaframställningar i den tid vi lever i med systemstress och svåra prioriteringar. En tid vi istället drivs framåt av Annie Lööf, Helle Klein och Daniel Swedin som badar i känslosås och driver oss fram mot en mer anarkistisk samhällsmodell. Där kanske framför allt Swedin och Klein till vardags befinner sig i en apologetisk antisemitisk kontext. Anarki kryddat med antisemitism är sällan en önskvärd utveckling eller samhällsmodell.

Centerpartiets partiledare Annie Lööf sade till Aftonbladet när kritiken var som mest intensiv efter att Januariavtalet med Socialdemokraterna och Miljöpartiet presederades att:

– Det finns en anständighetens gräns och den är passerad från flera håll. Vi behöver ha en god ton, ett bra samarbetsklimat men också ett samtalsklimat. Under många år, inte minst de senaste veckorna, har det varit oerhört högt tonläge.

Lööfs eget facit och beteende i sociala sammanhang är dock inget som i egentlig mening skiljer sig nämnvärt från det hon själv säger sig bli utsatt för. Istället för att besvara frågor på Twitter ber hon meningsmotståndare hellre krypa in under sina stenar. Ett svar som drar ner debatten i en känslosås vilket är förvånande av en person som nu har åtta års erfarenhet som partiledare.

Ett förhållningssätt som satt tonen för andra erfarna samhällsdebattörer. Om en partiledare kan agera känslomässigt och förolämpande så är det ingenting som då hindrar andra erfarna opinonsblidare att dra ner tonläget ytterligare i gyttjan. Daniel Swedin på S-märkta Aftonbladets Ledarredaktion och Helle Klein, profilerad präst i Svenska Kyrkan med bakgrund i Socialdemokraternsa förening Hjärta, en del av Tro och Solidaritet, drar sig i sin opinionsbildning på sociala medier inte för att misstänkliggöra inte bara Sveriges 20 000 polisanställda utan även alla Sveriges väktare och ordningsvakter. Tro och Solidaritet har en lång historia av att inte ha vädrat ut antisemitiska vanföreställningar. Även Svenska Kyrkan har, under senare år, allt oftare kommit att närma sig den skuggvärlden under ärkebiskop Antje Jackeléns ledarskap.

Säkerhetsbranchen själva uppgav att 2016 arbetade 25 000 personer i denna branch och att de bevisligen minskat antalet fullföljda brott med över 250 000. Helle Klein menar att denna branch är ett av de största säkerhetshoten mot Sverige i sin första analys på Twitter. Sett till hur många som uppskattade Kleins analys är genomslaget för denna stort.

Minst lika nyanserad är Daniel Swedin, Aftonbladet, när han kommenterar den tragiska dödsskjutningen av en ung man med Downs syndrom och extrapolerar detta med den incident som Klein analyserat åt socialdemokratin.

Bild: Twitter. Swedin ser ut att ha raderat sitt inlägg efter att ha fått förödande kritik från främst poliser.

 

Centerpartiets ordförande har sedan lång tid tillsammans med andra definierat en ton i debatten som bereder vägen för personer som Helle Klein och Daniel Swedin. Det går inte att tolka de två senares opinionsbildning på något annat sätt att de vill skapa misstankar mot statens våldsmonopol och de organisationer som upprätthåller lag och ordning. 

Ett annat ord för det är anarki. Ett samhälle utan lag och ordning. Lägg där till att Aftonbladets ledarredaktion näst Nordfront och Fria Tider är en av Sveriges mest antisemitiska. Inte lika öppet, men desto mer försåtligt av att driva relativisering och apologetiskt förhållningssätt framåt. Den nuvarande ledarredaktören Anders Lindberg har varit en del av de som försökt mörklägga antisemitismen i SSU för att ta ett exempel.

Under Almedalsveckan 2018 lyckades dessutom Aftonbladet att stå  med sitt tält 10 meter från Vänskapsförbundet Sverige-Israels tält i en hel vecka utan att reagera på den antisemitism judar utsattes för. Reaktionen kom inte förrän NMR gick till fysiskt angrepp och försvann sedan lika snabbt igen. Aftonbladets Ledarredaktion är ett typexempel på den nya antisemitismens möjliggörare. Apologeterna. De som anser att det går att vara lite antisemit. Att det nog inte är så farligt ändå så länge antisemitismen kommer från rätt avsändare.

Förre stats- och utrikesminister Carl Bildts omdöme om Aftonbladets Ledarredaktion som “Gyttjans folk” uppstod sannolikt inte ur tunn luft. Gyttja är inte bara kladdigt, det är påfallande ofta brunt till färgen.

Att det till och med är lite fint, eller politiskt korrekt och önskvärt, att tolerera att antisemitiska vandringssägner förs vidare om de kommer från rätt avsändare.

Den svenska politiska debatten rör sig allt mer i en känsloladdad riktning när det tvärtom skulle behövas mer av sak- och faktaframställningar i den tid vi lever i med systemstress och svåra prioriteringar. En tid vi istället drivs framåt av Lööf, Klein och Swedin som badar i känslosås och driver oss fram mot en mer anarkistisk samhällsmodell. Där kanske framför allt Swedin till vardags befinner sig i en apologetisk antisemitisk kontext.

Och kombineras anarki med antisemitism uppstår vet vi , med stöd i empiri, något väldigt obehagligt.

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se